Hon stänger ögonen och låter den harmoniska musiken åka in i hennes öron, vinden åker igenom trädens flamm färgade löv så att de prasslar härligt. Hon låter tassarna styra sig själva och känner hur de går över gräs och mossa. Hon öppnade ögonen och såg att hennes tassar hade fört henne till hennes favorit ställe, sjön med de kritvita svanarna, hon gick runt sjön och kom fram till ena kanten och hoppade till en mellanstor ö som la lite längre ut i sjön.
Hon la sig ner och tittade på svanarna som kom närmre henne.

Höstskogen var en förunderlig plats och den unga hanen vandrde lugnt fram mellan träden. Hans silvergrå ögo betraktade landskapet och de silvervita vingarna låg tryggt vilades mot kroppen. Han ahde itne tränat sin flygförmåga så mycket som han hade hoppats att han skulle ha gjort vid det här laget men samtidigt fanns det så mycket spännande att se.

Han stanande upp då han kände dne friska doften av vatten så han ökade på stegen ditåt. De creamvita tassarna rörde lätt vid maken då han travade mot sjön.

Hon tittade på svarvarn som simmade runt i sjön och deras ungar som lekte med varandra. Hon hade stängt av ute värden och bara njöt av värmen som solen gav henne och skogen.
Svarn ungarna var försiktiga då det närmade sig henne, leende kom upp på hennes läppar varenda gång de gjorde det.
Vinden kom mycket sällan och när den väll kom var det aldig någon ny lukt men det gjorde henne ingeting och om det skulle komma en ny doft skulle hon inte bry sig.

(kort)

Theron stannade upp då han kommit frma till sjön, hans silvergrå föll på den mörka tiken och han stannade helt. Tvekade kort i fall han skulle gå fram eller i fall han skulle vända igen. denna varg kasnke vlle vara ifred och han ville inte störa henne. Dock letade sig den silvergrå blicken mot svanarna och han lade huvudet på sned. Han hade aldrig stet sådaa djur förut.

(Kort)

Hon vaknade upp när hon insåg att en farkarg hade kommit till sjön.Hon granskade hanen från topp till tå,en ung farkarg hade besökt hennes lilla hem.
Hennes blick föll sedan tillbaka till svanarna och ungarna var på väg till henne en än gång.
Hon sa inget för hon ville se om hanen sa något först.

(han är bevingad varg inte fakarg, han har inga kattdrag)

Theron såg att tiken upptäckt honom men hon verkade itne intresserad av att tala emd honom så han stod kvar och tvekade. Blicken föll åter på svanarna och han lade huvudet på sned innan han skakade lite på huvudet. Han gick sakta frma till vattnenbrynet men var noga emd att hålla avståndet. Han sänkte dock huvudet mot vattenytan och lät den rosa tungan slunga in de söta vattnet i munne på honom. Han släckte snabbt törsten och sedan satte han sig ner vid strandkanten och betraktade de vita svanarna och de grå ungarna som verkade nyfiken på den mörka varginnan. Även Theron avr nyfiken men han avr även lite blyg så han vågade inte börja prata.

Hon tittade upp när hanen gick närmare sjön, hanen var tveksam,ett leende smög sig fram på hennes läppar för ingen hade gjort det när hon hade träffat andra vargar.
Hanen sänkte huvudet och släkte sin törst och hennes ögon följde varje rörelse.Hanen verkade också gilla svanar,men varför sa han inget? nej nu var tystnaden pinsam och hon var tvungen att säga något.
-Välkommen till höstskogen,jag heter Lirio och du är? hon lyfte på huvudet och tittade på hanen.

Theron vände sina silvergrå ögon mot den mörka tiken då denne talade och han log vagt men lite blygt. "Jag heter Theron. Och tackar" Den lade vingarna till rätta mot kroppen omedvetet. Blicken fll sedan på svanarna och han klippte lite med öronen. "Vad är de där för djur? De är otroligt vackra varelser." Han log mot den och betraktade dem då de simmade runt. Vackra varelser med vingar nästan som hans.

