Tystnad.
Vinden susade sakta genom träden och drog med sig alla möjliga dofter. En gång i tiden hade säkert trädkronorna svajat vackert i vindens brus, men nu låg skogen ödslig och kal. Månen trängde igenom de döda topparna och kastade ett kusligt ljus ner över skogen och skapade skuggor som gav kalla kårar längs ryggraden på ett normalt djur. Träden svajade till när vinden tog i och fick skuggorna att verka levande, som om de jagade efter någonting att få tag på och dra med sig in i mörkret. Nånstans i fjärran hördes en varg yla svagt och fick skogen att verka ännu mer ödslig.

Mitt i skogen låg en mörk varelse, alldeles blickstilla och knappt andades. Öronen var svagt spetsade och blicken vilade ut i skogen. En perfekt plats att vila innan han skulle fortsätta sin färd genom landet. Han lyfte svagt på huvudet för att vrida det några centimeter åt höger och lägga det över sin tass. Han suckade ljudlöst och slickade sig sakta om nosen. Bocken han fångat tidigare idag hade mättat honom alldeles lagom för att han skulle orka med hela natten med alla dess upptåg som det kunde innebära. Han hade fortfarande inte lärt sig vilka marker som tillhörde vilka flockar och han var fortfarande sårig efter slagsmålet för några dagar sedan.

Han ryckte till och flög upp med huvudet, spetsade öronen och drog ett djupt andetag. Han kände genast doften av en annan varg. Ögonen sökte genom skogen för att försöka få skymten av den andre. Han satte sig upp lite ryckigt innan hans rygg knakade till rätta. Han var spänd som en fiolsträng och lyssnade runt sig för att försöka få koll vart den andre var.

( Ch vänstra huvudet, La högra huvudet och Ani mittersta huvudet.)

Hon gick igenom den främmande skog. För varje minut som det var i skogen gnydde Ch mera. La börja morrade irriterande åt Ch.

" Tyst" Viskade Ani åt både Ch och La.

Ani börja känna av Ch nervös. Den här skogen var för tyst. Plötsligt Blåst en kraftig vind förbi och Ch ylade till av skräck. La morrade till och bit Ch i nosen. Hon ryckt till av smärtan. Hon höjde sin tass och slog till Ch och La.

" Kan ni inte sluta bråka" Morrade Ani.

La ilska hade smittat av sig på Ani. Ch och La tittade åt motsatt håll. Ani suckade lättat. Nu hade slutat bråka, för tillfälligt. Hon vandrade under tystnad. Plötsligt kände hon en doft från en främmande varg. La börja att morra igen och Ch börja gny igen. Ani kände hur Las och Chs tankar börja tränga sig på hennes sinne. Ch vill gå åt ett andre håll medan La vill attackera den främmande varg. Hon gick mot vargen. När hon fick syn på den främmande vargen stannade hon och Ani börja att studera den. Han hade bara ett huvud, fyra tassar, två ögon och en svans. La fnös ointresserade till innan hon börja att morra mot honom. Ch börja gny ännu mera an hon gjord in normala fall. Alla det tre huvuden tittade klentroget mot hanen. Han var i hennes ögon annorlunda och onormal. Ani lutade sitt huvud åt höger.

"Vem är du?" Frågade Ani och Ch osäkert i mun på varandra.

Ch osäkerhet hade smittat av sig på Ani.

(Ursäkta för det förvirrande inlägget.:) )

De grå gula ögonen föll på en mörk gestalt i skogen. Den var stor det var ingen talan om det men när Delgado tittade närmre och fick blicken att skärpa sig såg det ut att stå tre vargar tätt intill varandra.
Perfekt tänkte han i sitt stilla sinne och morrade inombords utan att ett läte sipprade ut. Han reste sig upp så han stod på alla fyra tassar och med öronen spetsade mot vargen, eller vad det nu var. Han hade stött på en hel del underliga fenomen i den här delen av världen och förbryllade sig fortfarande över vart sjutton allt kom ifrån. Att denna varelse också var helt deformerad gjorde honom inte förvånad längre, mer brydd över att något så gräsligt kunde skapas.

