En stor ärrad svartröd hane ligger inne bland vassen och låter vattnet svalka hans kropp. Han klipper lite med öronen och lyssnar på vattenfallets ljud. Där han ligger inne bland vassen kunde han se vilka djur som kommer och går till sjön.

Han sveper lite med svansen och vattnet bilder små små vågor utav
svansen rörelser. Han är uttråkad, rejält uttråkad. "GÄSP" tänker han för sig själv. Det hände inte så mycket här förutom några djur kom och drack då och då.

Han himlar lite med ögonen när ännu några djur kommer för att dricka. Några lättskrämda rådjur, han flinar småelakt till och funderar på att kanske skrämma dem, men innan han hinner göra det så hoppar de undan och försvinner snabbt in bland träden.

Han ser en aning förvånad ut efter dem, något hade skrämt dem innan han hade gjort det. Med vem? eller vad? Han klipper lite med öronen för att lyssna efter några okända ljud, men alt som han hörde var vattenfallets dån.
han bestämde sig för att ligga kvar, vem eller vad som skrämde rådjuren skulle säkert dyka upp igen och det skulle bli väldigt intressant vad som skulle hända då.

(paxat till Iwaku)

[Jag har en fråga först bara, är Razek redan inne i flocken här eller är de okända för varandra? Att veta detta underlättar rollandet litegrann ^^]

Iwaku gäspade stort. En eftermiddagslur hade inte varit helt fel. Levi hade gett sig av, riktigt varför hade han inte fått fram men tillåtit detta. Just för att de unga behöver livserfarenheter. Samt lovade denne att komma tillbaka. Strålande. Han visste att tiden började knappa in på dem och snart skulle det vara dags att vandra med flocken till Kaiwood. Så fort Systersonen kom tillbaka. Han sträckte ut på sina långa kraftiga framben och gäspade stort åter igen innan han reste sig upp. Han strosade fram i reviret. Han kunde det vid det här laget utan och innan till. Det var dags att finna något nytt.

Kaiwood var han dock lika säker på som att han skulle kunna räkna alla strån på svansen sin. Men skogen var inte deras slutgiltiga mål inte. Den högresta vargen tog sig ner emot sjön och vattenfallet. Han behövde släcka sin törst. En aning dåsig fortfarande från tuppluren. Ack det misstog man sig ofta bittert på. Även om han såg trött ut, var Iwaku alltid med till 100%. Tack vare sin blindhet såg han bättre än vad han någonsin skulle lärt sig göra. Han förlitade sig på sin hörsel helt och det gjorde han rätt i. Att kalla det ett handikapp var mer än fel. Det var en fördel. En stark sådan.

Några rådjur väckte hans uppmärksamhet och han såg efter dem medan de skuttade vidare genom skogen. Där efter siktade han in sig på ett stort stenblock som låg i kant med vattnet. Han stegade ut på denne, i öppet landskap och sänkte sig ner emot den för att sedan kunna lapa upp vatten direkt från dess yta. Utan att blöta ner tassarna. Han kände en vargs närvaro. Kunde vagt se denne då den andades och rörde sig en bit bort i ett buskage. Denne var väl dold för de med syn, även för rådjuren som nyss varit där. Men inte för honom. För Iwaku såg allt.

(Razek är redan inne i flocken så han vet vem Iwaku är ^^)

Han sätter sig upp och vattnet droppar från den våta pälsen och bilder små vattenringar när de träffar vattenytan. han ruskar på kroppen så vattnet yr runt omkring honom och sedan går han upp från vattnet.

rådjurens skrämda flykt gjorde honom nyfiken, på vem det är som hade skrämt dem. han klipper lite med öronen igen och höjer huvudet och vädrar i luften.
jo han kände en vargs doft i närheten, en bekant doft, generalens doft.

Han lämnar platsen han höll till och går mot doften, han får snart syn på ledaren uppe på en sten. Han småler neutral för sig själv, han har stor respekt för Iwaku, och det är bäst att bemöta ledaren med respekt. Han sveper med lite med svansen och de gröna ögonen granskar omgivningen snabbt innan de åter landar på Iwaku igen.

Han slickar sig om nosen och sätter sig ner och lägger svansen runt benen. - var hälsad General säger han med sin mörka röst. hans röst är neutral, men ändå visade han respekt. Han är relativt ny i flocken och det sista han ville är att bli en tia eller ännu värre, bli utslängd från flocken eller bli dödad.

- Hälsad Menig!
Svarade han tillbaka efter att han stilla svalt det sista av vattnet för att släcka sin törst. Han uppskattade vargens respekt något regält. Nya medlemmar bör veta sin plats. Så väl som de äldre. Han tvekade inte att bestraffa sin egen syster om hon inte höll sig där hon skulle. Visserligen hade dem inte samma strikthet. De kunde visa mindre respekt och komma undan med det, men det fanns alltid en gräs och den bör inte korsas. Det såg ut som om han tittade sig omkring, vilket han egentligen gjorde. Han riktade öronen åt de håll han ville kolla och huvudet följde med helt enkelt. Trotts att hans ögon var ur bruk.
- Fint väder en dag som denna, interssant?
Sa han och såg en aning nöjd ut. Ett leende såg man dock allt för sällan på hanens läppar. Han vände blicken emot den nyaste medlemmen i flocken. En medlem han såg fram emot att se utvecklingen hos. En Cestro. De bär starka gener, starkt blod. En riktig krigare kunde de bli av denne. Han reste sig från stenen och började stega bort emot nykomlingen.
- Har du träffat på några flockmedlemmar ännu?

han betraktar generalen där han sitter och klipper lite med öronen, ett litet leende syns på hans läppar och han ser väldigt lugn ut eller snarare känner sig lugn. Han vrider på huvudet och ser sig omkring i området, på den dånande vattenfallet, grönskan runt omkring, han hörde även fåglarnas sång trots att vattenfallet låter så högt.