Han stod väldigt stilla en stund och betraktade svanarna men sedan skakade han lite på huvudet innan han åter såg på den svarta tiken. "Så.. Har du varit i denna höstskog länge Lirio?"

Hon tittade på hanen,hon hade aldrig träffat en bevingad varg för och häll blicken extra länge på hanens vingar.
"Jag heter Theron. Och tackar",hennes blick mötes Therons i några sekunder innan hon vände sin blick mot svanarna.
Vinden kom och gjorde små små vågor i vattnet,svan ungarna åkte upp och ner,ett leende smög sig fram på hennes läpparna.
"Vad är de där för djur? De är otroligt vackra varelser.",hon tittade förvånat på hanen,hade han aldrig sätt eller hört talas om svanar?.Hon kunde inte tro det,första vargen som inte vet vad svanar är."De är svanar,har du aldrig sätt dem innan?",hon satte sig upp och la huvudet på snett.
-De är det vackraste varelserna jag har sätt,med deras snö vita fjädrar och de stora vita vingar som passar perfekt på sidorna där de villar,hennes blick åkte tillbaka till svanarna och önskade att hon var en svan.

"Så.. Har du varit i denna höstskog länge Lirio?",hon tittade på hanen och leendet på läpparna försvann.
-Jag är född i höstskogen,en tung suck kom från hennes mun.

Theron såg på svanarna igen och lade huvudet på sned. "Nej jag har aldrig sett sådana varelser förut. I silverpilen fanns det inga vad jag vet. Men då fick jag inte vandra för långt bort från flocken heller så kanske fanns det på ställen jag inte varit på." Han sträckte ut vingarna då en av svanarna gjorde det. De var rätt lika men ändå inte. Hans vingar var silvervita och mer kilformade för att kunna flyga snabbare och manövrera lättare. Han var trotts allt en jägare men han hade inte den erfarenheten som krävdes ännu för att utnyttja sina vingar fullt ut.

Då hon sade att hon var född i höstskogen så lade han huvudet på sned. "Har du lämnat den nån gång?

Hennes blick földe svanarnas rörelser men lyssnade ändå på hanen när han pratade."Nej jag har aldrig sett sådana varelser förut. I silverpilen fanns det inga vad jag vet. Men då fick jag inte vandra för långt bort från flocken heller så kanske fanns det på ställen jag inte varit på.",hon släppte svanarna och tittade på hanen,inte vandra för långt borta?.Hon la än en gång huvudet på snett,att inte kunna gå så lång man ville och upptäcka nya lät hemsk.
-Var det därför du lämnade din flock eller är du bara ute och jagar?,hon pratade med en lugn och samlad röst men hon var även nyfiken på hanen.

Han vände de silvergrå ögonen mot den svarta tiken och öronen veks bakåt lite. Han fick ett sorgset uttryck i ögonen. "Nej jag är inte bara ute och jagar. Och nej jag lämnade inte flocken. Man kan inte lämna något som inte finns kvar."

Han vände bort blicken och såg på familjen av svanar. Saknade sin familj även om han aldrig riktigt hört hemma i den flocken, även om han alltid varit den enda som stack ut, den enda som hade vingar. Han suckade kort men sade inget mer.

Hon tittade på hanen och såg att han blev sorgsen i ögonen.
"Nej jag är inte bara ute och jagar. Och nej jag lämnade inte flocken. Man kan inte lämna något som inte finns kvar.",hon tittade på hanen och insåg att de hon hade sakt kanske inte var snäll eller passande."Jag är ledsen om jag gjorde dig ledsen eller upprörd",hon tittade på hanen med ledsna ögon. Hon ville inte gör honom ledsen, hon var bara nyfiken.

