[Utspelar sig direkt efter det här rollet [Länk]. Läs det först!
Rekommenderad musik [Länk] ]

Efter att ha flyttat Nilo från rummets mitt till fällarna längre in mott den bortre väggen så stod Even stilla en kort stund. Övervägande. Ilska bubblade ännu djupt inom honom; en vrede han skulle behöva se över senare. En han inte hade tid för nu, när där var andra bränder att släcka först. Dofterna i Nilos päls hängde ännu i hans nos. Aurora. Blod. Gift.
     När Even vände sig om för att lämna rummet så lät han blod falla mellan sina tänder. Nilos blod, som nu tillhörde honom. Han stannade upp i ingången till rummet och hostade tungt. Blodet bildade tjocka fläckar på det släta golvet. Ett sorgligt slöseri. Men han behövde ett spår. Inget stort, men lämnat av en desperat varg i det sista ögonblicket av hennes liv. Even andades in, slickade sig om nosen, och vände raskt stegen ner längs korridoren.
     "Gehenna!" Hans röst ekade genom de mörka stengångarna, hård och färgad av en tillbakahållen morrning. Han vek av mot en av trapporna som skulle ta honom till ett mindre, skyddat rum i huvudsätet ovan mark. "GEHENNA!"
     Vrenen mötte honom i toppen av trappan, på väg ner. Hon backade omedelbart upp igen och släppte förbi honom. Even kisade mot kvällsljuset. Solen hade inte hunnit lämna himlen ännu, men dess strålar nådde tacksamt inte in hit. Utan att stanna fortsatte Even i riktning mot sätets huvudhall. Gehenna följde raskt efter.
     "Vad har hänt?"
     "Var är Grendel?" Even avbröt nästan Gehennas fråga innan hon hunnit avsluta den. Han kunde känna hennes ögon på sig. Hon hade med säkerhet lagt märke till blodet som färgade insidan av hans mun, och dofterna han bar.
     "Med sina barnbarn. Vill du att-?"
     "Aurora är i fara. Hon och Nilo har blivit förgiftade. Jag har hjälpt Nilo. Hon kom till mig i tid, men jag vet inte var Aurora är." Even talade fort, och såg menande i riktning mot sätets öppna port när de klev ut i huvudhallen. Även med kvällens skuggor var det tydligt att han inte kunde lämna byggnaden ännu. Han stannade upp i en av de mörkare delarna av rummet, och mötte Gehennas skärpta blick.
     "Hitta Aurora. Skynda. Och få hit Grendel."
     "Behöver du-?" Han avbröt hennes fråga igen, den här gången med en rapp morrning.
     "Aurora först. Ut!"
     "Genast." Gehenna vände snabbt om och skyndade mot utgången. Hon hade knappt hunnit utanför porten när hon möttes av en alldaglig ung varg som verkade ha kommit springande från andra hållet. Den talade snabbt och lågt i diskreta flämtningar. Av tonen att döma, och Gehennas svar då de båda satte av, så antog Even att Aurora var hittad.
    "Pappa?"
I en av öppningarna som ledde från huvudhallen till ett inre rum stod Prospero. Den unga svartvargen strök öronen bakåt och tog ett par steg ut mot Even. Hans ögon var stora och runda, och pendlade i den riktning Gehenna försvunnit innan han fäste blicken på fadern igen.
     "Prospero, hämta dina syskon." Evens röst var låg och allvarlig. Sonen sjönk ihop en aning, och svansen försvann in under honom.
     "Vad har hänt?" Prosperos röst bar ett stygn av rädsla. Hans blick flackade över Even och tillbaks mot porten som för att försöka förstå vad han såg, och troligt hade överhört.
     "Nu, Prospero!" Uppmaningen väckte sonen från sina tankar igen, och Prospero skyndade iväg. Lämnad ensam i huvudhallen så slog Even sig ner med en tung suck. Han hade mycket att göra, men för nu kunde han bara vänta på det stundande ekot av Nilos handling. Han hoppades att det var värt det.

[Ensamt inlägg~]