Han hade följt bergskedjan hela vägen från Azhekaslätten, varit noga med att inte vika av från vägen. Varit noga med att inte ta kontakt med vargar som kunde leda honom på villovägar. Han var fortfarande mörbultad efter allt som tidigare hade skett. Skadan i nacken gjorde fortfarande ont. När han slöt ögonen kom smärtan tillbaka direkt, känslan av tänder som sjönk in i hans kropp.
Han sköt bort tankarna med all sin kraft. Försökte stänga ute dem, och han lyckades något så när som på några få rysningar.

Slättens gräs var befriande skönt. Han hade tagit sig till det som han mer eller mindre tyckte var landets mittpunkt: Numoorislätten...
Han hade blivit sagd att Qu var vänligt inställda om man själv var fredligt lagd, och nog hoppades Elorthad att det stämde då han kunde skymta en mörk gestalt längre fram.
Han la bak öronen i försiktighet och svansen hängde lugnt bakom honom. Hans huvud sänktes en aning, men han visade sig inte mer underlägsen än så. Han må vara på gränsen till deras revir, men han böjde sig inte för vem som helst.