Det hade varit en händelserik eftermiddag i arenan, dramatisk rent av och av långt fler orsaker än teaterförställningen och gladiatormatcherna. För ett tag hade det verkat som att hennes plan att delta vid kvällens firanden var körd, men så hade Viol erbjudit sig att agera kombinerad liv- och barnvakt. Visst kunde det vara lite irriterande att som ung tonåring fortfarande behöva tillsyn, oavsett hur fysiskt liten man var, men i detta fall var hon faktiskt bara genuint tacksam. Att systersonen lyckats övertala hennes något oroliga fader kändes som en gåva. Så det var med ett nöjt leende, och den långt mer än dubbelt så stora marulven i släptåg, som hon kryssade genom vimlet. Solen hade gått ner och eldar brann här och var på området. Det sjöngs och skrålades och några lite för berusade vargar vinglade så mycket att hon var rädd att bli trampad på då hon skyndade förbi.
Så såg hon något genom skogen av vargben. Ett nätt ansikte i samma höjd som hennes, långt under det extra taket som var alla främlingars magar. Så fort deras ögon möttes sken hon upp. Hon visste genast att detta var någon hon behövde lära känna. Med självsäkerheten hos en ledares dotter gick hon rakt fram till den ljusa räven.
"Godkväll, god aftne, mitt namn är Daphne"
Hälsade hon nöjt. Fast övertygad om att det här med rim och poesi var det häftigaste i världen och det absolut bästa sättet att träffa vänner. Enda sedan Nephania tagit henne och syskonen åt sidan vid attacken så hade hon inte gjort annat än att fundera ut och öva på olika rim och fina ord. Hon kom till sitt stora förtret snabbt fram till att Daphne var ett väldigt svårt namn att rimma på.
"Vill inte verka som en vettvilling, men du skulle kunna vara min tvilling, och jag vill inte framstå som högfärdig men det är så härligt att träffa någon.. likvärdig."
Hon gestikulerade avfärdande åt de högresta figurerna runtom dem med skämtsamt himlande ögon.
"Vad heter du?"
Hon försökte verkligen pausa där men orden bara fortsatte rinna ur henne, kanske för att hon var nervös, kanske för att hon verkligen ville dela sina geniala rim med någon.
"Oooch jag vet det är lite tabu, men det skulle göra min kväll, om du ville dela en fäll, och kanske ett revbensspäll, jag lovar att jag är snäll. Och åh, det här är Viol" hon nickade åt hanen som stod några steg bort och låtsades inte lyssna "han är ganska cool, tyvärr behöver han följa med, men jag lovar att han lämnar oss ifred."
Hon fnissade lite åt sina många, långa och ganska dåliga rim. Hoppades den andra fann de lika roande som hon själv.


[Felicity, förlåt att hon är såhär hahaha]

Platsen som Yaro och Felicity hade tagit sig till var stort. Hon hade aldrig varit på en sån plats förut och det var lite läskigt men spännande. Runt om platasen vimlade det med massor av individer som var väldigt glada och högljuda, och väldigt mycket större än henne själv så hon höll sig nära Yaro när de gick genom folkmassan för att inte bli trampad på. Allt var så nytt och Felicity vill ta in allt hon såg. 
Dom hade varit på Skuggfall som det tydligen hette ett kort tag innan Yaro fick erbjudan att vara med i en gladiator match som han hade tackat ja till och Felicitys ögon blev stora av spänning men även oro. Men när det vart dags för Yaros tur i arenan så hade den lilla valpen suttit på helspänn bland publiken, och när Yaro vann så skrek nog Felicity det högsta hon kunde av lycka och hade sprungit till Yaro när han hade lämnat arenan och grattat honom. De bestämde sedan att de skulle möttas upp lite senare så Yaro kunde vila en stund efter matchen och glatt men nervöst hade hon lämnat Yaro.

Det var inte lätt att navigera bland massa stora vargar men hon kunde hitta några luckor bland all trampande tassar som hon siktade sig in på. När hon hade hittat en lite lugnare plats så satte hon sig när för att hämta andan lite när hon mötes av röst som var riktad mot henne. Hon tittade upp instinktivt men insåg sen att den som pratade med henne var i hennes höjd. Hon mötes av en rund grön brun karg sim hälsade med rim. Felicity var fascinerad av den här individens ord, hon hade aldrig hört nå liknande. Individen presentera sig som Daphne och Felicity kunde inte låta bli att fnissa lite lätt om rimmet kring deras storlek. Hon frågade efter Felicitys namn men hon hann inte riktgt svara innan mer rim kom farandes. Där hon presenterade en annan individ bakom sig vid namn Viol som påminde henne om Yaro. Den lilla valpen harklade sig sedan och med ett leende tog hon till orda. ''Jag heter Felicity, trevligt att träffas'' hon kände hur nervös hon var men Daphnes utstrålning gjorde det lättare för henne. ''Jag skulle jättegärna hitta på något med dig, men jag måste tillbaka senare då min vän förväntar mig tillbaka, han vilar just nu efter sin match.'' sa hon med ett leende. ''Jag gillar dina rim, är du nån form av professionell rimmare?'' Felicity visste inte ens om det var en grej men det lät som det kunde vara det.

"Hej Felicity"
Hälsade hon glatt med viftande svans. Rimmar med 'real pretty', ekade hennes tankar och fick henne att rodna lite fast hon inte ens sagt något rakt ut.
"Det är ingen fara, jag har också tider att passa, så det ska vi nog klara, vi får försöka navigera denna folkmassa, i lagom hast, utan att förstöra stämningen på vår gemensamma rast."
Hon log ett brett om än något självmedvetet leende. Men den lilla mar-rävens ord gav hennes mod (och fick både insidan av hennes öron och den skära nosen att flamma rött av rodnad).
"Åh nej, I wish Felicity, jag är bara lite.. witty?"
Och du är real pretty. Sluta.
"Blev inspirerad av kvällens skådespel, det övertygade mig om att rim nog aldrig kan gå fel... Det smyckar språket likt en juvel, men jag kan sluta om det blir stel.... t."
Ett litet fnitter lämnade henne.
"Nog med prat. Viol! Visa vägen, sätt fart, mot det här ställets bästa mat!"
Inget var så bra på att bana en väg genom myllret som en gigantisk Stjärnsten.

