Hon hade nästan glömt bort hur stor Ninäd egentligen var, så hon kollade häpet på då han växte sig till varg igen. Ett leende spred sig på hennes läppar och hon fnittrade glatt av hans svar "Ninäd.. jag är tvungen att ge mig av.. det blir snart mörkt och jag är tvungen att hitta en sovplats.. Mörkret skrämmer mig en aning" Sade hon sedan och rullade upp på fötter igen, honan skuttade fram till Ninäd, placerade framtassarna på hans ben och gosade in ansiktet i hans päls. "Jag kommer att sakna dig.." Sade hon med en trött röst och sedan en gäsp. Mörkret höll på att falla, Scarlett visste vad som fanns där, bara ondska och terror.

Han följde henne med blicken när hon närmade sig och sänkte huvudet när hon gosade in sig i hans päls. Hans kind låg mot hennes svarta man och han släppte henne bara lite motvilligt.
"Jag kommer sakna dig med." sa han och såg på henne med ett litet leende "Vi kommer hitta varandra igen. Lova att du letar upp mig om du behöver sällskap eller en vandringskompis." Han ville att hon skulle känna att hon fick söka upp honom när helst hon ville.