Det var inte direkt ovanligt att Ymir försökte spela de andra jämnåriga ett spratt eller två, men det var sällan så planerat och utstuderat som denna gång. Ymir hade under förmiddagen samlat ihop olika ingredienser till sin brygd. Ingredienserna var utvalda med omsorg efter hur illa de smakade och deras effekter. En groda som fick hela munnen att skumma och ogräs som fick tungan att kännas alldeles sträv var två av dem.
    Sörjan låg på en lätt konkav sten. Det luktade både bittert och fränt. Ymir var alldeles för upptagen med att rulla en annan sten under sina tassar över mixturen för att märka hur Sigrid närmade sig. När Ymir upptäckte henne var det för sent, men hon avbröt genast och nästan kastade sig så hon skymde sitt arbete bakom ryggen. Det snart färdigt, och hon ville inte att någon skulle avslöja henne. Sigrid var en skvallerbytta på det sättet, tyckte åtminstone Ymir.
    “Hej Sigrid!” Försöket att dölja sin nervositet med en lätt överdriven vänlighet gjorde det hela än mer genomskinligt. “Vad gör du här?” Ymir hade trots allt försökt hålla sitt projekt en liten bit utanför lägret för att just inte bli påkommen.

Det var egentligen mest tur, eller otur för Ymir, att Sigrid hade bestämt sig för att gå specifikt den här vägen när hon skulle leta upp nya varor till sin butik. Den fräna och otrevliga doften runt om platsen hade fångat hennes intresse, den var allt annat än normal tyckte hon, tillverkad eller ihopblandad av någon. Så hon hade bestämt sig för att söka upp källan till den och då hittat Ymir som var i full färd med att förbereda någonting, som det såg ut.
''Åh jag letar bara upp lite varor'' svarade hon, men Ymirs överdrivna vänlighet hade inte gått obemärkt förbi. ''Mycket som gått åt du vet, många som vill byta'' fortsatte hon nöjt. Hon försökte fästa blicken på vad det var som Ymir hade bakom ryggen, men hon lyckades blockera hennes synfält.
''Vad gör du här är nog en bättre fråga?'' frågade hon och gav henne en menande blick. Säkert hade hon något hyss eller busstreck i åtanke, det skulle inte förvåna Sigrid det minsta. ''Luktar...trevligt''. Hon rynkade demonstrativt på nosryggen. Allt annat än trevligt faktiskt.

      “Ah,” svarade hon snabbt. Det var klart. Sigrids lilla butik hon öppnat hade gjort stor succé och Ymir kunde inte låta bli att känna avundsjuka för all beröm och uppmärksamhet hon fått. Ett litet leende menat att se oskyldigt ut tog form när Sigrid påpekade doften. Det fanns ingen tid att överlägga vad hennes ursäkt skulle vara, så hon fick improvisera.
     “Eh, ja,” började hon och försökte dölja sin stress genom att le ännu bredare. Ymir ljög ofta, så det var egentligen inget hon var dålig på - men det betydde inte att varje lögn var en bra sådan. “Jag håller på med ett… serum.” Det började åtminstone som en sanning. Det var motvilligt som hon steg undan för att låta Sigrid se. Det var då idén slog henne.
     “Ett serum som gör en stark, förstår du. För det måste man ha starka ingredienser, förstås.” En del av självsäkerheten kom tillbaka. “Det är därför det luktar, menar jag.” Hon försökte läsa av Sigrids reaktion; se om hon trodde på henne.
     “Kanske något du skulle kunna sälja i din butik!” föreslog hon ivrigt. Det skulle vara perfekt, och gjorde att hon inte ens behövde vara den huvudsakliga gärningspersonen. “Du skulle nog kunna ta mycket betalt för det,” försökte hon övertyga.

Något skeptiskt så såg hon på Ymir och sedan på den blandningen som hon visade upp. Ett serum? För styrka? Hon visste inte om hon trodde på det riktigt.
''Vadå för styrka? Vad gör den då?'' frågade hon, fortfarande skeptiskt. Hon kunde dock inte låta bli att bli lite nyfiken, kanske inte för tanken på styrka i sig, men om det var någonting magiskt så tyckte hon det var coolt och fascinerande. Hon ogillade bara att det behövde lukta så hemskt illa.
Då Ymir föreslog att Sigrid kunde sälja serumet i butiken så drog hon fundersamt på munnen.
''Om den funkar, kanske''. Hon tänkte inte sälja illaluktande varor som förstörde alla hennes andra varor om det inte ens fungerade liksom, lite klass hade hon allt. ''Har du testat den?''.

     “Eh, klart jag har!” Den ögonblickliga osäkerheten gömdes bakom ett starkt avfärdande, som om hon blivit lite stött av frågan. Blicken smalnade av lite när hon mötte Sigrids, som för att förtydliga att frågan var nästan korkad. Hur skulle hon annars veta?
     “Alla ens sinnen blir förstärkta! Man kan höra bättre, se bättre. Hela kroppen sticks av energi,” Ymir nickade intygande. Men för att det skulle låta ännu mer trovärdigt, kunde det inte verka för bra. “Men, det är ingen mirakelkur förstås. Det tar på ens krafter och man blir oerhört trött efteråt. Sist låg jag i hyddan hela dagen efter, så det är inget som ska tas bara för att.” Hon studerade intensivt Sigrids uttryck, försökte läsa av henne. Fanns där osäkerhet? Då skulle hon spela på den. Om det fanns intresse, då skulle hon kanske till och med vinna något ännu bättre på den här affären.