Ljuder av två röster som frågade vem han var spred sig genom den tysta skogen. Det hade nog hörts genom havla delen av döda skogen men han stod bara hundra meter ifrån den/dem andra. Han skrattade till och log med ett hån.
"Mitt namn är delgado, vem är du själv?" Hans röst var hes ungefär som en whiskeyröst, med ett knivskarpt avslut på du själv. Han ställde sig lite mer bredbent för att stå stabilare, han visste bättre än att stå ostadigt mot en främmande vag. Speciellt när man aldrig visste vad dom gick för eller vad deras krafter var.

"Jag heter Chanila." Sa det tre huvudena i kör.

Hon börja gå närmare hanen. Hon vill se honom bättre.

"Nej går inte närmare!" skrik La med en morrning till Ani.

"Varför inte?" Frågade Ani och vände huvudet till La. "Det är du som vill se närmare på honom." Nu börja Ani tappa tålamodet på La.

"Gå inte rakt på honom." viskade La till Ani.

Ani gjord så som La sa.

"Han kan vara farlig." Sa Ch men en svag röst av rädsla när det närmade hanen.

Ani och La fnös åt Ch rädsla och hon fortsätt gå mot hanen. Men efter några steg stannade hon. Ani skakade på huvudet. Vad höll hon på med? Varför gick hon mot en främmande varg som hon inte visst något om. Det måst var Las fel eller Chs fel. Troligtvis Las fel. Deras känslor börja grumla hennes tankar, igen. Ani tog ett djup andetag och börja tänka logiskt. La börja titta surt på Ani.

"Så var kommer du ifrån" Frågade Ani medan hon försökt rensa tankarna från alla dessa känslor.

Han lade sitt stora huvud lite på sned när varelsen började närma sig. Han stod orörd kvar när hon gick mot honom, han såg klart vad som nu stannat en bit ifrån honom. Han höjde ett ögonbryn något förvånat och flinade. Vilket jävla freak tänkte han och rätade till huvudet. Den pratade med sig själv medan den gick fram. Jaha? vad var det där för en underlig varelse?

Han skrattade till och fnös åt deras livliga diskussion. Farlig, ja du skulle bara veta tänkte han tyst för sig själv och fortsatte hånle mot vad det nu var som betraktade honom. Han reste huvudet lite för att få en bättre åsyn av dem och slickade sig om munnen.

När han blev tilltalad tittade han på dom och lyssnade noga. Han var alltid den som lyssnade noga på vad andra sa. Genom att höra på tonfall, uttal och val av ord kunde du snabbt räkna ut vad motståndarens nästa drag var.

"Jag kommer från ett berg i fjärran öster. Du själv, vad är du och vad kommer du ifrån?" Hans röst var stolt, nästan lite högfärdig och han betraktade vad han trodde var en tik eller ja av det motsatta könet i alla fall. Sen vad exakt det var va en bättre fråga.

"Jag kommer från undermarken" Sa Ani.

"Eller som jag har hört som vissa av ni Mark bo kallar det för helvetet." Sa La men en föraktfull röst mot hanen.

"Och jag är en hellhound." Sa Ch med en darrande röst.

"Och vad är du för någonting?" Frågande La och tittade med sina svarta ögon mot hanen.

Delgado väntade tålmodigt på svar. Han funderade på hur dom var byggda som egentligen, hur tanke överföring, känslor och reaktioner var. Den ena verkade rädd och ängslig gentemot de andra två. Den i mitten var helt klart det största hotet men att ge sig på "tre" vargar var förenat med att ta självmord. Delgado var smartare än så och granskade varelsen framför sig hela tiden från topp till tå. för att se var de svaga punkterna låg och var hans tyngd och muskulöshet kunde vara pilen i hennes akilleshäl.

Underjorden, helvetet.... Han flinade åt henne och nickade drygt.
"Det säger du, hur kommer det sig att du tog dig upp därifån då?" Han talade med dov stämma och avsmalnande ögon stirrade han sig fast i mitten huvudet, den som verkade vettigast av de alla. En hellhound, lät intressant må han faktiskt erkänna. Han nickade svagt och svarade precis efter.
"Bergsvarg" Svaret var kort och konkret, han tyckte inte sig lägga några större engagemang åt att svara henne. Det var inte han som var intressant, det var hon.

La drog öronen bakåt, blottade tänderna och sträckte på sin hals så mycket hon kunde mot hanen. La hade mord i blicken. Ch gnydde som om någon slog henne och man såg hur några tårar lämnade Ch ögon. Ani ansikte blev uttryckslös. Minnet av hur hennes flock hade jagat bort henne från sitt hem skärade henne. Ani lyssnade på hanens svar. En bergsvarg? Ani studerade honom. Hon lät hans fråga gå förbi.

