Hallå allesammans!
Detta är inte ännu en av alla trådar som skapats för att uppmärksamma problem i vardagen irl eller ett sätt att avreagera sig för att man mår illa. Eller, tja, i ärlighetens namn så är det väl på ett sätt ett försök att uppmärksamma någonting som för mig just nu är ett problem, men det är menat att vara lättsam läsning som ska väcka många tankar och frågor och såklart diskussioner. Om nu folk kommer orka läsa igenom det... jag har ju en tendens att skriva alldeles för mycket, men om jag kommer till saken på en gång så kanske det inte ska bli som att gå i sirap när man läser igenom det här!
Jag går ut gymnasiet nu till våren. Med andra ord så kommer jag att ta studenten och sparkas ut i vuxenlivet som en arbetslös ungdom som förväntas plugga vidare eller dra sitt lata arsle från soffan hemma hos mamma och kasta sig ur boet med avsikt att skaffa sig ett tillfälligt jobb som drar in tillräckligt mycket pengar så man kan betala hyran till sin sketna lilla etta man delar med tre andra personer och såklart så att man har råd med snabbnudlar. ..... Minns ni att jag skrev att detta inte skrivs i den mest blodsallvarliga midnattstimmen? Ja, såhär är det såklart inte på riktigt. Om än jag måste få upplysa er om att det känns lite grann som att jag inte förväntas bo hemma längre, utan jag bör skaffa mig en egen bostad och ett jobb eller helt enkelt bara fortsätta studera. Många av mina kompisar bor redan i egen lägenhet eller har bestämt sig för att studera vidare på annan ort och kommer att flytta hemifrån eller så har de ordnat jobb för ett år framöver så de kan ta paus i alla studier och få ta sin tid att fundera ut vad exakt de vill göra med resten av sitt liv.
Men jag blir för sjutton gubbar 19 om mindre än två veckor! ... ganska exakt två veckor...? *håller koll här* Och jag har ingen jävla aning om vad tusan jag ska ta mig till med resten av mitt liv! Så jag har mer eller mindre panik just nu, då ansökningarna in till universitet och högskolor ska vara inskickade senast 15/4. Det vill säga nästa fredag. Och mitt i all min panik som kretsar kring tankar som "Jag kommer bli liggandes på mammas soffa resten av mitt liv!" "tänk om jag aldrig lämnar den här skithålan där jag bor nu..." "jag kommer aldrig någonsin ta mig in på den utbildning jag vill och jag kommer aldrig få ett jobb!" "jag kommer bo hemma för evigt-.." ... har visst tagit upp den redan... Men ja, jag har verkligen nästan(wut?) ångest över allt detta och därför svarar jag inte roll för stunden. Tänkte bara ta med det, då jag vet att det finns de som väntar på svar från mig och tror att jag bara trollar er när det står att jag varit in på Numoori men aldrig svarar några roll... eh, ja, så är iaf inte fallet. Jag har helt enkelt panik och sitter vid min dator och gråter och kollar vilka olika utbildningar det finns ute i världen samtidigt som jag är skiträdd för att lämna boet/hemmet och jag finner tröst i att helt värdelöst bara klicka mig fram mellan de olika sidor jag brukar vara inne på bara för att kolla läget.
... detta låter redan nu ganska allvarligt... och samtidigt oseriöst. Men nej, jag är faktiskt seriös. Om än jag inte vill ha en massa sympati för jag är faktiskt medveten om att mitt liv inte kommer att gå under även om jag bryter samman och bara helt enkelt inte ansöker någonstans innan den 15:e och på så sätt garanterar mig själv ett helt jäkla år utan studier! wow, jag har panik fast jag är medveten om att världen inte kommer gå under...?
