Hon skrattar lätt åt hans ord.
"Jag vet inte hur stor hjälp nosen kan vara. Men jag hittar väldigt bra utan". Säger hon och sträcker lite stolt på sig. Hon kan den här skogen så gott som utan och innan. Hon har vandrat omkring här sedan hon lärde sig gå i princip. I alla fall sedan hon tilläts lämna lyan.
"Det är bara att välja något håll och gå så kommer man snart ut härifrån". Säger hon och skrattar lite till när hon ser på Kanto.

"Ah." Det var det svar han fick fram. Bara att välja ett håll... Den bruna blicken vändes för ögonblicket ut bland träden som omgav dem. Betraktade för en sekund gräset, tuvorna, blommorna. Nosen ryckte lätt då han vädrade i luften, och han kom på sig själv med att göra det då tankarna än låg vid dofter. Han ryckte till något, som om han kommit på sig själv med att göra något som förvånade honom. Ögonen skelade lätt när han såg på sin egen nos innan blicken på nytt sökte sig till vännen. Eller.... han ville kalla henne vän.

"Får jag kalla dig vän?" Orden lämnade honom som en följd av den plötsligt skiftande tankegången och ett litet, nästan ursäktande leende letade sig in över ynglingens läppar.

*pet* C:

Off:

Då Sombra gått och dött så avslutar jag detta roll.

Avslutat