Lövskogen var väldigt stilla och tyst denna morgon. En lätt dimma höll på att lätta och en vag bris svepte igenom trädtopparnas nyutslagna lövverk. Vinden nådde inte hela vägen ned till marken så nere vid marken var det stilla och lugnt. Daggen låg som små glittrande ädelstenar på buskar och gräset på marken.

Den askgrå tiken med mörkare tecken på kroppen och en lång blå lugg och mankam gick lugnt fram mellan träden och hon njöt av lugnet. Hon hade vandrat hela natten. Hennes gulröda blick sökte mellan träden i fall hon skulle finna något intressant men ännu hade inget fångat hennes intresse. Hon följde hel enkelt nosen i sin vandring och gick dit hon ville. Snart stannade hon dock upp då en doft letade sig in i hennes svarta känsliga nos. En främmande doft som fick hennes intresse att öka. De mörka tassarna började lugnt styra stegen åt de hållet doften kom ifrån.

(Kort och så men till Teacup i alla fall)

Den lilla rosa-lila valpen låg och sov då hon plötsligt kände att en droppe dagg ifrån en buske landade på hennes nos, hon nös. Hon höjde sitt huvud och såg sig omkring, den lilla valpen kunde inte se så värst mycket då dimman var i vägen. Dom blåa ögonen med gula pupiller försökte att se något intressant, men nej, hon såg inget alls. Inte förens då började valpen att vädra, hon fick upp en doft, en varginnas doft. Intressant, men det lockade henne inte så mycket.

Dom små benen letade sig fram inunder valpens kropp för att bära upp den lilla tyngden, och vips så stod valpen upp, hon log stort och såg sig ännu en gång omkring.

[ Sorry för att det blev kort, men jag får gäster nu! C; ]

Nahi fortsatte vandra, följde som vanligt nosen och funderade inte så mycket på den främmande doften. Hon kunde ana sig till att det var en valp för valpar gav ifrån sig en mycket speciell doft men mer än så tänkte hon inte på det. Hon fortsatte bara sin vandring. Skulle hon se valpen så skulle hon. Annars så var det som det var.

Dock stannade tiken upp efter ett tag och lät blicken leta sig mot himlen. Det var morgon men tiken började känna av en viss trötthet efter att ha vandrat hela natten. Hon var dock en varelse av natten.

Den rosa-lila valpen började sedan att försiktigt fladdra på sina vingar, det gjorde att hon började att flyga, dom vita vingarna bar henne framåt, emot varginnans doft. Då helt plötsligt kunde hon skymta en grå hona med svarta tecken här och där, rödgula ögon och en blå man. Valpen log stort, det var varginnans doft och det betydde alltså att det var denna hona hon letat efter. Valpen såg på honan med glada ögon, hon uttryckte sig väl. Sedan landade hon försiktigt framför honan och log med hela sig, valpen satte sig ner och ansträngde sig.
- Hej, jag Teacup. Fick hon fram med sinnet, det var lite svårt men valpen klarade det.

Nahi såg snart den lilla varelsen som kom flygandes mot henne och då den avr nära nog såg hon att det var en liten älvavargsvalp. Hon ahde aldrig sett en sådan förut men hört talas om dom. Hon log mot valpen och då dennes röst hördes i henens sinne log hon mot den. "God morgon. Mitt namn är Nahiez" Hon talade högt då hon itne hade telepatin som kraft och visste inte om valpen skulle kunna höra hennes tankar. "Vad gör du här i skogen Teacup?" Hon undrade också vad valpen gjorde ensam men frågade inte.

- Fint Nahiez. Jag leka själv. Svarade hon med sinnet.
- Jag läsa tankar. Förde hon sedan över till Nahiez, Tap log stort och rotade omkring i honans sinne, men hon fann inget intressant. Teacup la sig ner och såg upp emot den stora honan, hon verkade vara trevlig, inte farlig alls. Sedan letade sig hennes ögon emot sitt vänstra framben, hon såg noga på det, vad betydde dom tre små teckna? Hon funderade en kort stund.
- Vad detta betyda? Frågade hon med sitt sinne och höjde sitt vänstra framben emot Nahiez, sedan vände hon blicken emot honans ansikte.

Nahi var väl inte så jätte förtjust att valpen var inne i hennes sinne men samtidigt visste hon att Duraneir skulle skydda hennes sinne mot angrepp. Hon lyssnade dock till valpen i sinnet och lade huvudet lite på sned.

"Tackar Teacup" svarade hon då valpen sade att hon hade fint namn. "Jag märkte att du kan tala via sinnet" Hon förundrades alltid över valparnas ombytliga natur. Då valpen betraktade de tecken hon hade på benet klippte Nahi lite med öronen. "Jag vet tyvärr inte vad de betyder. Allas tecken betyder olika saker." Hon höll fram sitt ben och visade måntatueringen. "Mitt tecken betyder att jag tillhör Kia li Neisi. Månvargarna" Hon såg sedan på valpens tecken igen. "Glöder dina tecken på natten?" Hon trodde inte att de gjorde det.

Tap log emot Nahiez då hon sa tack.
- Jag bara tala sinnet, stum. Förde hon över och log, hon visste inte varför hon kunde höra om hon var stum, men antagligen för att allt skulle bli lättare.
- Du Månvarg? Du cool .. Skickade hon och såg emot Nahiez fascinerat, Tap undrar egentligen hur honans tecken kan lysa på natten, en annan ovanlig sak.
- Mina tecken inte lysa. Skickade hon och såg på sina tecken, svepande ljusa tecken, tjocka och sedan till smala, och så vidare. Ett leende spreds över hennes läppar, vad kunde honan framför henne göra?
- Du Ninja, du Månvarg? Du vara Ninja-Månvarg. Förde hon över med sinnet och såg fundersamt emot Nahiez. Var honan både och? Nej, det var bara i Teacup's fantasi.

