Pågående Event
Senaste ämnen
» [VE20]Vad finns bortom stjärnorna[Vassya]
Det eviga kallet  EmptyIgår på 21:22 av Poppel

» Adopterbara designer av Kreft
Det eviga kallet  Emptymån 25 jan 2021, 23:04 av Yargol

» [Avslutat] Dödslistaaan
Det eviga kallet  Emptymån 25 jan 2021, 11:20 av Yargol

» I dina ögon himlaljus [Nomë]
Det eviga kallet  Emptylör 23 jan 2021, 12:13 av Nomë

» [VE20]Skulpterande snö[P]
Det eviga kallet  Emptyfre 22 jan 2021, 15:36 av Poppel

» [Avslutat] Till dödslistan
Det eviga kallet  Emptytor 21 jan 2021, 10:55 av Yargol

» [Avslutat] Titeländringar
Det eviga kallet  Emptytor 21 jan 2021, 10:51 av Yargol

» [Avslutat] Titlar
Det eviga kallet  Emptytor 21 jan 2021, 10:51 av Yargol

» Äntligen hemma [P]
Det eviga kallet  Emptytor 21 jan 2021, 00:33 av Flippa

Vem är online
Totalt 5 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 5 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Heads up! Uppdatering av karaktärslistor och titlar
Det eviga kallet  Emptytor 10 dec 2020, 15:57 av Yargol

Hej allesammans!

Nu när Numoori äntligen tycks vakna upp lite igen efter årets långa dvala så passar vi i Crew på att se över medlemslistan och alla karaktärer och konton vi har på sidan. Vi har med detta upptäckt att där är väldigt många karaktärer och konton som i dagsläget saknar rätt titel eller någon form av notis om vad som hänt dem, och det gör därför just nu att det ser ut som att flera spelare …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 1
Vinterevent 2020
Det eviga kallet  Emptytis 01 dec 2020, 00:29 av Admin

.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.

Mörker och stjärnklar natt bryts snart av ljus
Och plötsligt nu som förr
Med färger från en dröm
Så ser vi himlen åter dansa


.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.






Välkommen till vårt officiella vinterevent 2020 som är en direkt callback till norrskenseventet 2014.

Det vi fick bevittna då …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




 

 Det eviga kallet

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Varya
Vampyr
Varya

Spelas av : My

Det eviga kallet  Empty
InläggRubrik: Det eviga kallet    Det eviga kallet  Emptyfre 13 mar 2020, 15:29

“Kommer du ihåg?” Blomdoften hängde fortfarande söt och nostalgisk i skogen midvintern till trots. Hon drog ett djupt andetag, fyllde sina lungor med den berusande lukten. Ögonen som febrilt sökte i nattmörkret var röda och vilda. Hon hade växt upp här och hon mindes stigarna som om hon vandrat dem dagen innan, men ändå kändes det som flera livstider passerat. Hon stannade upp.
     “Kommer du ihåg?” upprepade hon igen en aning vassare. Det rytmiska trummandet av hans hjärta var plågsamt. Vid varje nytt dunk kämpade hon för att hålla tillbaka den överväldigande impulsen att kasta sig över honom. Hon andades in i en kort stöt och ut genom nosen. Långsamt vände hon huvudet mot honom. Varje dag förvånades hon över hur mycket han växte, hur han allt mer och mer påminde henne om Kolzak.
     “Ja…” svarade han. Varya hörde den svaga tonen av osäkerhet, hon hade lärt identifiera den likaväl som han lärt sig kontrollera den. Hon höjde ögonbrynen och såg menande på honom. De hade redan gått igenom planen ett halvt dussin gånger under resans färd, men hon ville försäkra sig en sista gång.
     “Snälla, hjälp, min mamma har ramlat i buskarna och-” Varya avbröt honom med ett lågt, avmattat suckande och himlade med ögonen. Smidigt vände hon sig upp för att möta honom fullt.
      “Lite mer känsla kan du väl? Som Alonso, Malva.” Varya log ett brett, tandigt flin, otydligt om det var vänligt eller lömskt. Maksim nickade bara till svar. Genast försökte hon fånga hans blick genom att sänka sitt huvud. Det bleka anletet såg mjukt och bedjande ut.
      “Du vill väl inte att jag ska må dåligt, Maksim?” Rösten blev bräcklig, sorgsen. “Du vet hur dåligt jag mår när jag är hungrig. Titta på mig,” deras ögon möttes, blått mot rött, “det här är inte mina ögon. Det är hungerns.” Hennes hemlighet var ingen hemlighet för honom. Det kunde det inte vara om de skulle kunna leva som en. De hade bara varandra; det intalade hon honom - liksom sig själv - varje dag.
      “Jag behöver dig.” Hon hejdade sig från att säga något mer när hon hörde ljudet av rörelse längre fram. Avståndet var ännu för långt för att en dödlig skulle kunna höra. Hon såg på honom för ett ögonblick innan ett moderligt och uppmuntrande leende sprack upp.
     “Jag litar på dig, min prins.” Varya tog ett svepande steg åt sidan och lämnade stigen som de vandrat på fri åt honom. Leendet på hennes läppar falnade aldrig i styrka. Jag väntar här, mimade hon och gav honom en sista, uppmanande nickning. Det tog honom några sekunder innan han slutligen gav sig av springandes ner för stigen. Varya lyssnade på hans hjärta så länge hon kunde.