Han skakade på huvudet. "Nej det är inte ert fel att chaoset tog min familj ifrån mig. Och du kunde inte ju inte veta det." Han såg mot henne och log vagt. "Det är väl sånt som kan hända. Sånt man inte kan göra något åt." Han ruskade smått på sig och lade vingarna än en gång på plats mot kroppen. "Du verkar inte så förvånad över mina vingar. Har du sett andra vargar med vingar förrut?" Han mötte hennes turkosblå ögon med sina gena silvergrå.

Solen sken igenom trädkronorna och solstrålarna som träffade hennes rygg gjorde det varmt och skönt. Svanarna började simma mot andra sidan av sjön och skulle säker gå och hitta något annat ställe att vara på.
"Nej det är inte ert fel att chaoset tog min familj ifrån mig. Och du kunde inte ju inte veta det." Han såg mot henne och log vagt. "Det är väl sånt som kan hända. Sånt man inte kan göra något åt.",hon blev ledsen i kroppen när hon hörde det men ville inte riktigt visa det.Hennes liv hade inte ihäller varit lätt men att förlora hela sin familj det skulle hon aldrig klara av.

"Du verkar inte så förvånad över mina vingar. Har du sett andra vargar med vingar förrut?",hon vände blicken mot hanens vingar och lätt blicken glida över dem."Nej jag har aldrig sätt en som du för,hur känns det att flyga med fåglarna?," hon tittade nyfiket på hanen och ett litet leende visade hon honom.

Då hon sade att hon inte sett någon som honom förut så blev han lite besviken. Han hade hoppats få höra om fler bevingade vargar. Han klippte dock med öronen. "Ja jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag känner mig fri då jag får flyga men eftersom jag var enda valpen i flocken med vingar så gillade de andra inte att jag flög så ofta. Och Mor blev rädd en gång då jag misslyckades med landningen som valp och gjorde mig illa så hon ville inte att jag skulle flyga av den anledningen. Jag undrar hur det skulle vara att kunna simma som de där svanarna. Om jag låter mina vingar bli helt igenom blöta är det jätte svårt att få dem torra och fjädrarna på rätt plats så jag kan flyga igen. Det har bara hänt en gång då jag föll i e bäck i silver pilen."

Han vände de silvergrå ögonen mot tiken igen och log mot henne. Han var kanske för öppen och för ärlig men han var ovan att vandra ensam i de fria utan flocken och han hade ännu inte stött på en främmande varg som hade varit elak mot honom eller tagit nytta av hans svaghet mot vatten.

"Ja jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag känner mig fri då jag får flyga men eftersom jag var enda valpen i flocken med vingar så gillade de andra inte att jag flög så ofta. Och Mor blev rädd en gång då jag misslyckades med landningen som valp och gjorde mig illa så hon ville inte att jag skulle flyga av den anledningen.Om jag låter mina vingar bli helt igenom blöta är det jätte svårt att få dem torra och fjädrarna på rätt plats så jag kan flyga igen. Det har bara hänt en gång då jag föll i e bäck i silver pilen.",hon lyssnade mycket noggrant på hanens ord.Att han inte fick flyga när han ville lätt hemskt,att inte kunna bestämma över sig själv och göra vad man ville.

"Jag undrar hur det skulle vara att kunna simma som de där svanarna.",hon tittade på hanen och sedan på svanarna som la på strandkanten vid sjön.Hon själv gillade inte vatten och hade aldrig tänkt den tanken för men nu när Theron sa det började hon undra hur det skulle kännas?
Hon märkte att hanen var väldigt öppen och berättade en hel del om sitt liv och hon ville också vara snäll och berätta något om hennes liv."När jag var liten brukade min mamma ta med mig och mina halvbröder till den här sjön och berätta saker om de vita svanarna som simmar runt här,ibland kunde de lysa upp i nattens mörker sa hon men jag har aldrig trott på det."Hon tittade på hanen och ett litet leende gav hon honom.

[Ska detta roll fortsätta eller avslutas? Vill bara påminna att det är en annan person som rollar Lirio nu :) //Nickie BloodQueen mfl.]