"Kommer alla bergsvargar från berg?" Frågade Ani för att försöka gör så att hanen glömde sin fråga.

"Dum fråga. Dödar honom." Morrade La lågt i Anis öra.

"Nej." Svarade Ani och väntade på hanens svar.

Delgado flinade åt att han uppenbarligen retat upp det mittersta huvudet. Han drog hånande på läpparna och klöste lite i den döda marken med klorna utan att röra tassarna. Han svepte lätt med svansen bakom sig och la huvudet på sned och fortsatte stirra på La. Han fnös till när det yttre huvudet gnydde till och höjde förvånat på ögonbrynen.

Han märkte att dom ignorerade hans fråga och insåg att han förmodligen träffat en öm punkt. Ett hånskratt byggdes upp inom honom utan att ett ljud sipprade ur honom. Han tänkte att det får komma i ett annat skede varför följd frågan inte svarades.
" I stort sett kommer nog alla bergs vargar från bergen eller runt om dom. " Svarade han med en lugn stämma och lät blicken falla på det yttre huvudet vars tårar rann nedför kinderna.
Äckliga veka kryp!! Tänkte han för sig själv och flinade mot henne. Han lät de grå gula ögonen vandra förbi mitten huvudet och landa på tiken som hade sagt att dom inte skulle döda honom.

Delgado tog ett steg fram utan att visa minsta rädsla mot odjuret samtidigt som han reste raggen svagt, en normal reaktion då han vädrade slagsmål i luften.

Chanila börja vifta på svans. Ani kunde inte slå bort Las gläd över att kanske få slås. Att kanske åter känna smaken av blod.

"Pax till strupen!" Sa La med glad stämma och fick ett självbelåtet leende.

"Pax till hjärta." Viskade Ch dystert.

"Jag tror det är bäst att jag ta hjärtat Ch." Sa Ani med en tom röst. "Men håll koll på benen."

"Okej Ani." Sa Ch sorgset och börja titta på Delgados ben.

Nu såg Ani borde Delgados ansikte ur två vinklar och hans ben.

"Men vem har sagt att jag ska slås?" Frågade Ani det andra huvuden.

"Men La började..." Sa Ch osäkert till Ani.

"Har du inte lärt dig att inte lyssna så mycket på La" Sa Ani med ett litet skratt.

La fnös åt det andra huvudena och börja studera Delgado. Vad kund var hans svagheter vara. La rynkade på nosen. Så var så här en mark bo såg ut. Så patetiskt tänkte La för sig själv. Ani fnös mot La. Även om några av det ytterst huvuden tänk för sig själv så hörd Ani även om hon vill eller inte, men det yttersta huvudena kunde inte hörd hur hon tänkt. Ani vände sitt huvud mot Delgado.

"Så hur vill du ha?" Frågade Ani Delgado. "En strid eller inte." Ani log mot Delgado.

La vrid på huvudet mot ett träd som det stod bredvid och börja vässade det sylvassa ben stupar som stake ut ur hennes nacke, som även sticker ut ur Anis, Chs nacke och hela deras rygg. Medan Ani frågade Delgado.

Delgado flinade åt tiken och stod stadigt kvar, raggen skymtades längs med ryggraden på honom. Svansen hängde svagt bakom honom och han slickade sig om munnen. Hans stora huvud var riktat mot henne och han slöt ögonen för en milli sekund, när han andades ut var det som om en storm dragit förbi. Träden knakade av kraften men avtog på bara någon sekund. Han tränade dagligen på att få till kraften starkare men som det var nu var det allt han kunde åstadkomma.

De grå gula ögonen stirrade in i tiken som sagt att dom skulle inte slåss. Han lät samma flin sitta på hans läppar och skrattade till när han blev tillfrågad om strid.
"Idag är inte en dag för strid. Kanske en annan dag, Chanila." Han talade sakta med samma sträva röst som innan. Det var första gången han nämnde henne vid namn och lät ordet rulla ur munnen och smakade lite på hur det lät. Han nickade inombords och accepterade hennes namn, det var inte vackert men han hade helt klart hört värre!