     Hon kunde höra Maksims förtvivlade röst. Den främmande hanen verkade bestört av skräcken sonen utstrålade. Han gjorde ett bra jobb, kanske för bra för att vara helt spelat. Ju tydligare deras skyndande steg blev, ju ivrigare blev hon. Otåligt gömde hon sig i mörkret och spanade in i dunklet i väntan på deras skepnader, och när de väl visade sig kunde hon inte längre hålla sig. Ljudlöst och välplanerat kastade hon sig ut över främlingen innan han ens riktigt hunnit stanna.
      Omvärlden försvann när Varya slukades av sin hunger. Hennes tänder sänktes mjukt in i hans strupe. De desperata försöken att göra sig hörd blev bara ett gurglande och bubblande. Blodet som fyllde hennes mun skickade rysningar genom hela hennes kropp. Hon tuggade frenetiskt, obrydd över blodet som snart färgade hela hennes egen bringa röd. Mer, hon ville ha mer. Hans kropp blev tyngre och slappare i hennes grepp. Inte förrän slamsorna av hans hals nästan kändes torra i hennes mun släppte hon honom. Långsamt lade sig det värsta av ruset och det var som att hon sakta men säkert kom tillbaka till verkligheten. Lukten av blod dränkte blomdoften.
     Ögonen var fortfarande stirriga när hon såg sig om efter Maksim. Hon låg ned bredvid offret och Maksim satt längre bort. Hon var osäker på hur lång tid som passerat, men det kunde inte gått allt för länge. Varya sken upp vid åsynen av sonen.
     “Åh, min prins,” rösten hade en moderlig värme, “kom.” Hon satte sig halvt upp och sträckte ut ena frambenet i en inbjudande gest. “Kom,” uppmanade hon igen med samma munterhet. “Var inte rädd, han bits inte,” hon skrattade ett kort men maniskt skratt och såg på den döde bredvid, “inte längre iallafall.” Det var inte förrän nu hon såg på bytet riktigt. En vacker gyllene päls.
     “Du har varit så duktig, Maksim. Vad har jag någonsin gjort för att förtjäna dig?” Hon suckade drömmande. “Imorgon gör vi något kul! Och så ska jag ge dig något fint! Vad du än vill!” Det fanns inget än genuin glädje och värme i hennes uttryck.
     “Vad tycker du om honom?”

[Ensaminlägg. PP av Maksim med tillåtelse <3]
Till överst på sidan Gå ner
 
Det eviga kallet
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Itrozo-
Hoppa till: