Havsvattnet stänkte upp på klipporna där hon satt, då och då stänkte det upp några droppar på henne. Solen var på väg ner eller var den på väg upp? hon hade ingen aning, tiden hade gått som en storm, först kommit och sen försvunnit lika snabbt.
Blicken gick över horisonten och sedan till stranden som var täckt av gnistan sand, det såg verkligen ut som om sanden var gjord av små diamant flingor.
Hennes ögon sken upp som smaragder när sol ljustet nådde dem, havet var underbart, fyllt med liv och såg också ut som om den var gjord av diamanter.
Vinden var där konstant men fast den var halv kylig satt hon kvar på stenen.
Hon hade flugit ut på en sten som la några meter ut i vattnet och gjorde det svårt för andra att skada henne, men det hade hon inte tänkt på förrän några minuter sedan. Det som hade gått runt i hennes huvud var att hon var trött och kall men hon ville inte sova och hon ville inte ta sig in på land, hon visste inte varför men hon hade en röst i huvudet som sa till henne att vänta en liten stund till.