Höstskogen med dess alltid eldfärgade löv ser likadan ut som senast han var här. Stäppvargshanen rör sig fram med lätthet och öronen tippar framåt på huvudet. Han har haft en del att tänka på ett tag. Tankarna virrar omkring i hans huvud och ger honom huvudvärk. Han kände för att komma bort ett tag. Sträcka lite på benen. Det känns skönt att hålla kroppen i rörelse. Tankarna känns inte lika kompakta då. Som om det är lättare att skjuta dem åt sidan.

Han andas in den friska luften i lungorna. Sluter ögonen en stund och stannar. Den långa svansen sveper till bakom honom och höjer sig sedan lite till när han sätter den gyllene kroppen i rörelse igen. Den vassa gula blicken sveper från träd till träd till sten till löv till gräs. Denna skog är en trivsam plats. Han stannar åter upp och ruskar först på huvudet och sedan på hela kroppen. Det känns verkligen skönt att sträcka på benen. Hålla kroppen i rörelse. Tungan smiter ut mellan läpparna och fuktar sedan nosen. Så fortsätter han framåt igen.

[PAX TILL ATZINE]

Den grå tiken vandrade i den höstfärgade skogen. De blåröda ögonen betraktade dess vackra skrud. Svansen lade sig som alltid i en liten böj över ryggen, ett ovanligt sätt för en vargs svans att lägga sig men sådan var hon Atzi. 

Den rätt unga tiken stannade upp och åter lät hon den ljusa framtassen strykas över nosen och över de ömmande kliande såren. Hon var så irriterad på dessa sår som sakta höll på att läka. Varför kunde inte den där vargen ha låtit henne vara? Bara för att hon var en ung ensam tik betydde inte det att hon var ett lovligt "byte". Då hennes sinne talade om för henne att någon var nära så blev hon genast på helspänn. Hon var inte beredd på att möta någon främmande så kort efter mötet men det där svinet hon mötte för några dagar sedan.

(dåligt svar men är lite seg och ringrostig känner jag)

Ju mer han vandrar desto mer distanta känns tankarna. Han känner sinnet livas upp av den fiska luften. Han fyller lungorna åter igen och andas sedan lugnt ut. Det är livet att vara på vandring. Men han trivs där han har sitt hem. I flocken. Han trivs att han har hittat hem. Han vill att det ska vara för alltid. Han gör vad som helst för den.

Nosen fångar upp en lukt. Lukten av varg. Främling. Ingen doft han känner igen. Han stannar upp och vädrar lite. Sedan sätter han kroppen i rörelse igen. Mot doftens källa. Han är inte den nyfikna typen och inte heller är han vidare social. Men kanske är han bara uttråkad.

Snart så kunde hon känna hur sinnet kom närmare och hon suckade. Ja det var bara att stålsätta sig och invänta denna främling för hon anade att denne inte bara skulle gå sin väg nu då denne fått upp hennes spår. Hon såg sig omkring och rörde sig sedna i riktning mot två träd som stod väldigt nära varandra. De skulle kunna ge henne skygg om ryggen i alla fall så hon satte sig ned vid de båda träden och inväntade främlingen.

Atzi lät dock blicken vandra i den vackra skogen och hennes känsliga nos drog in den friska skogsluften och hon kunde ändå känna en viss ro i kroppen trotts att hon snart skulle få främmande sällskap. Hon lät svansen slappna av och lade den till rätta bredvid sig.

Öronen klippte på hennes huvud då hon lyssnade både med öronen och med sinnet. Hon hade fått träning i sin telepatiska kraft och hon hade fått lära sig att vidga sitt eget sinne för att kunna känna av andras sinnen inom ett visst avstånd, som ett extra sinne. Hon hade även förmågan att kunna kommunicera med andra via sinnet men detta var något som hon sällan använde sig av. Atzi slöt ögonen och lät sitt sinne vandra till den andre. Hon ville läsa av denna främling lite innan denne kom fram till henne. Läsa av hans sinnesstämning lite mer så hon var beredd om denna redan nu var i ett mer aggressivt tillstånd.

(ja nu hinner jag inte svara mer för nu måste jag lägga mig (sambo och son sover redan :-P men svarar i morgon så fort jag hinner!)

Han får vandra en bit men vinden visar på att det ändå inte är så långt. Och snart får han syn på främlingen. Som visar sig ha placerat sig med ryggen mot två träd. Hanen stannar upp. Vilket dåligt val av plats. Hade han varit fientlig så hade han sätt den positionen som väldigt inbjudande. Främlingen har själv avskurit sin flyktväg. Inte vidare smart. Tänkte hon igenom det där verkligen?

Han tar några steg närmare. Den vassa gula blicken släpper inte tiken. Öronen klipper till på huvudet och blir sedan spetsade framåt. Han ser synande på henne. Skakar sedan lätt på huvudet.
"Det var ett intressant val av plats att placera sig på". Säger han och ett lätt flin pryder läpparna för en kort stund. Sedan dör det bort. För hanen är inte den som direkt är vänlig mot alla han möter. Han är väldigt misstänksam mot de flesta han möter. Även om han inte visar det utåt. Men han skulle aldrig göra ett sådant grovt misstag att placera sig så att flyktvägen är avskuren. Även om han inte är den som flyr. Det är en fråga om rörelseutrymme med.

