[Paxxat till Kenzou]

Solen gassade på savannen, fick allt vatten att långsamt dunsta bort. Hanen hoppade ner från en liten klippa och gick bort till det lilla vatten som samlats i en fördjupning. Några zebror på andra sidan galopperade skrämt därifrån, uppskrämda av att ett rovdjur hade gått ner dit. Enrique.
Han njöt av värmen, han var i helt enkelt i den miljö ha trivdes bäst i. Han var nöjd med att han tagit sig till de södra områdena, så att han slapp den kalla årstiden som för stunden härskade i resten av landet. Inte för att han inte tålde kalla klimat, men det var irriterande att hela tiden behöva tänka på att använda sina krafter för att hålla sig varm.

Han tog en djup klunk av vattnet, med förväntan att det skulle vara lite kallt vilket det inte var. Solen hade tydligen värmt upp även vattenhålet.
Han höjde huvudet igen, och såg sig omkring. De mörkröda ögonen blickade bara ut lite kort över savannen, såg ett flertal växtätare beta några hundra meter bort. Ett par geparder smög i gräset runt dem för att attackera. Ointressant.
Blicken vändes till vattnet igen, och på den smått krusade ytan såg han sin egen spegelbild. En aningen kraftig varg, med mörkbrun grundpäls och lite röda tecken. Halsen hade mer päls än vanligt, med rött iblandat i det bruna. Det var inte mycket märkvärdigt med, såsom han såg det.

[IT.... >.<]

Han haltade fortfarande, och tassarna tycktes sjunka ner i sanden innan dom slutligen nådde en någorlunda fast mark. Vattnet bländade honom då solens sken så vackert speglade sig. Värme. Vad gjorde Kenzou ens här? Han avskydde värme, speciellt solen. Men något hade dragit honom ut i landet, fått honom att vela utforska och finna. Han kunde ju inte för evigt sitta isolerad i sin ensamhet. Det gröna ögonen hade lagt all sin fokus på vattnet, dit han haltade fram. Den blåa halsen sänktes mot ytan och han började snabbt dricka utav vattnet. Hans pupiller liknade en katts, eller helt enkelt en vanlig räv. För det var väll det han va?
Den yviga svansen la sig på marken då han sänkte kroppen, gick ner i en perfekt position för att kunna nå vattnet bättre. Men han fortsatte inte dricka, något annat hade redan fångat hans uppmärksamhet, och han stirrade på varelsen just nu. Genom spegelbilden.
Vargen.
Det svarta öronen vinklades bakåt och nosen rynkades och det tycktes nästan dra lite i morrhåren då han såg rakt mot den andra. Kenzou hade inga bra egenskaper utav vargarna. Han var inte emot dom, men heller kunde han inte påstå att där fanns något att gilla.
Ett slugt flin lade sig till rätta över hans ansikte och den blåa räven reste sig upp igen. Han va större än vanliga rävar, men inte alls större än en medelstor varg.

Han tittade upp när han insåg att ett annat djur hade tagit sig ner till vattnet. Redan på doften hade han lagt märke till att vem som än var där inte var en varg, men samtidigt inte en av växtätarna i området.
Blicken drogs till personen framför. En räv? Vad gjorde en räv här ute på savannen? Det kändes inte som den vanliga miljön för en av den arten.
Dessutom verkade räven inte vara särskilt normal, så att säga. De få rävar han sett i landet hade varit rödfärgade, med vita tecken och bruna ögon. De flesta hade sett någorlunda lika ut, med vissa undantag där några haft vit eller sandfärgad päls beroende på var de bodde. Men blå? Räven hade blå päls, med vita och svarta tecken? Det var inte något han sett innan.

Irriterat morrade han åt räven, i hopp om att den skulle göra som de flesta andra djurarter och sticka därifrån. Han ville vara ensam, inte i närheten av en blå räv. Han granskade räven. Någonting fick honom att sticka ut, mer än de konstiga färgerna. Räven var lika stor som en vanlig varg. Inte lika stor som han själv alltså, men fortfarande mycket större än sina jämlikar. Jo... den där räven stack ut.

