[Reserverad för Laeresal.]

De hade lämnat Kaiwood, hemskogen, för att vandra ut på Numoorislätten. Akira hade vandrat här tidigare, och han kände faktiskt en viss glädje över att vara tillbaka. Det fanns något tilltalande med att se det vidsträckta landskapet. Inte som i Kaiwood, där sikten skymdes av de massiva trädstammarna.
Han och Naphula hade rykt ihop för inte så länge sedan, så hon hade lämnat honom och Cy, valt att vandra en egen väg en liten stund. Akira kunde fortfarande ana hennes energier, hon var inte allt för långt borta, men nog långt för att han och hans följeslagare inte skulle se henne. Mest troligt för att hon åter tänkte göra dem sällskap snart, men det var klart, man kunde ju aldrig vara säker. Han flinade kort vid tanken på deras bråk.

Så plötsligt dök en främmande energi upp i omgivningen, och Akira stannade upp, granskade den närmare. Det var ingen han kände.
"En främling, i söder."
Han blick mötte snabbt Cys och den gråa cestrohanen nickade kort åt Akira. Det var ditåt de skulle. 
Så stegen styrdes ditåt, och snart kunde Akira skymta en mörk främling längre bort över slätten. Han fortsatte i en bestämd riktigt mot denna, med den gamla cestrohanen i släptåg.

Laeresal tittade trött på busken framför honom, ingen blomma var fin nog åt hans Iris! Det hade varit en tröttsam resa det här när allt han såg var vardagliga, små, fula blommor. Han ville ge henne en hel trädgård med massor av fina växter, blommor och träd och en damm... Självklart måste hans fina utter ha en damm!! Ett par kvällar till hade han på sig innan han var tvungen att återvända för att se till att hans Iris inte råkade ut för något. Med tröttsam blick strövade han vidare, piercingarna klingade i öronen när han hoppade upp på en sten och satte sig för att se om han såg något annat intressant. Två vargar på väg från norr, Laeresals blick smalnade av och han höjde huvudet och ylade ut en djup, mörk stämma för att hälsa dom båda.

Hälsningen hördes vida över slätten, och Akiras ögon smalnade av samtidigt som han och Cy ökade på stegen. Och snart hade avståndet mellan dem minskat och en mörk hane stod nu framför Akira när han slutligen stannade.
"Hälsad, främling."
Ett kort leende drog över hans läppar samtidigt som Cy stod orörlig bakom honom, utan att visa något uttryck i ansiktet.
"Jag är Akira, och detta är Cy." Han nickade bakåt mot den äldre hanen, utan att släppa den mörka hanen med blicken.
Energierna kring den främmande hanen lös ljus, kraftigt. Akira hade velat sluta ögonen, bara för att kunna se dem tydligare, men han ville inte riktigt släppa den andre med ögonen. Inte ännu i alla fall. Men han kunde se ett vackert skimmer, samtidigt som det var kyligt och hårt, som om det försökte mota bort honom.
"En vacker dag för en promenad." Han sneglade upp mot solen som sken på himlen. "Något speciellt ärende som för dig till slätten?"

De båda vargarna rörde sig snabbt över marken mot honom, var dom ute efter trubbel hade dom kommit fel. Lugnt satt han kvar på stenen och såg hur dom båda vargarna snabbt kortade ner avståndet. När han såg de bådas ansikten tydligt klev han ner från stenen och gick dom till mötes. Hälsad, främling. Det fanns auktoritet bakom rösten och Laeresal nickade gillande. Kanske fanns det lite stake i vargarna i detta land. " Goddag Akira och Cy. " En djup nickning mot dom båda och blicken lät sig vandra mellan dom båda. Det kändes först som om han blev studerad för att utesluta att han var ett hot, även om det vore kul så skulle en attack mot två vargar vara dumdristigt och inget han hade tid med. Han skulle hitta deras hem.
En vacker dag för en promenad. Orden fick Laeresal att le och han nickade instämmande. " Du har verkligen rätt Akira, jag är Laeresal. Jag letar efter något speciellt men ni verkar betydlig mer intressanta än vad jag först tro mig finna. " Leendet spreds över hans läppar. " Vad gör ni själv ute förutom tar tillvara på solen? " Denna formalitet var nästan... deprimerande. Men han fick försöka hålla min, hade inte tid för trubbel.

Huvudet lades lätt på sned medan Akira lyssnade till de ord som den mörke yttrade. Det verkade finnas en underton av något i rösten, något som inte riktigt gick att identifiera.
"Jaså? Vad bra att vi kunde intressera någon."
Han sneglade kort bakåt mot Cy, som fortfarande stod som en staty, utan att röra en min eller lägga sig i konversationen. 
"Vi är sändebud, från Lykoris." Han lade fram orden med försiktighet, ville inte säga allt för mycket men samtidigt inte för lite heller. "På vandring för att se vad som händer i landet."
Egentligen inte hela sanningen, men heller ingen lögn. Vilka flockar hade inte såna grupper, information var guld värt. Speciellt med allt som hände i Numoori i dagsläget. Att hålla sig uppdaterade var viktigt för att kunna hålla flockarna fungerande. Att inte ha information var som att famla i mörkret, och det kunde lätt leda till problematik.

Leendet låg lite för länge kvar på läpparna, lite stelt och påtvingat. Den här formaliteten, den stela hälsningsfrasen fram och tillbaka för att sedan passera varandra och aldrig mötas igen? Laeresal kände en fnysning komma smygande när Akira svarade något om att det var bra att dom kunde intressera någon. Knappt att han hann stoppa den men precis i rätt tid lade han band på sig själv. Dessa var aldrig i närheten så bra som... Sändebud? Laeresal tippade huvudet på sned och blicken glittrade till. " Lykoris? " Han smakade på namnet och såg på den andre som inte sagt ett ord, stod där och bara stirrade på honom. Det ryckte lite i mungipan på honom och ett intresserat hummande lämnade honom. " Jag tror mig inte ha hört talas om er förut. Kan du delge mig mer? " Tonläget var nu mer dovt och han riktade sin blick mot Akira igen, de orangea ögonen glödde av intresse - det här skulle bli bra.

"Vi, eh… Håller oss mest för oss själva."
Han log slug mot den mörke hanen, samtidigt som han kunde känna Cys blick i nacken.
"Säkert är det därför du inte hört om oss. Men det är på väg att ändras. Det är bland annat därför jag och min följeslagare befinner oss här."
Han talade med en säker röst, en trovärdig röst. 
"Säg mig, Laeresal… Du har inget syfte i livet? Ett högre mål, om du så vill kalla det. En strävan, en önskan..." 
Akira gjorde en kort paus, läste den andres energier. Ja, där fanns potential. Där fanns definitivt något som Corson och de andra skulle kunna uppskatta.
"Trivs du med det liv du har, att vandra ensam? Eller vill du något mer?"