Det var en dag som alla andra på Azhekaslätten. Mörka grå moln dolde himlen och färgade landskapet i ett dystert, utvattnat ljus utan tydliga skuggor. Ett svagt men ihärdigt duggregn hade pågått sedan tidig morgon och visade inga tecken på att lätta ens flera timmar senare. Dimman låg som ett dis över platsen, med tjockare slöjor som stod stilla mellan de låga kullarna. Ett allt annat än uppmuntrande väder. Det kändes som att de bara haft tråkigt väder sedan de lämnat öknen. Blött och eländigt.
     "… och han svara; 'Letar du efter far din?'" Taklamakans röst brast i en gäll ton på sista stavelsen när Saharisol reagerade med ett högt och rungande skratt. Det var omöjligt att inte skratta själv, och Takla fann sig blinka bort tårar ur ögonen samtidigt som han försökte att inte vika sig helt dubbel och riskera att tappa packningen han bar på ryggen.
     "I ett råtthål!" kved Saharisol genom skrattet. Den yngre hanen var kanske inte det bjärtaste av ljushuvud, men vid Aurinkos svans så mycket tråkigare den här resan hade varit om Taklamakan inte hade haft Saharisol med sig. Lättare och snabbare kanske, där hade varit många stunder då Taklas tålamod med den yngre hanen brustit, men det Sahari saknade i vett hade han istället igen i ett gott skratt.
     Takla tvingades till slut få dem att stanna med ett framkvitt "Stopp stopp stopp" när han såg Saharisol synligt stappla i sin kamp mot skrattkramperna. Inte för att Taklas egen kamp gick mycket bättre. Det tog någon minut innan de fick bukt med skrattanfallet och kunde börja andas mer normalt igen. Saharisol hade vid det laget sjunkit ner på marken för att hämta andan, medan Taklamakan stod kvar med huvudet höjt och försökte fokusera blicken på landskapet runt dem istället för att lugna det sista av sitt fnitter. Blött och eländigt var det ja.
     Plötsligt gav Saharisol ett ljudligt hyschande, och Taklamakan vände abrupt tillbaks blicken till flockbrodern. Saharis öron stod alert spetsade.
     "Hör du?"
     "Vad?" Takla spetsade sina egna öron och svepte blicken runt dem. Framför honom pressade Sahari ett öra mot marken.
     "Hallå? Pappa?" Och med det brast allt igen. Taklamakan sjönk ihop på marken han också bredvid Sahari, tjutande av ett skratt som gjorde ont långt ner i magen.

[Till Rhovo]
[Saharisol är en NPC från samma flock som Taklamakan. En stereotyp sandvarg från Sahra ätten. Här är snabb bild på dem båda för jämförelse ► ]