Jag vet att jag inte är den äldsta på sidan. Många Numoorianer är äldre än mig och har säkert tagit sig igenom det här stadiet i livet utan att bryta samman eller drabbas av panikångest. Men grejen är just den att jag inte har någon jäkla aning om vad tusan för utbildningar jag ska söka. Jag vill studera vidare, men vet inte vad. Och jag har gått Estetisk Bild i tre år, så det garanterar inte så mycket för framtiden... Sen det där att man kan jobba ett år... det är inte så att jag är rädd att gå arbetslös. Jag är en väldigt utåtriktad person som alltid gör mitt bästa och har erfarenhet av att jobba med andra människor. men det där förbaskade körkortet jag ännu inte tagit sätter förjäkliga käppar i hjulet för mig... .... hur går man vidare nu då... hmm...
Jag har jobb för sommaren. Hela juni, juli och augusti. Men sen väntar liksom detta okända. Och jag antar att jag nu får ta tillbaka det jag skrev i början av det här inlägget; Antagligen skriver jag bara det här för att få ventilera mina känslor och för att få skriva ned några av mina kaotiska tankar och känslor så att jag kan läsa igenom dem och kanske få liiite klarare syn på vilka val jag ska göra för att ta mig vidare.
Förra året var jag ska jäkla säker på att jag skulle utbilda mig till journalist. Jag skulle söka utbildningen söderöver i Sverige och flytta hemifrån så fort jag arbetat klart på mitt sommarjobb. Men nu har jag börjat tänka att jag kanske inte alls skulle passa som journalist, att det är ett himla stort steg att flytta söderöver det första man gör när man bott hemma alla de första 19 åren av sitt liv....
Många skulle antagligen välja att jobba ett år. Se till att ta det förbaskade körkortet. Bo kvar hemma för att få klarare syn på saker och ting och sedan söka till olika studier. Men jag vill verkligen inte stanna här. Och samtidigt vet jag att jag kommer svälta ihjäl om det är tänkt att jag ska laga min egen mat, tvätta kläder och diska och betala hyra and shiet som jag aldrig gjort förut! (srsly, jag vet hur man tvättar kläder och diskar. Men jag kommer svälta innan jag blir vräkt för att räkningarna inte är ifyllda ordentligt)
Faktum är att jag i detta nu sitter och skriver ett mejl som ska skickas till en svensk kvinna i Spanien som äger ett eget stall med sina egna hästar. I hopp om att jag kan få komma och jobba hos henne om så bara några månader efter studenten och sommaren.
Det är en plan. En annan är att ansöka till så många olika högskolor jag kan, för att se om jag kommer in. Samtidigt som jag planerar att kanske bo hemma ett år, ta körkort, jobba lite, resa till Spanien och helt enkelt fundera ut vad jag vill göra sen resten av livet.
Jag har ingen aning längre... så många olika alternativ, men då mina nerver löper amok är jag helt snurrig för stunden.
Så. Det är min status just nu... jah.
Jag antar att när jag började skriva det här ville jag i slutet komma fram till någonting som skulle leda till att andra skriver vad de tyckt och tänkt eller helt enkelt tycker och tänker om den här situationen om man nu varit i det här stadiet eller kommer vara det.
Vetskapen om att man inte är ensam i sin förvirring i denna stora värld brukar ju hjälpa lite...
Och såklart förklarar det för alla varför jag bara tittar in nu och då istället för att svara roll, jag har lite för mycket att göra med att förgås i ångest~ nej, men.. jag mår bra. Bara... slutet-på-tonåren-panik-som-drabbar-en-när-man-kastas-ut-från-skolans-trygga-värld-och-ut-i-stora-världe-som-består-av-arbetslöshet-och-jobb-och-räkningar-och-att-klara-sig-utan-mamma.

