Tora glodde storögt på Odd. Det var mörkt i hyddan, men hon kunde tydligt se konturen av den äldre, som precis vaknat till.
    “Det här var ju stelt,” viskade hon lågmält för att inte väcka resten av familjen. “Trodde du var för gammal för att kissa ner dig.” Toras blick gled från Odd till den stora pölen han nu låg i. I själva verket var det ju faktiskt inte vad hon sa att det var. Det var ju hon, alldeles själv dessutom, som lyckats bära med sig vatten från det lilla vattendraget, in i hyddan och försiktigt hällt det tätt intill Odd. Det var en genialisk iscensättning om hon fick säga det själv.
    “Men, jag hade ju uppenbarligen fel,” fortsatte hon och skakade på huvudet.