Jakten hade inte varit långrandig, tvärtom. Genom Meimeis vilja hade de funnit den mörka hanen spatserande vid utkanten av reviret. Corvo, som varit ute för att scouta, hade varit snabb på att rapportera om hans närvaro till resten av flocken. Snart hade en mindre trupp tagit sig till platsen och kvickt tagit ner syndaren till marken. 
'SLÄPP MIG!' Fräste och spottade hannen med de pråliga stjärtfjädrarna där han låg med sidan av ansiktet hårt pressat till jordgolvet av tyngden från en stor, vit tass.
  "Drogo," Malphas nickade åt den markbundna brodern av syskonen, och Drogo mötte honom med en förstående blick. För en kort sekund kunde man se hur något med utgångspunkt från den blågröna drakargen skimrade till och la sig som ett fält över fången och dess två fångvaktare. Nu var syndarens krafter kontrollerade.
'LÅG MIG VARA ERA GRUSKNAPRANDE SUGGOR! ARRGHHH!'
Så detta var Yargols bror.
'JAG SKA BRÄNNA ER TILL KOL. HETTA UPP ERA INSIDOR SÅ ATT NI FÅR KÄNNA HUR DET ÄR ATT KOKAS LEVANDE FRÅN INSIDAN UT. AHHHH -!'
Charmerande.
  "Kogan," Apostelns blick smalnade när han såg in i det härjade anletet som syndaren bar. Det var beklagligt att han var så förstörd redan - symbolen skulle inte synas lika bra bland ärren av den brännskadade huden. "Jag har nyttjat den rätt som blivit given mig genom att utforska ditt sinne." Den mörka hanen ryckte till men lyckades inte med något mer. Midir och Exodus höll honom väl på plats under gemensam kraft.
Ett stelt flin trädde fram över Malphas anlete. "Du har det lite... trassligt där inne, minst sagt. Men för att återgå till varför du ligger här på marken," flinet skrapades bort och ersattes med ett mycket mer allvarligt uttryck. "Du, Kogan, har syndat." Ur väskan som Corvo bar i sin käft flöt ett objekt av metall fram genom luften och blev hängande intill aposteln i huvudhöjd. Kogans ögon spärrades upp i panik och skiftade hastigt mellan symbolen och den brunröda hannen som stod framför honom. Hade det inte varit för tassarna som placerats i vägen för hans underkäke så hade han fortsatt att kasta skällsord och skrikit för sitt liv. Nu hördes bara låga mumlande som satt fast mellan stängda käkar.
Aposteln sträckte på sig. Tezuka steg fram och lät sin eld hetta upp symbolen.
Innan Kogan visste ordet av det så hade symbolen slungats mot honom och funnit fäste i hans redan ärrade panna. Smärtan var utom denna värld. Han skrek, försökte röra sig med lyckades med inget av det. Lukten av bränt kött fick gamla minnen att blossa upp för hans inre. Var det nu han skulle dö? I klorna på fanatiska gudsdyrkande dårar. Hans blick föll över deras ledare på nytt innan mörkret slöt sig om honom och han förlorade medvetandet.

  "Håll ett öga på honom och se till att han lämnar området efter att han vaknat. Gör han några försök till att närma sig templet får du kalla på förstärkning." Malphas sneglade mot den lealösa kroppen som blivit slängd åt sidan. Symbolen var förevigad på syndarens panna, och till hans förtjusning syntes den bättre än vad han trott den skulle göra. Åtminstone nu innan det hunnit börja läka.

[Lånat Tezuka, Midir, Exodus och npcerna Corvo och Drogo]