//Lina/Key

Först - hur lyckades jag läsa allt det så fort?

Nu blev det här inlägget sju resor längre än jag trodde det skulle bli. Och det är inte något överviktigt inlägg egentligen, sååååå. Ursäktar mängden text ^^;

*ahem*

Ja. Jag har väl aldrig suttit riktigt i den panikbåten som du sitter i (men min bror gör det nu. Han går också ut nu till sommaren och vet verkligen inte alls vad han ska göra). Menmen ska se om jag kan skriva lite som inte bara är pladder och kanske kan hjälpa lite (hur det skulle hjälpa vet jag inte, men man kan ju hoppas)

Jag tycker inte om parenteser, vad pratar ni om?

Första gången jag flyttade hemifrån var vid 16. Gick Animationslinjen i Eksjö, vilken har riksintag. Första åren bodde jag på elevhem – och det var en stor sak i sig. Plötsligt skulle man tvätta, städa, laga mat och sådant själv. Även om det inte var hälften så mycket som när man bor i lägenhet eller liknande ”eget”. Lärde mig mycket under de första åren på elevhem. Och träffade Nevada och Zayev. Nevada introducerade oss andra till Numoori.

Sista året på gymnasiet bodde jag, Nevada och min bror (som valde samma linje som jag) i lägenhet tillsammans. Sista året innebar stress och panik bland animatörerna som kämpade med att få klart sina filmer, körkort som skulle tas (alla verkade ha beslutat att ta körkortet sista året – jag tog mitt med då), student i antågande och självklart framtiden som skulle planeras. Yes. Mina föräldrar flyttade till Kina under mitt andra år på gymnasiet. När tiden väl var inne för att söka linje efter tredje året hade jag ingen riktig tanke på vart jag skulle bli av. Jag började dock leta skolor nära hemma, för att kunna bo i huset hemma i Skåne och ta hand om djuren. Och då jag inte kunde besluta något direkt om min framtid då, så valde jag ett enklare alternativ.

Folkhögskola!

Har i ett år nu, tillsammans med Zayev om valde samma linje och flyttade ihop med mig i mitt familjehem, gått en skrivarlinje på folkhögskola. Tycker om att skriva, så det blev bra. Om du inte vet vad du ska göra, så rekommenderar jag varmt folkhögskolor. Nevada har detta året gått en konstlinje på annan folkhögskola. Det är ett ganska skönt alternativ för den som är lite osäker på framtiden – ett litet slappare år där man ändå gör något. Och vill man inte bo hemma så har nog i alla fall majoriteten av folkhögskolorna internat/elevhem C;

Nu är det dags igen, men denna gången är jag mer förberedd på framtiden. Jag har bott hemifrån, jag har tagit ansvar och jag har till och med skött ett helt hus med djur och allt! Låter som en större bedrift än vad det är, men det känns bra i alla fall. Jag har kikat på fler skrivarlinjer, då jag som nämnt tycker om att skriva. Men mitt i allt sökande ramlade jag över att annat alternativ, som jag lägger allt mitt hopp till (och mina betyg, nu är jag sjukt glad över mina betyg! Fett värt allt plugg!). En ”Speldesign och Grafik” linje på högskolan i Visby, Gotland. Har ställt mig i bostadskö med. Det var lättare än jag trodde att ställa mig i bostadskö.

Nu har jag pladdrat massor. Vad vill jag ha fram egentligen?

Det låter läskigt, stort och främmande att kastas ut boet och flyga på egna vingar. Mycket ansvar, mycket som ska skötas själv. Men det är inte så farligt som det låter. Man lär sig snabbt, och mycket av det som låter skrämmande är i själva verket väldigt enkelt och ofarligt. Så länge du vågar ta steget ut – oavsett vart steget leder – så ska du se att det löser sig. Kanske inte omedelbart, och kanske inte på det vis du väntat. Men det löser sig. Förr eller senare. Vet du inte vad du vill göra med din framtid, så leta efter något att göra som inte är så krävande (som nämnt rekommenderar jag folkhögskola) och ta mer tid att fundera. Så länge du studerar – om det är något som ger kandidatexamen eller vad det heter, eller någon målarlinje på en avlägsen folkhögskola – så klagar inte CSN heller C;

Och skulle allt skita sig så kan man bo hemma ett år till. Stå till arbetsmarknadens förfogande. Läsa något på distans. Det finns mängder av halvfarts kurser man kan gå på distans om man vill det. Och vill du absolut ut i världen, men inte har någonstans att ta vägen, så finns det alltid de som är villiga att hjälpa med boende och sådant. Tror till och med att här finns de här på numoori som skulle vara villiga att hjälpa C;

Jag vet inte hur jag ska avsluta det här och har skrivit på tok för mycket. Mycket mer än planerat. Vet inte om det jag ville säga framgick, men hoppas att det kanske hjälper eller lugnar på något vis.