Nahi såg på vlapen. Hörde hennes resonemang inom sig och klippte lite med öronen. "Nej jag är bara en månvarg. Ingen ninja" Hon log lite mot valpen. En valps flyktiga sinne var rätt spännande.

(kort)

Tap skrattade genom sinnet, det såg lite konstigt ut då hon skrattade stumt.
- Nahiez skojar? Frågade hon och slutade att skratta, nu fnissade hon lite smått.
- Nahi vara Ninja! Jag leka Ninja-Silanni .. Skickade hon och började att flyga upp till en meters höjd, där stannade hon och gjorde lite Ninja-attacker, enligt henne själv var hon duktig. Men egentligen såg allt bara ut som kullerbyttor och nafsanden.

- Tap vara äkta Ninja! Nahi vara lärling. Sa hon lekfullt och flög ner på marken, där gjorde hon nafsanden och kullerbyttor igen.

Nahi betraktade valpen då denne sade att hon avr ninja och började flyga runt och göra något som hon antagligen tyckte avr ninja attacker och sånt. Nahi log lite och sedan då hon sade att Nahi var lärling skakade hon på huvudet. "Nej jag är ingen ninja och jag önskar inte bli en heller. Jag är en månvarg och det kommer jag förbli"

Teacup stannade till då Nahi började att tala.
- Nahi ogilla leka?
Sa Tap med sinnet och såg ledsamt mot Nahi, hennes valpögon var besatta av att få leka, och om Nahi inte ville leka skulle Tap gå sin väg med en ledsen min.
- Det okej. Tap inga vänner .. Tap leva utan allt! Ingen mamma, ingen pappa ..
Skickade hon och började att storböla, hon visste inte vad hon skulle ta sig till och det var ett mirakel att hon kunde jaga insekter och smådjur till frukost helt ensam utan någon lärare. Hon satte sig ner mitt i sitt bölande med en duns och fortsatte sedan.

Hon såg på valepn då denne började storböla och öronen klippte till. Hon ahde försatått att något inte var rätt. Nahi gick fram till valpen och lade lätt tassen på dennes huvud. "Så du är ensam lilla vän" Hon suckade. "Även jag växte upp utan någon mor eller far. Jag hade bara en gamla hane som hjälpte mig i början." Nahi såg på henne med de gulröda ögonen och hon lade huvudet lite på sned. Hon hade en sorgsen blick. "Hur har du klarat dig lilla vän?" Hon ville itne lämna den lilla valpen ensam om denne inte klarade sig själv.

Hon nickade vagt då Nahi ställde en fråga, och hon kände även hur en tass lade försiktigt på hennes huvud.
- Stackars Nahi ..
Skickade Tap och såg sorgset med snyftningar på Nahiez istället.
- Tap äta insekter och smådjur .. ibland vara svulten ..
Sa hon och grät en tår igen. Just nu var hon hungrig, hennes mage gav ifrån sig ett kurrande som hon omedvetet gäspade ikapp till. Gäspen var ett annat tecken på hunger.

Nahi såg på valpen och lade huvudet på sned då denne sade att denne lyckats fånga insekter och smådjur. Men ändå kurrade magen på valpen ljudligt. "Lilla vän.. Stanna här så ska jag fixa något att äta till dig" Hon log uppmuntrande mot valpen och vände snabbt om och försvann snabbt in i skogen.

Det tog en bra stund för henne att finna något att äta men hon kom tillbaka med en ung hare i munnen. Hon gick fram till valpen och lade den framför henne. "Är lilla vän. Om du behöver mer kan jag jaga mer åt dig" Hon log vänligt mot valpen och backade undan lite och satte sig ner för att betrakta den lille.

Teacup nickade åt Nahiez's ord och väntade medan honan jagade. Nahi försvann och kom tillbaka lite senare med en ung hare i munnen. Hon släppte ner den framför Tap och satte sig sedan och iakttog henne.
- Tack. Det bra så.
Skickade hon och log. Sedan ställde hon sig upp och gick fram till haren, hon visste inte riktigt hur man skulle äta större djur, så hon nafsade på den döda har-kroppen istället.
- Hur äta stordjur?
Frågade Tap och hoppade upp på haren, hon nosade på harens päls och försökte sedan med sina tänder att borra sig genom harens tjocka hud. Men förgäves.

Nahi hade inte tänkt på att valpen avr så liten så hon reste sig upp och gick fram till haren. "Vänta så ska jag hjälpa dig" Hon sänkte huvudet och bet tag i skinnet på haren och ryckte till så en stor reva uppstid i buken på den. Hon backade undan igen och satte sig ner. "Så nu borde du kunna äta utan problem" Hon log mot valpen.

Teacup hoppade av haren då Nahiez fixade åt henne, nu skulle hon kunna äta.
- Tack igen.
Skickade hon och log. Sedan gick hon fram till haren och började att smaska i sig det saftiga och fortfarande varma köttet, det var gott och hon tog stora tuggor. Plötsligt stannade hon upp mitt i sitt ätande och hon fick någon slags huvudvärk, det gav henne en bild om hur hennes mamma såg ut. Namnet for även fram, Talea. Tap öppnade sin mun så att köttet ramlade ut och stod blixtstila, helt paralyserad av vad som just hänt, men hastigt ryckte hon på sig och kråmade nu av smärta. Hon förstod inget, ingenting. Men efter en kort stund försvann smärtan och hon åt upp köttet som låg på marken, sedan fortsatte hon att äta av haren. Hon kom inte ens ihåg vad som hade hänt, ett svart hål var efterlämnat i hennes sinne, hon kunde inte få fram informationen.