Bambra och Blair mf la en stor del av våren och sommaren 2019 på att restaurera templet Arkona, detta har rollspelat mycket på och jag tänker att det vore bra om informationen i forumet uppdaterades.
Jag och Elsa har pratat mycket om vad som har gjorts och också diskuterat kring att göra ritningar men vad jag vet så har inga gjorts.
Hittade dock precis en liten omskrivning av den nuvarande texten som jag snabbt sammanfattade i somras och tänkte lägga den här.

Främsta förändringarna är:

• Templets större, tillgängliga salar är utstädade från bråte.
  
• Trappan ner till den översta salen är ren och numera huvudingången till templet.
  
• Hålet i taket har utsmyckats med snäckskal, fina stenar och annat som glänser.
  
• Relieferna på väggarna har alla fyllts i med ny, pigmentstark, vattenfast färg.
  
• Det har satts upp fackelhållare med facklor i vilka kan tändas för mer ljus.
  
• Det bor en koloni eldflugor som importerats för ötamon och lövskogen och som förvånansvärt nog tagit sig hyfsat bra i ett specialgjort insektshus (tänk bi-holkish)
  
• I vattnet i den nedersta salen finns alger vilka lyser upp om vattnet störs.
  

Detta är den lata omskrivningen av den nuvarande områdesbeskrivningen som jag hittade på min dator:

Namnet Arkona är ännu inte känt. Det är ännu inte heller allmän information runtom i landet att templet existerar.

Bland Nordanskogens höga träd har en förlorad helgedom nyligen återfunnits. Ett uråldrigt tempel åt Gudarna, från en svunnen tid då vargarnas närhet till Gudarna var större, och som under årtusenden legat gömt under Nordans mossor.

Från marknivå leder en stentrappa ner i en stor pelarsal vars främsta ljuskälla är ett stort hål i taket. Gapet är klätt med snäckskal och vackra stenar och har inarbetats till en avsiktlig del i arkitekturer, trotts att hålet från början skapats av att taket givit vika. Hela templet är väldigt mörkt eftersom det ligger under mark, men flera mindre ljuskällor finns. Längs med väggarna sitter hållare för facklor en hel koloni av eldflugor har också sin boning här nere. Salen har onaturligt slätt golv som, om det inte städas successivt täcks av barr och löv som blåser in från skogen ovan. Väggarna är höga och raka och pelare, de flesta fortfarande hela, står i raka led genom salen. De höga väggarna är klädda av otaliga gamla reliefer, bilder och mönster vilka fyllts i med ny färg och ger ett rikt och pampigt intryck.
Flera valv öppnar sig också ut ur salen, dem flesta blockerade av jord, rötter och sten som sedan länge rasat in och fyllt delar av templet, andra delvis utstädade men fortfarande fyllda med bråte.
I väggarna finns också blockerade ramar och former kvar av vad som en gång i tiden kan ha varit stora fönster, vilket antyder att templet en gång i tiden stått ovan mark. I dessa gluggar kan man tydligt se jordlagren och stora trädrötter borra sig igenom marken.

I salens andra ände fortsätter en trappa neråt i mörkret, och ljudet av vatten kan höras därifrån. Vatten sipprar här mellan trappstegen, och täcker golvet i rummet nedanför med en tunn hinna. Rummet är inte stort nog att kallas sal, men är fortfarande stort. Två korta trappor på fem steg vardera går upp till två små rum på varsin sida om det större rummet. I de små rummen finns en avlång vattenfylld skål av sten i mitten, vilka är så fulla att vattnet sakta rinner över kanten. I hörnen runtom ligger gamla rester av vad som kanske varit fler, mindre stenskålar, men bitarna är för tunna och sköra för att vara av någon känd stensort. Fragmenten av skålarna är rena och tycks nästan utplacerade likt helgedomar på platser där dem inte är i vägen. I ett av dessa två små rum finns också en snidad träkonstruktion där eldflugornas största koloni bor. Rakt fram i det större rummet fortsätter en lika kort trappa neråt.

Nedanför den sista trappan öppnar sig en stor sal formad som en halvcirkel. Här är vattnet djupt nog för att nå även stora vargar högt upp på benen, och ljudet av porlande och droppande vatten ekar i tystnaden. Vattnet är täckt av lysande alger vilka skiner upp salen vid beröring. Under ytan kan också mindre stim av självlysande fiskar skymtas. Trots detta är det fortfarande dunkelt, men det går inte att missa de massiva skepnaderna som reser sig i rummet. Längs den böjda, bortre väggen står fem enorma sten-monument, upphöjda på en stor stenhäll som följer väggen runtom rummet och bildar trappsteg ner i vattnet. Monumenten är höga och platta, med ett stort hål genom varje topp. För höga för att ens en stor varg skulle kunna nå halvvägs upp på dem, stående på baktassarna. Runt varje monument hänger ett tjockt rep bundet, och nedanför varje ligger en tung stenhäll. Varje monument är inristat med bilder, och det är troligt att bilderna en gång burit färg, men att färgen försvunnit med tiden. Bilderna föreställer de fem Gudarna, i ordningen; Aurinko, Moriko, Chaibos, Kaito och Windfari. På plattorna under varje monument kan man se intorkade rester av blod.

Onda väsen, så som vampyrer, som beträder templet kommer snabbt känna av dess verkan. Deras krafter eller förmågor sugs ur deras kroppar, och om en vampyr stannar mer än en kort stund i templet så går de en säker död till mötes.