Felicity kunde känna hur det pirrade i hennes kropp, så mycket spännande grejer som händer och lära känna nya individer. Hon kunde knappt sitta still. Blicken drogs mellan Daphne med hennes roliga rim och Viol som för det mesta inte sa så mycket, men Daphne tog helt klart upp mest av hennes uppmärksammhet. Med sin härligt mulliga kropp som kläddes av grön och brun päls så var det det en fröjd för Felicitys ögon efter ha spenderat sin tid med med den färgglada Yaro, även fast hon tyckte om honom väldigt mycket så var det skönt att vila ögonen lite. 
''Nej nej! Sluta inte med dina rim för min skull! Jag tycker om det. Det smyckar språket som du säger.'' konstaterade hon med ett leende. 
Medan Viol ledde vägen så gick Felicity bredvid Daphne och tittade omkring, det var lättare att se sig om när någon större gick framför. ''Är du härifrån Daphne?'' frågade hon genuint, ''Det är första gången jag sett något sånt här, det är så häftigt!''. Felicity flyttade sig lite närmre Daphne för att undvika att en annan varg skulle kliva på hennes tass.

Det var genuin glädje bakom leendet hon gav sin nya vän. Hon uppskattade alltid när andra tyckte om hennes egenheter istället för att störa sig på dem. Hon gick mycket nöjt tätt intill den andre.
"På ett ungefär, det är såhär, jag är inte härifrån - även om jag vuxit upp här i någon mån."
Att försöka förklara saker och samtidigt rimma var svårt, och hon var ganska stolt över sin prestation, men insåg också att hon kanske skulle behöva släppa på sin fixering en aning för att kunna ha faktiskt givande samtal.
"Jag är från Tenebris i Civitas, dock, så är det en äldre syster som grundat Skuggfall med min flock."
Detta var hennes hem på något plan, hennes flocks hem iallafall.
Med Viol som banade vägen tog de sig snabbt till mathandlaren som ville visa sin nya vän. Grendel hade bjudit henne på handlarens godsaker då de först anlände till arenan och visat att han hade en liten avskiljd plats där man kunde sitta och samtala medan man åt.
"Tillåt mig."
Även om hennes röst hade en lätt frågande ton så var det mer av en order än en undran. Hon beställde till både sig själv och Felicity och Viol skötte betalningen.
Snart satt de i ett nästan privat hörn avskiljt från folkmassan av Viol som låg som en mur och knaprade på sin egen godbit. Daphne hade beställt samma sak åt dem båda, något hon redan visste var gott. Torkat kött doppat i en sockersöt sirap av honung och träd-sav, lätt kryddad av starka chilifröer. Det var en närmast överväldigande smakkombination och helt olikt det man vanligtvis åt, en äkta delikatess som enbart såldes på större event.

Felicity lyssnade noga på när Daphne pratade, det var spännande att höra på vad hon berättade. ''Åh vad häftigt! Jag hört lite på håll om Tenebris och hur ni har fixat med allt här men inte jättemycket!'' svarade Felicity med stora ögon. Hon visste inte att en flock kunde göra allt detta. Hon blev även mer nyfiken på var mer de kunde göra men hon tänkte försöka hålla tillbaka lite så hon inte verkade allt för framfusig.
När de kom fram till platsen hon antog Daphne hade menat så kunde hon redan känna den goda doften och hur hungrig hon faktiskt var. Hon satte sig där Daphne hade så snällt visat och kollade runt, det var avskilt från massorna och speciellt när Viol låg framför dom. ''Åh det luktar utsökt, Daphne!''. Det gjorde det verkligen, hon hade aldrig sett något liknande. Det hon och Yaro brukade äta var mer simpelt så detta var verkligen ett nöje. ''Är det säkert att det är okej? Känns som jag måste betala för mig?'' frågade hon och sneglade mot Viol. ''Och är det verkligen okej att låta Viol ligga där?''. Felicity kände sig lite besvärlig. ''Jag vill inte vara till något besvär!'' sa hon ursäktande och lutade sig närmre Daphne och tittade på henne med sina stora ljusblåa ögon.

Den lilla marräven var så gullig. Daphne visste hur överväldigande världen var när man var liten, men hon var ändå väldigt van vid att navigera och ta för sig i stora folkmassor och att den andre var så ursäktande var annorlunda. Och hon visste också att det var en artighetsgest att ursäkta sig och inte utnyttja andras vänlighet men en sak kunde hon faktiskt inte acceptera.
"Du."
Sa hon och såg djupt in i den andres ögon med stort allvar.
"Är inte till besvär."
Orden yttrades med eftertryck.

Felicity log åt Daphnes svar och satte sig till rätta igen. Men började redan spåna i huvudet vad hon kunde göra för att återgälda hennes nya vän, ja visst var det vänner? Felicity tittade ner på maten igen och tog en tugga, det var verkligen utsökt! Hon lyfte sin ena tass mot munnen när hon tugga och nästan dansade i sin sittplats. ''Wow Daphne! Det var mycket godare än väntat!'' hon log ännu en gång mot Daphne. ''Bortsätt från ditt mästerliga rimmande, vad mer intresserar dig?'' frågade hon genuint och tog en till tugga av det goda köttet.