Fnittrande, ett lågt halvt galet skratt. Det här gick henne på nerverna. Darrande färdades hon, helt ovetande om vilket håll hon var på väg åt. Hon var helt borta, helt vilse - .. Såg hon inte den där stenen förut? Det där trädet ser bekant ut.
Hon önskade att hon hade en lärare, eller framförallt någon som kunde lära henne denna plats. Där hon dumdristigt trippade fram skulle hon vara ett lätt byte.
Hon satte sig ner intill en pöl, som tidigare hade varit kopplad med en nu blockerad bäck. Hon tittade på sin spegelbild. De blå tecknen var mörka, en aning brunaktiga av smuts, och den svarta pälsen såg sliten ut. I hennes huvud ekade ett likadant ord flera gånger om. Galen Galen Galen Galen
Hon hoppade upp på en vällt trädstam och ylade ut i natten, inte förväntad ett svar. Hon visste att det fanns andra här i skogen, men de skulle förmodligen inte visa sig eller svara. Hon började skratta igen, iskallt, och föll ner på rygg, stirrande upp i luften. Fåglar kretsade runt, kvittrade till varandra. En landade nära henne, men då hon förtvivlat högg efter den hoppade den bara iväg, försvann.
Hon hostade rosslande, rullade över på mage. Fem dar, så gott som hon kunde avgöra, eller så var det mer än så. Att överleva visade sig inte vara en av hennes främsta egenskaper.