Invigningen av Skuggfall. Strid  efter strid hade utspelat sig på arenan och Wunjo hade förtjust sett på. Dödsfall hade rent utav inträffat, men vissa vargar hade sannerligen väckt Wunjos intresse.
Även vargar bland åskådarna.
Wunjo noterade en hane som hon kände igen. Det var svårt att placera, men hans silverman, bruna päls, högresta hållning var exakt det hon vittnat i en syn för många veckor sedan. Det drog henne till honom, och hon trädde i hans väg när hon såg sin chans. Han var verkligen magnifik.
"Du..." mumlade hon lågt. "Dig har jag ju sett...?"
Hon insåg hur oartigt hon trätt fram och log ursäktande. "Förlåt för min framfusighet. Men jag tror att Gudarna bestämt vill att vi ska träffas."
Gröna, nästan lysnade ögon mötte kallt vita. "Mitt namn är Wunjo."

[Till Malphas!]

Den silvergrå blicken smalnade av, sökte något hos Lawaren som ställt sig i hans väg innan blicken vidgades igen. 
"Gudarna?" Ett kort, avslappnat skratt slapp från honom och ett leende breddades.
"Jag är Malphas. Ledare och Apostel av Ljusets krigare." Han vred huvudet mot Exodus. "Detta är Exodus, även han ledare och apostel." Malphas såg tillbaka på tiken. Han var nyfiken på vad hon menat med sina ord.
"Du säger att gudarna vill att vi ska träffas? Förklara."

Hanen presenterade sig som Malphas, Ledare och Apostel av Ljusets krigare. Den titeln fick en ivrig rysning att löpa längs Wunjos ryggrad och hon drog efter andan. Var det här vad som var menat för henne? Det måste det vara. Varför skulle hon annars sett honom? Malphas presenterade även Exodus, och Wunjo sänkte huvudet i vördnad åt även honom. Även om Exodus inte varit i bilden av hennes syn, måste hans närvaro ändå varit där. Det här  var sannerligen ett magiskt ögonblick. Wunjo var tvungen att samla sig.
"Jag har välsignats med förmågan att se," började hon. "Blickar av framtiden, om man vill kalla det så. Glimtar av vad som komma skall. Än har inget jag sett varit osanning."
Blicken flackade mellan båda ledarna, men den var stadig och full av en vilja. "Jag såg er i den, Malphas. För några månvarv sedan. Och nu träffas vi här, vid invigningen av Skuggfall... tror ni att det är en tillfällighet?"
Wunjo visste redan gudarnas vilja med deras möte.
"Ljusets krigare. Det låter så vackert."

Hennes ord fick ett intresse att väckas i honom. Det okända fanns bland dom, om än inte som levande varelser så fanns det där. Guarderion var ett ypperligt exempel på det.
Krafterna att se det som ännu inte hänt eller ännu inte existerade, det kunde bli en tillgång. Hon kunde bli en tillgång. 
"Wunjo." Han drog ut på namnet något, smakade på det innan han mätte henne med blicken på nytt.
"Önskar du vara del av något större? Något som är här för att se till så att rättvisa skippas i gudarnas namn?" Han reste sig upp och såg mot Exodus som nickade sitt medgivande. 
"Vi söker vargar. Trogna, troende vargar. De som delar våran vision av en bättre värld där de som syndat straffas för sina brott."
Malphas log ett menande leende och sög sig fast till den lysande, gröna blicken.
"Är du det?"
Han tog ett steg närmre hennes och sänkte ansiktet så att bara några centimeter skiljde dem åt.
Malphas sträckte ut sin kraft till Wunjos medvetande och sökte igenom hennes minnen, men hon var ren. En av de få han stött på som faktiskt varit det. Inte ens han själv hade varit fri från synd när dom tagit sig an uppdraget.
"Nej, jag tror inte på tillfälligheter - jag tror det finns en plan för allt och vi är alla en del av den. Den plan som gudarna har för oss i Meimeis ordning." Hans röst ljöd genom hennes medvetande.

Rättvisa, skipad i Gudarnas namn. Wunjos ögon var spegelklara när de naglades fast vid Malphas uttryck. Hon såg upp på honom, och såg en framtid. Allt var glasklart för henne nu, detta var uppenbarligen meningen med resan från hemmet. Hon hade funnit sin slutdestination.
Är du det?
Wunjo nickade först stumt, mållös av de vackra orden. Sedan talade hon.
"Ja." Leendet på läpparna var svagt, men breddades när hon nickade ännu en gång. En bättre värld, där de som syndat straffas för sina brott. Wunjo ville inte se något annat.
Malphas närmade sig och Wunjo stod stilla, lät honom närmas. Hans ord ekade plötsligt i hennes huvud, och hans läppar rörde inte på sig. Wunjo drog efter annan och tog något steg bakåt i förvåning och shock, men log sedan igen.
"Jag är övertygad om att ni är vad jag sökt så länge," svarade hon och kände en enorm lättnad. Det var inte Samudr som varit målet med hennes resa. Det var Ljusets krigare.
"Ta mig med er, om ni finner mig värdig."
Hon såg rakt in i hans ögon, även om hennes var tårögda så fanns där en stark vilja.

Ta mig med er, om ni finner mig värdig.
Malphas gestikulerade till platsen på hans vänstra sida som gapade tom. Hennes vilja var så stark att han för en kort stund övervägt om han inte skulle kunna vidröra den. 
Han nickade åt henne, bekräftande. Hon var precis vad dom behövde.
"Sätt dig. Vi har mycket att prata om, Wunjo, lärjunge av Ljusets Krigare." Ett leende lurade i apostelns mungipa.

[Avslutat]