Han hörde generalen prata igen och han vrider på huvudet igen så att hans gröna blick ser återigen på Iwaku. - Ja det är sannerligen en vacker dag idag.
Han undrade vad som har hänt med Iwkaus ögon, men han höll tyst. han må vara ond och elak men han är inte respektlös mot sin ledare, och privata frågor är det inte bäst att fråga om.

Han slickar sig om nosen och rycker lite på axlarna på Iwakus nästa fråga, men tänkte ändå efter. hade han träffat de andra flocken? nej inte vad han kudne komma på, möjligen att de hade korsat i varandra men aldrig stannat iupp för att läara känna varandra. så han svarade så gott han kunde.
- nej sir, jag har inte träffat dem, möjligen kanske har vi korsat varandras vägar, men inte stannat upp och lära känna varandra.

Innan han har pratat till punkt så fortsätter han igen; - Men jag är nyfiken på resten av medlemmarna och tänker träffa dem så snart jag ser dem igen.

Känslan av Iwaku drev henne frammåt. Det var längesedan hon hade träffat honom men nu när hon befann sig hemma i Byomi igen kände hon att det var dags att träffa sin ledare igen. Något höll på att hända i flocken, hon kände hur många av flockens medlemmar samlades i flockområdet så ett flockmöte skulle väl snart planeras in.

Zey-So gick med ohörbara steg allt längre in i området. Hon kände av Iwaku's läge så tydligt att hon inte ens tänkte efter varför hon gick denna väg och inte annan. Då och då lät hon kroppen täckas av osynlighetsfältet, mest av vana att alltid vara redo att gömma sin värdefulla kropp från andras fientliga blickar. Karginnan har mästrat det mesta av sina krafter.

Iwaku såg hon direkt när hon kom fram, och även den okända för henne vargen som han var med. Zey-So hejdade sig och la huvudet på sne innan hon fortsatte fram, fullt synlig och öppen. Hennes blick granskade den nya hannen med intresse innan hon lät honom vara och vände uppmärksamheten mot sin chef. Ett charmigt leende la sig på karginnans ansikte och även den okända hannen fick sig en portion av Zey-So's vänlighet när hon tilldelade honom leendet. Hon snärtade till med svansen innan hon satte sig ner.

"Var hälsad, Iwaku. Jag är glad att se dig igen."

Hennes röst var otroligt mjuk och spinnande men samtidigt behagligt låg och lätt att lyssna till. Hon såg nu hela tiden på Iwaku.

- Ingen brådska, du hinner spendera nog med tid med dem i framtiden.
Sa han smått skämtsamt och ett svagt elakt flin spred sig över hans läppar under några få sekunder. Det var sant, Razek hade massor av tid att lära känna de andra. Han kände närvaron av en av medlemmarna men behöll blicken fäst på Razek. En tämligen intressant hane som mycket väl skulle få möjlighet att utvecklas till något bättre, starkare i flocken. Det skulle han själv se till. Zey närmade sig, han kunde se henne på långt avstånd. Ena örat höll koll på vart hon befann sig och det andra var riktat emot hanen, medans den kalla blicken fortfarande befann sig fortfarande fäst på den ny flockmedlemmen. Det var först när Zey-so talade som han vände sin blick åt hennes håll och nickade först svagt.
- Zey-so. Detta är vår nyaste rekrytering, Razek.
Sa han, kortfattat som vanligt, något som man fick vänja sig vid i närheten av Iwaku. Det var inte alltid han delade med sig av sina större ordval och tankfulla meningar och gåtor. Det var sällan det skedde och tiden där utöver höll han sig så kortfattad som möjligt. Även om humöret svingade till ibland och han hemskt gärna talade frispråkigt och länge.

(är rollet fortfarande aktivt?)

han flinar ett kallt men respektfullt flin mot ledaren. - Det har du så rätt så Sir. hans gröna ögon ser på Iwaku men sedan på landskapet runt dem och öronen lyssnar efter ljud, han kände att han trivdes och han skulle visa att han är lojal mot flocken och mot Iwaku.

trots att han inte visade det så är han lite nyfiken på resten av flocken och såg faktiskt att lära känna dem. Hans blick vrids åt sidan när en karglikande varg blir synlig och hälsar på Iwaku. Han spetsar öronen men har fortfarande en neutral kyligt min i ansiktet.

Zey-so? så det är tikens namn, han medger att det passade in på den leopardfläckiga tiken. Ett neutral men respekterad flin syns återigen på hans läppar och han nickar mot tiken. - var hälsad Zey-so säger han med sin djupa mörka röst. När hon pratade gick det rysningar igenom hans kropp, inte på ett obehagligt sätt, utan mer ett behagligt sätt. Han ser mellan Iwaku och Zey-so. Ett intressant möte tyckte han.

- Zey-so. Detta är vår nyaste rekrytering, Razek.

Karginnan såg nu mer studerande på hannen. Försökte avgöra hans kroppsstyrka, kunnighet och krafterna han besatt.

- var hälsad Zey-so

Ett lätt leende syntes på honans ansikte. Hon blottade huggtänderna något så att de glänste till i solskenet innan hon svarade.

"Var hälsad, Razek. Alltid trevligt med nya soldater. Jag antar att det är det som du blir i början?"

Hon vände blicken mot Iwaku.

"Har vi inte nog med vanliga soldater, Iwaku? Vad tror du denna varg kan erbjuda till Draugai?"

[Detta roll borde stängas/avslutas pga att Zey inte längre är med i gruppen/flocken och kan därför inte svara här längre. Hur gör vi Razek?]

vi avslutar detta roll (A)