Om inte annat - grattis om du orkade läsa allt! :'D


Fridens liljor <3

Den där paniken är inte trevlig att handskas med måste jag säga.
Och hej!... Jag läste hela inlägget... Plus Zazz inlägg. ^^ *klapp på huvet*

Kan dela med mig lite av min historia. :3 *Behöver inte läsas* :P VARNING: En del kan ha fallit i glömska så låter något osammanhängande så vet ni nu varför. :P
När studenten närmade sig för mig hade jag redan planerat vad jag skulle göra. Flytta till Växjö och plugga till Kulturledare... (sitter och känner mig förvirrad för min hjärna retas med mig och ställer frågan "Var det verkligen rätt nu?" -.-') på Universitetet (Inser att det var rätt ord *pust*).

Var dock orolig över boende för det sas att det bostadskön kunde ta år. Men det tog bara någon månad sedan hörde de av sig om att det fanns en lägenhet till mig *Weehoo*. Sommaren var slapp men när det närmade sig skolstart igen så tog jag mitt pick och pack och lämnade hemmet och flyttade in i min egen lägenhet i Växjö. Det var en liten lägenhet men jag fick med mig en kattunge som sällskap.

Jag fick tidigt lära mig att hjälpa till hemma. Med städning, diskning, tvätt, matlagning och sådant. För pappa fick lära sig det tidigt så då var det inget annat alternativ för mig och mina syskon heller. :3
Jag fick lån från CSN och så studiebidraget. Allt som allt fick jag lite över 7000kr i månaden. Hyran låg på 3,450kr och som tur var ingick el och vatten då. Mamma lärde mig där och då hur man betalar räkningar. :3 Det var små papperslappar man skrev upp alla utgifter på och sen skicka in till banken. Mycket lättare med internetbank nu. ^^ Sen var ju skolböckerna inte så billiga heller. Och så var man tvungen att ha mat. Så det var inte mycket pengar som blev över varje månad. Jag kikade aldrig in i tvättstugan där jag bodde. Jag använde upp alla rena kläder jag hade och la sedan ner all smutstvätt i en säck ock drog med allt hem till Jönköping och tvättade hemma. xP
Och jag kan säga att det är inte särskilt kul att bara laga mat till sig själv. Jag tycker inte det i alla fall. Så det jag mest levde på var nudlar och lite annat som var lätt och snabbt att reda till. :3

Dock efter ynka 3 månader kommer jag underfund med att denna utbildning inte är något att ha alls. Så jag tar mitt pick och pack och flyttar hem igen. :3 Går arbetslös och springer på arbetsförmedlingen titt som tätt i ca ett halvår innan jag hittar utbildningen som hunddagisskötare. Där blev den sommaren bokad. :)

