En stor ärrad grå hane ligger inne bland vassen och låter vattnet svalka hans ärrade kropp. Han klipper lite med öronen och lyssnar på
vattenfallets ljud. Där han ligger
inne bland vassen kunde han se vilka djur som kommer och går till sjön.
Han sveper lite med svansen och vattnet bilder små små vågor utav
svansen rörelser. Han var uttråkad, rejält uttråkad. " GÄSP" tänker han för sig själv. Det hände inte så mycket här förutom några djur kom och drack då och då.

Han himlar lite med ögonen när ännu några djur kommer för att dricka. Några lättskrämda rådjur, han flinar småelakt till och funderar på att kanske skrämma dem, men innan han hinner göra det så hoppar de undan och försvinner snabbt in bland träden.

Han ser en aning förvånad ut efter dem, något hade skrämt dem innan han hade gjort det. Med vem? eller vad? Han klipper lite med öronen för att lyssna efter några okända ljud, men alt som han hörde var vattenfallets dån.
han bestämde sig för att ligga kvar, vem eller vad som skrämde rådjuren skulle säkert dyka upp igen och det skulle bli väldigt intressant vad som skulle hända då.

(paxat till Ijin)

En iskall blodröd blick betracktade rådjuren vilka snabbt avslägsnade sig. Sedan fokuserades åter vattnet med blicken. Den stora svarta honan kände inte för att jaga. Hon var inte hungrig, trotts den långa vandringen. Vad hon gjorde här visste hon inte ritkigt. Hon kände sig egentligen ganska dum. Hennes mor hade först förändrat på flocken något troligt och sedan givit sig av med två hanar ur den forna fiendeflocken. Flockpolitik antog Ijin, men modern hade dröjt och snabbt hade hon tilldelats platsen tillförordnad Betahona.
Åter hoppade frågan fram, så vad fan gjorde hon här? Hon borde vara med flocken, det var ett stort ansar hon hade - dessutom fanns dem tre valprna vilke ännu krävde omvårdnat trotts att de själva verkade tycka att dem ägde världen. Kanske var det ansvaret som hade jagat hit henne, hon behövde komma bort - om så bara för en dag - och rensa tankarna. Komma underfund med vad hon skulle ta sig till. Hon gillade inte hur modern förändrade saker i flocken, eller hur hon betedde sig. det verkade som om flocken flyttats ner på hennes prioritersinglista. Det hade Ijin aldrig varit med om förr. Hon mindes inte ens att det var så då hon själv var en liten valp som krävde omvårdnad, med andra ord hade Blossom funnit något som var viktigare än hennes egna dotter. Detta gjorde lite ont att tänka på.

Med mjuka svepande rörelser tog hon sig fram till vattnet. Stannade framför det ochs åg ner i det. Ett mörkt anlete mötte henne i spegelbilden. Hon hade cemi-lång päls, långa ögon och blodröda ögon. Linjerna i ansiktet - hela kroppen faktiskt - var vassa och kantiga. Hon var på gränsen till mager man man kunde se musklerna spela över bogen och skuldrorna. Man kunde inte säga att hon inte var vacker, och man kunde heller inte säga att hon inte visste om det. Den medlelånga svansen svepte avslappnat om hennes bakben. Hon suckade kort och såg på hur vattnet skummades vid nedsläppet. sedan började hon följhde vattnet uppåt, undrade var det kom ifrån - skulle vilka undersöka det någon dag. Men inte idag. Plötslig tuppfattade hon en svag vargdoft, öronen klippte till men hon kunde bara uppfatta lite prassel. Det var inte möjligt att urskulja något annat i dånet från vattenfallet. Hon slog sig ner och svansen svpte om framtassarna. fanns det en främling där fick denne göra sig till kännas själv. Hon satt kvar i sina egna tankar, med ett kyligt uttryck på hela anletet.


[OhOoh here she comes ^^]

han kände en svag doft av varg i närheten, han reser sig upp och ruskar lite på sig så vattnet stänks omkring honom sedan går han upp från vassen och ser sig omkring efter doftens ägare. han slickar sig om nosen och ser sig uttråkat omkring. Han börjar sedan att gå emot doften, han klipper lite med öronen och lyssnar på allting omkring honom.

Doften blir allt starkare och han får snart syn på en stor svart varg framför honom, han betraktade vargen framför honom med en kylig neutral blick i sina bärnstensbruna ögon. Han sveper med svansen och stannar där han står. Han håller huvudet högt ärren på hans nosrygg och rygg och ben syntes tydlig, men hur han hade fått dom det visste ingen utom han själv. Han ler kallt emot vargen framför honom. Trots vargens muskler och vassa anlete och kropp så hade den ändå en charm.

Han ruskar lite på huvudet så den långa gråa luggen dansar . - Vad gör en främling som du i de här trakterna? hans röst var neutral och kylig, inga tecken på aggressivitet.

[JAG ÄR SEEEG, skola, shit, men jag skall verkligen försöka bli aktiv igen, vill du fortsätta på det här rollet? Eller har jag segat för länge..?]

det är lugnt :) vet hur mycket det kan bli att göra i skolan. vi kan fortsätta med rollet :)

AVSLUTAD