Då vargen morrade va Kenzou snabb med att blotta tänderna, i ett försök till att se någorlunda farlig ut. Han avskydde dessa varelser som så snabbt skulle visa sig hatiska. För varför gjorde man ens så? Vargen kunde ju knappt veta vad denna räv hade i baktanke. Okej, han kanske inte var speciellt farlig och inte heller sökte han till sig trubbel. Han var en livsnjutare, en sådan som konstigt nog alltid fanns med på ett hörn när trubbel utspelade sig. Men aldrig va han offret i dramat, bara en åskådare.
- Why so angry, stranger?
Sade han slutligen och drog lätt i ena mungipan, ett simpelt försök till att le lite svagt.
Den blåa räven rätade på sig igen, sträckte på den lurviga halsen och det kattliknade ansiktet var helt vridet mot vargen som inte verkade uppskatta hans intrång. Dock var detta ingen mark som denna individ ägde, så varför skulle Kenzou ta illa upp, eller ens vända om? Nej, så lätt fick han ju inte ge upp.
- What's ur name, wolf?

Han skulle precis svara räven när han insåg vad den just gjort. Den hade talat.
Han hade aldrig trott att rävar kunde tala, inget annat än de konstiga orden de hade i sitt språk. Hur kom det sig att en räv kunde engelska? Överläppen sänktes så att tänderna inte visades längre, och han såg irriterat på den blåe.
"It's none of your business, zorro," svarade han åt frågan om namn. Rösten bröt kraftigt på spanskan, och r:en uttalades tydligt. "How come you can talk english?"

Han hade bara samtalat med andra vargar innan, så det kändes fel att tala mot en räv. Rävar skulle inte tala engelska, de talade alltid sitt konstiga språk. Visserligen fanns det vargar som talade det språket - många som hade vindens kraft kunde tydligen höra meningar ur tomma intet höras på det språket - men vad han visste brukade de inte precis tala med rävar bara för att de kunde samma språk. Så varför skulle en räv tala mot en varg? Bara för att han morrat åt honom.
Den andre verkade inte särskilt fiendlig, mer än den lilla morrningen i början, och det gick att se att han försökte le. Själv bara såg han irriterat på honom.

[Zorro=räv om du inte visste det ^^]

Fortfarande bar räven det sluga flinet då han upptäckte den andras reaktion. Absolut, vargar och rävar brukade inte tala med varandra. Dom var frånskilda, levde i olika världar. Men det fanns mer som dessa vargar i Numoori inte kände till. Dom va bara inte vanliga, små rävar..

Vad var nu detta? Han undvek att besvara rävens fråga men ställde en tillbaka. Var det rättvist?
- It's not your business..
Han sa det med en viss klang i rösten, mest för att bevisa hur dumt det faktiskt lät. Dock kunde ju Kenzou dra ut på det hela, hålla det för sig själv ett bra tag till innan han skulle berätta den nakna sanningen om hur rävar faktiskt kunde tala med vargar här i landet. Dock, va det ju ett ganska så självklart svar..
- Anyways.. My name is Kenzou. Nice to meet you?

[Förlåt för segt svar D: Ska försöka bli aktivare ^^']

Han kunde inte undgå att ett litet, kallt flin syntes på hans läppar när den andre upprepade hans tidigare mening. Snyggt drag. Räven verkade inte helt korkad i alla fall, även om han inte verkade vara smart nog att bara gå därifrån.
Nå, att säga sitt namn var väl inte så farligt. Det skulle inte precis skada i alla fall.
"Well, my name Enrique." Han var fullt medveten att han kanske inte lyckades med grammatiken i det nya språket perfekt än, men han brydde sig inte särskilt mycket om att finslipa det. Så länge han kunde göra sig förstådd spelade det väl ingen större roll.

"You answer my question now?" Han trodde inte räven skulle det, men det var värt ett försök. Han kunde inte riktigt förstå hur två olika djurtyper kunde tala till varandra, det kändes inte riktigt normalt. En varg skulle aldrig kunna tala till en hjort, så varför skulle en räv kunna tala till en varg egentligen? Det förvirrade honom en aning.

*puttar upp lite c:*

Off; FAN! Glömt att jag hade roll kvar med Kenzou, men måste tyvärr meddela att han döt ;___;

[Märkte det för ett tag sedan, men glömde redigera till ett avlutatmojs xD]