Ännu ett halvår går när jag springer på arbetsförmedlingen titt som tätt. Ingen lycka med jobb alls. -.- Men jag var inte så engagerad heller. :P Sen blir pappa dålig och tanken på jobb blir ännu mindre lockande och jag hjälper till hemma mer. Lagar mat varje dag, städar, fixar disken, hjälper till med tvätten. 1 år går. Nästan ett till passerar.(Någonstans här med ger jag mig fan på att klara körkortet. Och älskade pappa betalar allt. <3 Jag klarar uppkörningen på första försöket och teoriprovet på andra försöket. :3) Pappa säljer huset och köper mammas lägenhet när mamma flyttar ner till sin nya kille(nu hennes fästman(Jag gillar honom inte)) i Skåne. Jag får dessutom hyra lägenheten på vinden. Så det är som att bo själv men jag bor fortfarande nära pappa. Pappa blir bättre och börjar jobba igen. Jag lyckas få jobb som ungdomsjobbare på arbetsförmedlingen(Typ hjälpreda). Får in lite pengar där. Senare över påsk får jag jobb som godisplockare(tappade suget efter godis efter att ha utsatts för den sötsliskiga doften nästan dagligen i 2 veckor). Fick inte in så mycket pengar som jag hoppats. Sommaren passerar. Händer inte så mycket. Sen blir pappa dålig igen. Inlagd i lite över en månad. Jag och min äldsta lillasyster får ta hand om hushållet och vår yngsta lillasyster. Sen hittar jag kursen som nagelterapeut som verkar lovande. Får även provanställning i ett stall. Visar sig att jag får slita häst(dåligt ordval) på en plats som egentligen borde fyllas av 3 pers. Skadar mig i handen. Visar sig inte vara båtbenet som tur är men kan vara ett ledband som fått sig en törn(har fortfarande ont till och från) Jul och nyår passerar. I Januari lyckas jag få mig uppsagd från jobbet *YES!!!* efter att jag sagt att jag vill utföra det jobb jag tilldelats från början och inte sitta i caféet och tråka hela dagarna(kunderna kommer ju inte fören sen eftermiddag. -.-) Får ändå rätt bra lön från det jobbet. Så att leva blev lite lättare. :3 Tid för praktikprov för nagelterapeut-utbildningen närmar sig. Inser att jag faktiskt inte vill bli nagelterapeut. Hamnar på sysselsättning på Medborgarskolan. Sitter och pysslar hela dagarna. 8D

Nu har jag bestämt att jag ska börja plugga igen!! Så det så! Har sökt in till många utbildningar för att säkert få en plats. Och ska söka några till innan det är slit för sökningar. :3 Men den utbildning jag HELST vill in på är Grafisk Design och Webbutveckling. Det är vad jag vill. Jag hoppas verkligen. <3 Jag bor fortfarande i min skrumpna lilla vindslägenhet på ynka 28 kvm, och utan dusch. Jag har en awsome bil att köra. Jag har ett bra sparkapital på banken. Men jag vet fortfarande inte vad jag vill med mitt liv. Kommer jag inte in på den utbildning jag helst vill, eller någon av de andra intressanta alternativen så vet jag inte vad jag ska göra resten av året. Jag kan alltid söka nästa år igen men jag vill NU! Men jag vet fortfarande inte vad jag vill med mitt liv. :P

Det är så det är. Min pappa är nära 50 år... 48? Och han vet FORTFARANDE inte vad han vill med sitt liv. Kommer vi NÅGONSIN att veta vad vi vill med våra liv? Vi kan väl bara veta vad vi vill just nu?

Fasen! Nu har jag inte gjort det lättare för någon. -.- Det jag försöker säga med den här långa texten om vad jag gått igenom så är det väl att alla har det svårt, alla känner panik och ångest över vad som ligger framför en. Över att man inte vet vad man ska göra näst.

Lullu, jag sitter ju i lite samma situation för tillfället, går ju också ut gymnasiet nu till sommarn och det också från en estetisk linje. Jag kanske vet vad jag helst vill göra och söka till på universitetet, Juristutbildningen, men har en hel del ångest för om jag ens kommer in, mina betyg är ganska så bra, men inte SÅ bra som 20 i genomsnittlig intagningspoäng *dör lite*. Sen är det ju allt det här med bostad och flytta hemifrån och jobb och pengar och allting. Ganska så mycket att tänka på, kan visserligen tvätta, diska, laga mat och sånt, men tanken på att behöva göra det jämt, vecka ut och vecka in är lite smått skrämmande faktiskt, lixx kommer man orka med eller kommer man, lat som man är, ge upp efter ett tag och ligga och dö framför datorn, haha, tragiskt. Det tror jag väll inte, men det är en tanke. Sen det om pengarna kommer räcka till till allting som mat, hyra, skolböcker osv, lärde mig så sent som i Februari att betala räkningar xD nåja, bättre sent än aldrig. Ska man jobba extra medans man pluggar eller förlita sig på att bidrag och lån räcker?? För inte har jag varit en sån där smart och flitig ungdom som har haft deltidsjobb i flera år och samlat på mig flera tusen i backup, bara en del. Ja, många frågor, och mycket tankar.