[Okidoki. ^^]

Hon var väl medveten om sitt val av placering och även om flyktvägen bakåt var avskuren hade hon fortfarande höger och vänster att välja på. Om vargen kom rakt fram ifrån kunde hon lätt smita åt ena eller andra hållet och kom han från sidan kunde hon lätt sticka åt andra hållet eller rakt fram. Det var inte så att alla hennes alternativa flyktvägar var avskurna. Hon var väl medveten om vad ett hugg eller slag i ryggen kunde göra med en.
Hanens kommentar om hennes val av plats fick henne att dra lite på ena mungipan. Typiskt att bara tänka rakt framifrån eller rakt bakåt. 

"Om man bara ser vissa aspekt ur mitt val av placering så ja då är det ett intressant val av placering. Ser man dock helheten... Ja du kanske ser själv..." Det ryckte lite smått i svansen där hon satt. Öronen klippte och de rödgula ögonen mötte stadigt hans blick. Hon var inte den som vek undan med blicken. 

Hon var en tik med tydliga drag från sina föräldrar. Färgen och tecken påminde en del om hennes mors och även mycket av hennes kroppsbyggnad kom från hennes mor. Ögonen var dock enbart från hennes far.

Hon betraktade den främmande hanen en kort stund. "Så vad har du för ärende här hos mig?" Hon sträckte ut sinnet mot hanen för att få veta mer hur hans sinnesstämning var som.

Tyst studerar han henne medan hon talar. Hon verkar tro att hon är smart. Men det är många nackdelar med med en sådan placering. Hon verkar dock bara se de uppenbara. Eller så verkar hon i alla fall tyda på att han bara ser det. Han fnyser kort.
"Beroende på vad för krafter som en möjlig motståndare kan besitta så är man dumdristig även om man bara skär av en väg". Hans vassa gula blick fixerar hennes.
"Eller om det skulle visa sig att det är två eller fler motståndare". Det gäller att tänka på alla möjligheter. Tikens ord tyder på att hon bara ser det enkla. Har hon ens lärt sig att överleva? Eller har hon haft någon som tagit hand om henne hela livet? Hanens första intryck av tiken är inte positivt.

Han har inga planer på att stanna. Det var förmodligen bara uttråkning som drog honom mot tikens doft. Han har känns sig nere ett tag. Men det är inget som direkt sätter hinder för honom. Ett kort flin drar över hans läppar men är snabbt borta utan minsta spår.
"Tyvärr är mitt ärende inte hos dig". Säger han och sveper till med den långa yviga svansen.
"Bättre lycka nästa gång, sötnos". Lägger han till och vänder sig bort. Här var det inget intressant att finna. Det är lika bra att gå vidare. Han rör sig bortåt.

[Zodiac är en sådan svårflörtad typ. x3]

Tiken betraktade hanen och då denne talade om att det kunde vara fler så log hon snett. "Ja det finns krafter som kan spärra av en flyktväg eller flera men då spelar det ingen roll om man har ryggen fri i alla fall... Och skulle det varit fler skulle jag vetat om det men som de tär nu är det bara ditt sinne i närheten.." 

Då han sedan sade att hans ärende inte var hon henne log hon smått. "Ja inget jag gråter över gullet.. Det betyder bara att jag kan fortsätta min färd mot lövskogen snabbare" Hennes rödgula ögon betraktade hanen och hon planerade redan att vandra vidare så fort han lämnat henne ifred.

Han flinar med en lätt nedvärderande ton mot tiken.
"Det spelar stor roll". Säger han. Har man alla riktningar fria kan det spela stor roll om man vinner eller förlorar. Men har man till exempelt någon kraft som kan hjälpa en om man har ryggen blockerad så är det en annan sak. En del kan ju klättra i träd. Eller bända jorden och växtligheten efter sin vilja.
"Det beror helt på vad man har för förutsättningar och chanser". Lägger han till men med något sänkt stämma. För han kom inte hit för att munkäbbla med någon liten tik som tror hon kan så mycket. Nej, han har annat bättre för sig än så.

Han verkade så säker på sin sak, så trångsynt om att hon valt denna plats och att det var ett dumt val. Hon var säker på sina krafter och hon visste att denna plats var en bra plats för henne. Hon kunde göra mycket så länge hon hade ryggen fri.

"Jaja tro vad du vill. Du har ingen aning om vem jag är, vad jag kan och inte kan göra eller ens varför jag valde denna plats." Hon svepte till med svansen och tippen böjde upp sig lite sm då den låg vilande över svansen. "Så om du nu inte hade ärende här hos mig, varför är du då kvar och tjafsar om mitt val av plats att sitta." Hon gav honom ett kort men ändå nedlåtande leende. Hon gillade inte denna varg och det fick henne att agera på ett sätt hon inte brukade göra.

Vilken trångsynt tik. Någon som tydligen inte har några tankar för att öppna upp för nya idéer. Zodiac själv var där en gång och han vet hur dumt det är.
"Sådant trångsynt snack hindrar en bara från att utvecklas". Med det släpper han ämnet. Nu har han ingen mer lust att kommentera det hela. Han är redan på väg bort. Inte stannar han kvar här. Inte har han någon lust att stanna kvar här. Han fortsätter låta stegen föra honom bortåt. Han har bättre för sig. Han fyller lungorna med frisk luft och andas sedan lugnt ut. Det är faktiskt en rätt fin dag ändå. Synd att förstöra den genom att stanna kvar här.

Avsluta detta då det stått stilla så länge... Dessutom har jag ändrat lite på Atzi sedan dess :-P