Efter att ha vandrat över slätten i någon dag nu så började han till sist närma sig de hyddor som han passerat på vägen upp. Ett relativt nytt samhälle som tillkommit sedan sist han vandrade upp till Yanamore, men ett som hade fångat hans intresse. Han hade kort samtalat med några av vargarna och erbjudit dem sina varor, varav en brun hona hade varit särskilt intresserad av hans kryddor. Så pass att hon, när hon hört att han var på väg till Yanamore, hade placerat en order med honom för ett stycke hängmörat kött, kryddat av hans bästa kryddor. Givetvis hade han accepterat. Han var alltid ute efter att vidga sitt kontaktnät, och speciellt när han ändå hade vägarna förbi den aktuella platsen.
Han närmade sig hyddorna försiktigt under eftermiddagen, noga med att inte trampa in och störa någonting eller skrämma någon, speciellt någon av valparna han sett tidigare. Även om han tyckte om valpar så var det inte ovanligt att det tyckte han såg skrämmande ut. Därför stannade han upp en kort bit ifrån och väntade in att någon skulle få syn på honom istället.
Han behövde inte vänta allt för länge innan en fläckig hona uppmärksammade och gick honom till mötes.
''Hej, jag har en handelsorder till Kokhanok'' förklarade han och log vagt.
''Åh okej, jag ska se om jag hittar henne, ett ögonblick!''. Honan log tillbaka innan hon skyndade iväg in bland hyddorna igen.
Under tiden han väntade så släppte han på spännena på väskan där honans beställning låg och satte ner den på marken framför sig för att börja förbereda varorna.

(Kokhanok)

En lyrisk uppspelthet spred sig i kroppen då Vega hittade henne och meddelade att hon hade besök från en handlare. Det här skulle bli så bra!! Det skulle bli exakt vad de behövde just nu.
"Öh, oj, eh, måste hämta min betalning säg ja kommer strax."
Hon stack genast iväg till en av hyddorna för att rota igenom sitt bös. Efter inte allt för lång tid hittade hon det lilla knytet med frön som Alaska levererat till henne.
Det var med en snabbt viftande svans som hon gick den andre till mötes. Med bara en blick förmedlade hon att Vega skulle se till att underhålla både Astrid och ev valpar som kunde tjuvlyssna, hennes överraskning fick inte bli förstörd.
"Auron!"
Hälsade hon med ett brett leende.
"Du kunde inte komma mer lägligt, min syster har precis återvänt från sin resa och jag tror du kommer va mycket nöjd med din betalning."
Hon var nästan lika uppspelt över att få ge Auronthius sin del av bytet som hon var att få sitt kött. Kokhanok älskade gåvor, och även om detta tekniskt sett var en transaktion så kändes det likt nog för att få det att fladdra i bröstet av glädje. Hon hade lagt mycket tankekraft bakom sitt urval, och trodde hon gjort ett riktigt bra jobb.
"Har resan gått bra? Behöver du vila ett slag är du välkommen att slå läger här!"

