Demethra såg stilla på Blossom, hennes humör verkade ändra.
Snabbt från neutral till ilsken och irriterad.
Snabbt och enkelt avslutade ledarinnan med några snabba ord,
sen uppmanade hon alla att lämna platsen förutom några fåtala.
Platsen började långsamt tömmas på vargar (?), Demethra
steg upp från sin plats där hon suttit men lämnade stående och kollade
från Armageddon till Bray och sist till Blossom.
Betaparet kunde man ju förstå, snack angående de högst rangade.
Men Bray och Armageddon? Varför skulle de stanna?
Demethra ville veta, ville också stanna och få höra mer,
hon hade inte brått någonstans och ville inte gärna iväg.

Men hon visste också att såsom det blev sagt var det,
hon var en i mängden som skulle iväg. Den kristallblå blicken
vändes ner i marken och varginnan vände om och lämnade platsen.
Hon skulle ta det lugnt, visst skulle hon göra det.
Hon skulle se till att hon var stark och bra lämpad
till en plats i första anfallskedjan med Blossom och de andra.

Blossoms sträva och kalla stämma fick Thzuki att rysa en aning men inte av rädsla eller liknande, nej utan av välbehag och respekt. När hon bad betaparet stanna kvar så kunde man se den unga honan fundera en aning. Hon hade talat med Hielo tidigare och han hade gett henne platsen som tillfällig beta då han hade tagit över BloodBlossoms plats men vem hade den andra betan varit visste hon inte riktigt, men hon skulle väl få svar de på de nu. När platsen blev tommare och tommare reste sig den eldiga honan upp och gick närmare platsen där Blossom stod och stannade någon meter ifrån henne och såg emot den stora svarta varginnan med eld i blicken. En intensiv blick som flammade efter blod och längtan. Även om dom föll i de förra kriget så betyder det inte att hon njöt av striden. Dom kalla skrien av smärta och sorg men även dom hårda skrien av förödelse och förstörelse, dom glada och dom sorgsna. Det är och var en blandning som alltid kommer att att finnas där på alla slagfält.

Men samtidigt som hon tänkte på det så dök en varg upp i hennes tankar. En mörk, ung och grönögd en. Det smärtade lite vid tanken att hon nog skulle få möta denna varg där ute men samtidigt så var det hennes plikt att röja undan dom som kommer i vägen för dom. Skulle han falla under hennes fötter så skulle hon tyvärr inte kunna sörja att hon har mist en vän eller bekant utan hon hade mist en fiende och dom kan man inte och ska man inte sörja.

Armageddon lyssnade till sin storslagna ledarinna. Han höll uppmärksamheten på topp och var stilla, tyst ända in i det sista. Han förstod att han hade förargat ledaren med sin smått spydiga kommentar, men den hade bara kommit hux flux ut i tankarna till Blossom. Han visste inte var det kom ifrån, men kände man fadern så visste man precis. Acier hade en förmåga att alltid framföra sina åsikter, oavsett konsekvenser, som den envisa gris han faktiskt är.

Han klippte med öronen då han hörde sitt namn, blev smått förvånad och la öronen halvt bakåt. Han ogillade tornen i tikens röst. Det bådade inte gott, men hans kommentar, var den verkligen så illa att han skulle bli bestraffad över den också? Han funderade en stund över det, men kom fram till att tiken också ville något mer med honom. Något annat. Vad det kunde vara hade han ingen aning om, men något mer än en bestraffning måste det väl vara.

[Murp, har har jag ju varit överdrivet aktiv, märker ni det? ;) Nej men nu ska Blomman avlida, men för att ni inte ska överges helt vilsna och förvirrade så kommer jag här beskriva vad som hände i detta roll, och varför kriget aldrig blev av.

Hielo; Blossom och Hielo samtalade snabbt om kriget. Hon meddelade honom att han skulle få leda trupperna till Qu's revir då hon själv hade unfinished business att ta hand om innan. Hon skulle möta upp dem och flocken på krigsfälltet sedan. För att hon skulle få vara med i stridens inledande skede så skulle hon gå innan övriga flocken, och bara meddela honom om att det snart var dags för vandring mot strid.
Men detta är ju helt oviktigt för kriget blir inte av, det sissta Numoori behöver just nu är ett TILL inaktivt krigsroll nu när vi äntligen blivit av med det förra xD

Nisha; Blossom meddelade sin ärade Beta hona om Ciarzo-planen, du vet hur det ligger till. Nisha har blivit lite sned och ranglig på senare tiden och nu ska hon dra till Cirzo, förgifta deras revir och döda så många hon kan i ett FrostCut-liknande självmordsuppdrag. Fast Nisha kommer ju inte tillbaka...
Well, Nisha avlider tyvärr innan detta. Om folk vill veta hur så kolla i OOC forumet där hon har en liten förklaring eller så mejlar ni helt enkelt Thea och frågar :P
Med andra ord så är denna info också helt överflödig, men den bör ändå skrivas hit då det hände, även om inget blev av.

Bray; helt ärligt har jag inget större minne av vad Blossom ville säga dig. Jag tror att hon i huvudsak ville förmedla att han var ansvarig för flockens andra anfallsvåg och därav var uppgraderat till krigsgeneral :*
Men ja, helt oviktigt helt enkelt.

Arma-motherfucking-goddamn-geddon; Tro det eller ej men du skulle inte få dig en avhyvling! Well, en varnande - lite småtjurig - blick och något ord om att diciplin är viktigt i krig, så föväntar han sig bätte positioner i fortsättning så bör han lägga band på sig i vissa sammanhang. Sedan ville lilla Blomman faktiskt passa på att samtala lite med gossen, då dem bara träffats i flocksammanhang. Blossom har lagt lite vikt på valparna i flocken sedan Rocho dog och eftersom Geddo dessutom är en liten oplanerad halvsvikar unge så har han inte fått mycket av ledaren tid.
Men hon insåg väll att han kan komma att bli något att räkna med och därav så förde hon ett lugnt samtal med hanen, för att ta reda på hans ambitioner och tankar. Vet inte hur bra det gick och hur medgörlig Geddo var, det får du väll besluta lite själv. Detta skedde då alla andra redan lämnat gläntan, så innan samtalet fick geddon finna sig i att vänta på sin tur medan Blossom talade med var och en av de andra medlemmarna, i precis ohörbart låg ton.


Och så till kriget som inte fanns.
Meningen var den att TBB skulle slå till under årets mörkaste natt, precis efter det krig blossom hört ryktas om. Weeeelll... Kaoset bryter ut kort efter detta rollspel, faktiskt blott dagen efter, och flocken blir fångad i skogens våld. Hotade av jordens alal faror och de många uppretade själar som vilar här, bland annat många stupade fiender ;)
Vi har faktiskt utrotat typ tre flockar här... Å dem är inte glada. Dessutom har en hel del Qu woffar också stupat i dessa skogar, och redan sen innan fanns det en hel den tjuriga gubb-spöken.
Hela skogen är ond osv osv xD

Så ja, lycka till, rolla gänra asmycket kaos! Kan bli riktigt intressanta situationer :3

Men nu vet ni ungefär hur de ligger till.
Jag ska också meddela och Blossom ger sig av ut fårn skogen under kaoset, kanske för att fly (jag tvivlar faktiskt på detta, fast hon är en patetisk ynkrygg) kanske för att se vad som händer med HENNES skog och HENNES land (mer trolig anledning)...
Där ute i den stora farliga världen stöter hon på Damon, och ja, ni kan gissa utgången.

Mer info kommer, vi hörs mina trogna undersåtar <3