Jag har gjort bilden själv.
Copyright - MoonPhanter


Namn: Detrena
Ålder: Osäkert
Kön: Tik
Ras: F.d Vren (Zombie)
Mankhöjd: 98 cm

Information:
Mörkt, missfärgat, stinkande. Ruttet kött och sedan länge torkat blod. Varfyllda ögonvrår och en tunga som hänger genom underkäken. Dregel, en bruten svans, bruten nacke, såriga sidor, sargade ben och en öppen buk där innanmätet faller ut. Det tar tid att beskriva den hon är nu om man inte sammanfattar det i ett ord. Död. Sedan länge död. En zombie, ett vandrande lik. Hon var inte alltid sådan, såg bra ut som levande. Hon var aldrig vacker, och inte särskilt söt, men såg bra ut. Det är annat än man kan säga om hennes nuvarande utseende. Detrena har varit smittad länge, och hjärtat slutade slå för många år sedan. I hjärnan är inget utom reptilhjärnan och några få celler med minnen och för motorik "vid liv". Hon kan inte tala mer än några få ord, vilka hon konstant får upprepade i sitt huvud av de få minnena - däribland sitt namn. Hippocampus (som har hand om korttidsminnet i hjärnan) är helt utslagen, och om hon påbörjar en jakt glömmer hon den så snart bytet är utom syn och hörhåll. Hon kan inte dra logiska slutsatser, vet inte när det är dags att fly och kan inte kommuniceras med. Hon drivs av sina överlevnadsinstinkter och kan därför ses som mer djurisk än numooris sofistikerade vargar.

Historia:
En mökt ekbrun vrentik, det var vad hon var. Född av föräldrar som älskade henne, uppvuxen i en bra familj. I unga år gav Detrena sig av för att se världen, och mötte en stilig hane som hon snabbt blev vän med. De växte tillsammans, upptäckte numoori och lärde sig av varandra och sådana de mötte längs vägen. Deras vänskap kom att övergå i förälskelse, och så småningom kärlek, och tillsammans skaffade de sin första kull valpar. Självklart överlevde inte hela kullen - det är sällan en hel kull valpar överlever - men de överlevande togs väl omhand och blev väl uppfostrade. Detrena och hennes vän och partner var goda föräldrar, och då valparna blev stora nog att ge sig av själva lämnade de familjens trygghet. Detrena var såklart orolig för dem, men då de möttes igen senare kunde hon inte vara annat än stolt.

Ytterligare år senare hade kärleken mellan Detrena och hennes vän falnat, men trots det fortsatte de att vara goda vänner och färdades tillsammans. Under en kort vandring, frånskild från sin vän, mötte hon en annan hane som hon kom att bli partner med i ett senare skede, och även skaffa en ny kull valpar med. Även denna gång överlevde inte hela kullen, men det var väntat, och precis som tidigare gav sig valparna av när de var stora nog att klara sig själva. Det var så Detrenas liv såg ut. Normalt, fredligt och med familj och många vänner. Dock var det något som skulle förändras.

Efter Detrenas tredje kull valpar - den andra kullen tillsammans med sin senaste partner - råkade hon få i sig ett virus från en fågel hon ätit. Detta virus visade sig inte omedelbart, utan låg vilande i hennes kropp ytterligare något år innan effekterna kom igång. Smärta, oerhörd smärta, kräkningar, ätstörningar och än fler oförklarliga symtom tycktes hopa sig i henne. Fler och fler för var månad. Snart slutade hon bete sig normalt. Hon ville dö, ville få ett slut på eländet, men hur hon än bad till gudarna tycktes det aldrig sluta. Hon kunde inte röra sig, varken gå eller stå. Smärtan var allt. Hennes partner kunde inget göra. Rädd för hennes problem - rädd för att också bli sjuk av denna sällsamma sjukdom - försökte han hålla sig i närheten, men vågade aldrig riktigt göra något åt hennes smärta. Vågade inte avsluta hennes liv då hon bad honom.

Hjärtat slutade slå då det inte längre klarade av att pumpa ut tillräckligt med blod till de smärtande organen, musklerna och lederna. Ett krampaktigt hopp i Detrenas hårt knutna bröst, och så var det över. Smärtan var borta. Hon var borta. Hennes partner kunde inte annat än att gå, sprang i vild chock och sorg därifrån. När Detrena åter vaknade - som en annan varg - var hon ensam. Hjärnan var ännu kapabel till tankar, men då den inte längre fick något syre sedan hjärtat slutat slå och lungorna slutat andas dog den hastigt. Viruset var det enda som höll något igång, som kunde spara de mest nödvändiga funktioner och animera kroppen.

Hon lämnade platsen som ett monster.