Har haft en period nu i början av året där jag har haft så pass mycket att göra samtidigt att ingenting blivit gjort, varken skolarbete, sysslor hemma, söka sommarjobb/deltidsjobb eller annat (särskilt inte Numoori tyvärr). Har dock verkligen försökt ta tag i lite viktiga saker nu på allvar, körkortet, reda upp skolan det som fallit lite efter, sätta upp ett system för ekonomin (well, börjat iaf), och försöker hjälpa till mer hemma, men det är mycket, det blandat med alla tankar om framtiden får en lätt att känna lite panik/ångest. Ibland vore det skönt att bara släppa allt och lägga sig och dö lite på soffan på obestämd tid, men det är lite svårt att göra när livet knackar en på axeln. Helt plötsligt ska man bli vuxen och ansvarsfull och agera därefter, ha kontroll på det mesta och planera inför framtiden. Jag kan lugnt säga att jag vet hur du känner dig till stor del Lullu 8D

Som sagt så vet jag visserligen vad jag helst vill göra, men är inte alls säker på att jag kommer in där, har sökt den utbildningen i Umeå där jag helst vill gå, sen en backup av samma sak i Uppsala, fast vill inte flytta längre söderut än absolut nödvändigt tho, för långt hemifrån till familjen among miljon other things. Sen har jag sökt ytterligare 9 utbildningar, alla på distans, på lite olika universitet som extra backup, blandat allt ifrån juridiska kurser till grafisk design, till nån skrivkurs och en del annat. Förhoppningsvis så kommer man in på något så man har nått att göra om man inte kommer in på det man vill. Det är dock fortfarande lite panik/ångest angående det hela av flera anledningar, lixx vem vet, kanske man inte alls gillar det om man kommer in på sitt förstahandsval ändå, vad gör man då lixx??

Sen hitta bostad också, står visserligen i bostadskö i Umeå sedan början av 2012 eller nått sånt, men har inte garderat för något annat, men den största orosfaktorn där är just det att jag inte kan bo precis vart som helst, är som jag en del gånger tidigare nämnt väldigt allergisk, så tankar på om sånt funkar och om det går att hitta nån passande bostad är väldigt stressande, lixx sånna saker som vart/när ska man meddela det och till vem, ska man söka själv eller skicka in intyg och tusen andra saker som fyller ens huvud.

Det var en någorlunda lång osammanhängande onödig berättelse om hur jag upplever denna perioden xD Nu orkar jag inte skriva mer, saken jag kort och gott tänkte säga bara var att jag vet lite hur du känner, det är väldigt jobbigt och stort detta, att försöka lista ut vad man vill med livet och hur man ska gå tillväga för att sen ta sig dit. Nåja, hoppas det löser sig för dig och du hittar nån utbildning du kan tänka dig att gå ^^ Jag själv satte mig ner och gick igenom ALLA utbildningar som fanns på antagning.se och tog ut de jag kunde tänka mig och skalade ner det därefter för att få fler val än 2, så det är väll kanske ett litet tips, tidskrävande, men ganska värt det :3