Den fläckiga honan, vars namn han inte fått höra, meddelade att Kokhanok snart skulle komma honom till mötes. Perfekt, han skulle då säkert precis hinna öppna upp hennes order tills dess att hon dök upp. Han sträckte sig ner för att lyfta upp det hårt tvinnade byltet av växter i munnen med stor försiktighet och lade sedan ner det på marken bredvid väskan där han med vana rörelser började öppna upp sömmarna. Det var långt ifrån första gången han gjorde det, det var en metod av flätning som hans farmor hade lärt honom redan som ung, en metod som hade visat sig lämpa sig väldigt väl i syftet att marinera kött under några dagars vandring när det behövdes hållas mörkt och relativt svalt.
När honan entusiastiska stämma påkallade hans uppmärksamhet så vände han uppmärksamheten till henne med ett leende på läpparna.
''God dag, Kokhanok'' hälsade han tillbaka, men hann inte längre innan hon ivrigt började berätta om den betalning han skulle få. Han hade inte gett henne några specifika önskemål på vilka fröer och växter han sökte, så han var definitivt intresserad av att höra vad hon hade hittat. ''Det tror jag säkert att jag kommer bli'' svarade han och skrattade hjärtligt. Han hade inte känt honan länge nog för att veta särskilt mycket om henne, men det var rätt tydligt att hon verkade vara en av den givmilda sorten, likt honom själv. Kanske var det därför som det kändes lite extra roligt att kunna visa upp varorna han tagit med, när han kunde ana hur mycket det skulle uppskattas.
''Tack, det har gått bra. Priserna på vissa varor hade ökat mer än jag räknat med, men jag lyckades byta till mig din order till ett överkomligt pris''. Han var ändå nöjd med sitt besök i Yanamore. Han hade träffat många bekanta, likväl som många nya ansikten, och fått se en mängd nya sorters varor blandat med det gamla goda. ''Vill inte råka skrämma de små, så jag bör nog bege mig så snart vi är färdiga här'' lade han till med ett lite halvhjärtat leende. Han hade hört ljudet av små valpar, och känt doften av dem, när han kommit förbi sist, och de hade nog växt på sig en del sedan dess.
Han harklade sig lite och vände sedan ner blicken mot byltet vid sina tassar där han försiktigt sprättade upp den sista växttråden och öppnade upp det så att köttbiten syntes.
''Ett stycke hängmörat hjortkött, marinerat i olivolja och kryddor med smak av peppar, vitlök och ett urval av örter'' presenterade han varan och föste den försiktigt framåt en liten bit mot honan. Doften som började sprida sig över platsen var helt ljuvlig. Det måste nästan vara ett av hans bästa verk.

Hanok ville protestera och intyga hanen att ingen skulle vara rädd för honom men med tanke på att Odd tyckt Lev så obehaglig ut så hade han kanske en poäng. Och hon ville inte ens tänka på vilka fula smeknamn Mackie skulle kunna hitta på. Så hon bara log och nickade, pressade undan bitterheten som minnet av Lev väckte, och återgick till att inspektera hanens varor.
"Åh, helt perfekt, det ser helt gudomligt ut... För att inte tala om hur gott det luktar. Du är en konstnär Auronthius!"
Blicken hon gav honom var storögd och helghjärtad. Det vattnade sig i munnen och hon kunde inte vänta på att få hugga in, men först behövde hon tillaga det och bjuda in alla i lägret till fest. Det skulle nog dröja till solnedgången iallafall. Men han hade kommit på en passande dag så de kunde iallafall ordna det redan ikväll.
"Okej, jag är inte så bra med växter och sånt där, vet inte så mycket, men samlat lite jag kände igen här från slätten själv..."
Leendet blev något generat då hon la fram ett litet knyte.
"Echinacea och Tistel, båda är bra både till te och till att färga tyger med. Och så Körvel och Libbsticka, lite mer unika kryddsmaker, men du känner säkert redan till dem."
Hon ville verkligen inte att Auron skulle bli besviken så hon lät honom inte reagera innan hon fortsatte.
"Och sen, det bästa, potentiellt..."
Hon tog fram ett till litet paket, en mycket snyggare skapad påse av djurhud, hopsnörd av en läderrem.
"Månblomma från självaste Ötamon! Duraniers egen växt. Den blommar bara på natten under månsken, och går mycket sällan i frö."
Man kunde se på henne hur bubbligt stolt hon var över denna gåva, det var inte ett lätt frö att få tag på och hade hon inte varit släkt med de som styrde i måntemplet hade det antagligen inte gått.
"Den växer under träden så föredrar nog lite skydd från solen, och mycket fukt. Vet inte hur bra de växer någon annanstans än hemma, eller hur lätta de är att gro, därför jag inte ville att det var det enda jag erbjöd."