Det var en het och dammig dag. I arenan var det full aktivitet  där gladiatorerna tränade inför kommande event så ljudet av strider var tydliga. Solen stod högt på himlen och det var full aktivitet utanför arenan också. Många handlare hade sina stånd uppe och ropade ut sina varor.

Den stora silvervita fakargen gick med sina korgar på ryggen. Dagens byteshandel hade varit lyckad så nu kände han att det var hög tid att finna något att blöta den torra strupen med och kanske något att äta innan han skulle ge sig iväg igen för att få tag i mer metall för att kunna skapa mer både smycken och rustnings delar. De udda ögonen betraktade omgivningen och han vek lätt undan för de som kom i hans väg. Vingarna gjorde honom lite klumpig på marken men han var ändå van nu att manövrera sig mellan vargarna så han inte skulle skada de ömtåliga vingarna.

(Pax till Selva)

Hettan som präglade denna dag gjorde luften tjock och tung att andas. För ovanlighetens skull hade den stora karghonan inte trätt in på arenan, utan nöjt sig med att hålla till på de mindre träningsmarkerna utanför Skuggfalls massiva väggar. Kanske för att undvika att kokas levande innanför mörka stenväggar när solen gassade som värst. Hon kände av värmen, precis som de andra som befann sig på platsen tillsammans med henne, men hon vägrade låta den påverka henne så pass att hon inte kunde ta sig an dagens träning.
Uppvuxen i Lavaöknen, och inte lämnat reviret förrän i sena tonår, så ansåg hon att hetta aldrig skulle få vara en ursäkt till att inte prestera sitt bästa. Motståndaren som valt att träna med henne tog ett stadigt grepp om skinnet i hennes nacke, innan han försökte bända ned henne på rygg. Selva hade dock inga planer på att tillgodo se denna hanes ego, hon ville heller inte dra ut på detta längre än nödvändigt, så hon slöt frambenen om hans hals, innan hon tog hjälp av hela sin kroppstyngd och kastade sig på rygg. Hanen tappade balansen, då han inte var beredd på en sådan manöver, och hon tog tillfället i akt att placera baktassarna mot hans mage och sedan hiva honom över sig. Greppet om hennes nacke släppte, och han slog emot marken någon meter ifrån henne med en hög duns.
"Lär dig hålla tyngdpunkten längre, och träna balansen. Annars är du inte svårare att kasta runt än en valp." Hon reste sig upp innan hon ruskade dammet ur pälsen. Hanen muttrade något som svar, och hon valde att stega bort mot en av väl utplacerade tunnor med vatten som var till för de som nyttjade markerna för träning. Utan att slösa tid körde hon ned det breda huvudet i tunnan, och när hon åter sträckte upp nacken höll hon nosen högt så att vattnet skulle rinna utmed pälsen och blöta ned så stor del av henne som möjligt. Det svalkade, tillräckligt för att hon skulle klara av att hålla sig i solen ett tag till.
Hakan placerades just ovanför vattenytan så hon kunde dricka medan hon ändå var där. Blicken svepte över de andra individer som rörde sig i närheten, sökte sig bort mot platsen där försäljare satt upp sina stånd och ropade ut sina varor för byteshandel. Kanske borde hon se om någon hade nåt extra gott att erbjuda idag? Soltorkat kött. Ägg från bytesdjur som inte gick att finna på Azheka. Tanken var för lockande för att hon skulle kunna släppa den, så när hon druckit klart plockade hon upp sin lilla läderväska som fästes på övre delen av ena frambenet, innan hon rörde sig in mot försäljningsområdet.
Ljudet av tassar mot mark, doft av pälsar och kött, glimmer av smycken och andra accessoarer som var till salu. Hon tillät sig själv ta in alltihop. Det var en stor kontrast mot träningslokalerna och arenan, men ibland var den väl behövd.