Jag känner att jag gick upp lite i rök efter att just ha lagt upp den här tråden.
Men jag har läst era inlägg, ganska snabbt just efter att de lagts upp, jag har bara inte haft tid att svara på dem förrän nu! Och jag vill börja med att skriva Tack för tips, goda råd och lugnande ord. Det fick mig att kunna tygla nerverna åtminstone så att jag kunde ta mig samman, sätta mig ned och faktiskt skicka iväg några ansökningar till olika linjer innan 15:e april!
Det är utbildningar som sträcker sig från Luleå till Göteborg och Gotland, så ja.. jag har verkligen inte funderat det minsta över hur jag ska kunna skaffa bostad om det skulle vara så att jag kommer in på Journalistutbildningen i Göteborg, men det är ett problem som jag nu känner att jag inte är redo att tacklas med ännu C: eller, jag vill kanske snarare ta dagen lite som den kommer nu. Inte nog med att jag sökt 6 olika utbildningar över typ hela landet, jag har även skickat iväg ett litet mejl till Spanien till en svensk kvinna som bor där med sin ridanläggning. Svaret jag fick var att hon just nu söker efter en praktikant som kan komma och bo och jobba hos henne, men mer än så har jag inte fått veta. Jag har inte hört av henne på ett tag nu, men jag pushar på i hopp om att jag efter sommaren ska kunna åka ned till Spanien och jobba med hästar ett år!

Men vad jag säkert vet nu är att jag kommer bo hemma iallafall till september. Jag har jobb på samma Café som där jag jobbade förra året, och jag börjar 1:a juni och arbetar till 26:e augusti. Vilket betyder att jag just nu känner mig väldigt tillfreds med hur sommaren kommer att bli. Jag vill jobba, ta det förbaskade körkortet och sen så får vi se 8D
Ni skrev allihop så mycket, jag har läst allt tro inte annat!, men jag känner att jag skriver mitt svar mer allmänt åt alla istället för att skriva en punkt som svar åt var och en, för att underlätta lite för moi xD
Så, ja. Som sagt är det Högskoleutbildningar jag sökt. Och det är lärarutbildningar, journalistik-utbildningar, attributmakeri, digitala medier och en utbildning som heter Liberal Arts, som jag inte är riktigt säker på vad man utbildar sig till... men den verkade intressant!
Folkhögskola har nämligen aldrig varit ett val för mig (: jag vet faktiskt inte exakt varför, men det har bara varit så. Kanske för att min mamma tar konst-kurser på folkhögskolan som ligger i Burträsk, och kanske för att jag känner mig mer som en person som behöver studier att kunna begrava sig i helt och känna lite press istället för att bara ta enskilda kurser och där man för det mesta får föra arbetet själv. Nu jämför jag med hur det är på den allmänna konstlinjen på folkhögskolan i Burträsk, jag kan ju ha helt fel uppfattning egentligen, men nu är det så att folkhögskola inte känns som rätt val för mig C:
Jag har kommit fram till att jag vill jobba ett år. Även om det inte blir av att jag reser till Spanien så oroar jag mig inte för att jag inte kommer att skaffa mig ett jobb här uppe, eller kanske olika jobb, som jag kan ägna mig åt medan jag funderar på vad exakt jag vill göra med livet. Kanske blir det så att jag bor hemma ett år extra, om än jag gärna skulle vilja flytta från familjen och få vara för mig själv lite, men jag kan inte bara se det som en negativ sak.

Jag har varit borta från Numoori nu ett tag, men jag är fast besluten att komma tillbaka och fortsätta försöka vara en aktiv rollare C: Det blev bara en hel del grejer nu, jag tar ju studenten 5:e juni omfg!!, så ni kan ju förstå att lärarna nu öser inlämningsuppgifter, prov och avslutningsprojekt över oss! dessutom har jag nationella i Svenska B som ska klaras av.... urgh...
Men jag ska försöka ta mig i kragen 8D nu börjar jag kunna se klart igen och paniken jag kände när jag skrev första inlägget i den här lilla tråden är borta. Trots att jag sökt utbildningar vill jag inte studera till hösten, jag vill jobba. Om det blir i Sverige eller ej får vi se. Men nu tar vi studenten och sommaren först.

//Lullu