Han behövde lära sig mer om dessa vägar, även om han helst av allt ville kasta sig mot strupen på hon i mitten och använda all sin tyngd för att bryta omkull henne, känna blodet rinna mellan käkarna och färga hans grå,vita päls röd. Han satte sig ned och raggen sjönk sakta längsmed hans rygg. Svansen svepte han om sig och sträckte på rygg och nacke för att få en bättre blick utav vad hunden gjorde.

"Hur länge har du befunnit dig här. " Hans ord var riktade mot Ch, tiken som verkade väldigt vek och försiktig utav sig.

Ani fnös själv belåtet till La. Det skulle inte slås mot denna hane nu. La morrade surt och tittade upp mot himlen. La vill slås mot Delgado. Igenom La var att slås det små lyckliga ögonblicken i livet. Men plötsligt slutade La morra. La studerade i stället det två små ljuspunkterna på himlen. Hon hade allt sen det kom upp till markytan och sett det små ljuspunkterna för första gången undrat vad det var för någonting.

"Jag vet inte hur ni mark bo räkna tiden. Men det glödande kloten och självlysande klotet har stiget och sjunkit många gånga." Sa Ch med en stressat röst. "Ani vet du hur många gånger kolten har bytet ut varandra." Sa Ch och vrid huvudet mot Ani.

Ch tyckt inte om att Delgado hade riktat alla uppmärksamhet till henne.

"Nej." Sa Ani litet frånvarande.

Ani såg det små ljuspunkterna igenom Las ögon och kändes Las glädje när hon tittade på det små ljuspunkterna.

"Vad heter det små ljuspunkterna?" Frågade La och Ani i mun på varandra och La log ett strålande leende mot Delgado.

Delgado tittade mycket frågande på att La plötsligt bytt från vansinnig till fridfull. Den här saken verkar helt klart sakna ett par hjärnceller eller tre. Hans blick släppte inte Ch, han försökte förstå sig på dom alla tre och La hade han redan börjat förstå, det var denna varelse som hyste så mycket känslor att Del kunde känna av det. Han reste ragg igen och morrade dovt åt Ch då han märkte hennes uppenbara obekväma känsla. Han tog ett steg fram och släppte Ch för att sätta blicken mot La och Ani.

La's leende fick Delgado att känna avsmak. Hans överläpp började darra men lugnade sig sedan.
"Dom kallas stjärnor." Svarade han kort och hade fortsatt sänkt huvud mot henne. Han lät det grå-gula ögonen vara fast etsad i Anis ögon och väntade på ett svar, en reaktion eller något annat.

"Det där eldklotet ni kallar det kallas sol här, det andra klotet är en måne. Månen visas på natten och Solen på dagen."

"Så det heter stjärnor." Sa La och tittade upp på stjärnor igen.

Ani lät den informationen som Delgado gav henne sjunka in. Sen knäckt hon på ryggen förnöjde. Chs blick flackade mellan Delgado och Ani. Till slut sträckt hon till Anis öra.

"När ska vi jaga?" Sa Ch med en låg röst till Ani.

Medan Ch frågade hörd man hur hennes mage kurrade. Alla tre huvudena ryckt till. La och Ch börja instinktivt söka efter ett lämpligt byte att jaga.

"Vad någon stans är det lättas att jaga?" Frågade Ani med en tom röst till Delgado.

Delgado tittade på Chanila och la huvudet på sned och granskade henne i helhet denna gången. Han lyssnade på hennes fascinerade röst över att det hette stjärnor. Han höjde på ett ögonbryn och såg med avsmak på henne. Hon verkar helt klart bakom flötet! Vart dom kunde jaga? Hade hon sett sig runt eller? Här var det inget liv, det var tur om man ens hittade ett livstecken! "Ja här kan du inte jaga... Här finns det inget liv!" Han skrattade till och skakade på huvudet.

Användaren 'Delgado' har gjort följande åtgärd: Attackresultat

'Attackresultat' :

[off: min kompis var och klickade omkring å jag har ingen aning om vad hon gjorde... *tittar på ovanstående inlägg*]

Ani himlade med ögonen mot Delgado.

"Det ser jag. Därför frågade jag var någonstans det är lättast att jaga." Sa Ani och betonade på någonstans.

La närmare sig Anis huvud.

"Ska jag få en över blick?" Frågade La Ani och Ani nickade. "Ja, snart." Svarade Ani La.