"Hallå?" Auroras röst var mjuk när hon såg mot det tjocka tyget som skärmade av rummet från korridoren.
     "Kom in", ljöd ett dämpat svar och hon förde det åt sidan för att kliva in. Rummet var stort och luftigt, med stora fönster som släppte in ljus. I mitten fanns en stor hög med fällar, för att sova på, och vid sidan om stod krukor med blommor som spred en väldoftande doft över rummet.
     Svartvargen stod vid ett fönster, och såg mot henne. Aurora fyrade av ett bländande leende och klev längre in i rummet. Nilo hade verkligen inte hållit igen när hon gett honom en boning. Hm. Hon lade det på minnet. Vid en liten träplatta där det hittills bara stod en ros i en vas lyfte hon försiktigt ut ett krus ur korgen hon bar över ryggen, och placerade det bredvid. Hon hade blivit mycket kränkt när hon insett att den eleganta selen inte längre passade över magen, och Juno hade fått hjälpa henne att spänna ut den.
     "Nilo hälsar", sa hon och vände sig mot hanen. Zaron. "Hon har tyvärr fått förhinder, så hon kommer inte hinna till ikväll. Hon bad mig skicka lite vin som försoningsgåva." Egentligen var inte Aurora en springflicka, men hon hade varit för nyfiken på Nilos gäst för att kunna säga något annat när vännen dramatiskt bett henne om att leverera fruktvin från ett lokalt bryggeri längre ner i stan. Dessutom hade hon faktiskt lovat att hjälpa Nilo så gott hon kunde.
     Hon rätade på ryggen, såg ner på den betydligt mindre svartvargen genom långa ögonfransar och log.
     "Åh, så oartigt av mig. Jag är Aurora. Du måste vara Zaron, inte sant? Nilo har ett gott öga." Hon blinkade.

En myriad av vargar av alla dess slag vandrade gatan nedanför fönstret. De eldfärgade ögonen studerade dem tyst. Så många fula individer. Ljudet av en ljus, nästan sjungande stämma, flöt in i rummet. Det ryckte i hans ena öra och han tog blicken från världen utanför.
    "Kom in." svarade han och klädde ansiktet i ett leende.
Det tjocka tyget sveptes åt sidan och en vacker (för att inte vara svartvarg vill säga), rosa-röd tik klev in. Han noterade hastigt den tjocka magen. Leendet breddades något. Nilo hade haft rätt: hon hade en lite korkad uppsyn.
    "Nilo hälsar."
Han vred öronen framåt och nickade till svar. Gissningsvis hade hon en del att göra med arenan. Det var tråkigt, men vissa saker kunde man inte göra någonting åt. Han hummade mjukt till svar när hon nämnde vinet och såg på kruset hon ställt intill rosen. Om han bestämt sig för att aldrig mer sätta foten i Civitas skulle vinet här definitivt vara någonting som skulle kunna lura honom tillbaka.
    "Nilo har ett gott öga."
Han blottade den vita tandraden i ett leende och nickade med huvudet i en kort bugning.
    "Jag anade så mycket. Utöver din skönhet var Nilos beskrivning väldigt träffande."
Han såg på hennes uppenbart dräktiga mage.
    "Man får ta och gratulera." sade han och höjde blicken igen.

Han visste tydligen vem hon var också. Aurora hade anat det, men hon kunde aldrig vara säker på om det var hennes ego som talade eller äkta magkänsla.
     "Åh, tack, men inte än." Hon lutade sig fram, som om de delade en hemlighet. "Vi får se hur de ser ut först, inte sant?" Leendet hon bar var skämtsamt, tonen lika så, men Auroras blick var menande. Det var inte helt uppenbart om hon var seriös eller inte.
     Hon återtog sin ursprungliga position, och såg på honom igen med en nyfiken blick.
     "Kommer du på invigningen?" Det var en tid kvar, så hon väntade sig inte att han skulle bli kvar i Civitas tills dess, men dyka upp kunde han ju i alla fall göra. "Jag antar att Nilo berättat om pjäsen vi sätter upp? Du fåååår inte missa den, tro mig." Leendet blev bredare. "Det vore uppfriskande att ha kunniga ögon i publiken, om du förstår vad jag menar."

    "Ah, ja, din partner är väl en hellhound om jag inte minns fel." han lutade sig närmare henne. "Vi får väl hoppas att de påminner mer om sin mor än sin far."
Han gav henne en menande blick. Hur hon kunde välja någon så ful som en hellhound som partner var någonting han aldrig skulle kunna förstå. Hon kunde väl åtminstone försöka. Och av vad han hört från Nilo så verkade han vara lika okulturell som han var ful. Men han var inte den som dömde. De var väl trots allt kära.
    "Invigningen ja! Jag tänker då försöka, jag hörde att du är den som ligger bakom pjäsen!" han log ett strålande leende. "Det ska bli roligt att se vad det är du har planerat."

Auroras hjärta fladdrade till när Zaron nämnde Ivo, men hon släppte inte sitt fokus från konversationen.
     "Det är han", bekräftade hon. "Och ja, något vackert måste de väl ärva." Aurora gillade Ivos hellhoundattribut. De fick honom att se spännande ut, något som skiljde honom från massan. Men hon ogillade tanken på att se för många av dem hos sina valpar. De få gånger hon skymtat hellhounds i staden hade hon dragit på munnen åt ögon, strösslade i ett för litet ansikte, stora taggar ur benen eller andra abnormalier. Hon älskade hur Ivo bar hellhound stolt skrivet i ansiktet, men hon ville att hennes valpar skulle stå ut för deras skönhet, inte för att de var udda.
     "Strålande! Nilo har hjälpt min finslipa idén. Ni svartvargar har verkligen ett sätt att sätta guldkant på allt ni rör", log hon. "Det kommer bli makalöst. Jag hoppas att hon inte skvallrat alltför mycket om innehållet under era kvällar." Hon rättade till korgarna över den svällande magen, ignorerade irriterat påminnelsen om hur mycket större hon blivit.

Han skrattade lättsamt.
    "Du behöver inte vara orolig. Hon har bara nämnt att det är förbjuden kärlek och lovat mig att det kommer bli dramatiskt."
Med ett lurigt leende passerade han Aurora för att inspektera kruset hon tagit med sig.
    "Och vad gäller våra kvällar," sade han nonchalant innan han kastade en road blick över ryggen. "så är du väldigt nyfiken."
Egentligen hade ingenting utöver långa samtal och goda skratt hänt mellan dem, men den här tösen verkade så nyfiken att han lika gärna kunde låta hennes fantasi få sköta sitt.

Aurora log, och skrattade sedan mjukt när han passerade förbi henne. 
     "Åh, inte mer än vad som är hälsosamt. Rykten har en tendens att eka här i Civitas. Nilo jobbar så mycket, och som hennes väninna skulle jag fröjdas om hon hittat någon att slå ner rötterna med." Aurora log och drog sig mot utgången. "Jag menade inte att störa dig. Känn dig fri att fråga efter Aurora om du skulle vilja ha lite sällskap idag. Nilos vänner är mina vänner, trots allt." Hon log igen, böjde på benen i en liten, elegant bugning, och lämnade sedan rummet. Leendet var mer ett flin nu, men Aurora var nöjd med mötet. Det hade varit givande.

Slå ner rötterna med? Zaron höjde på ögonbrynen. Nog för att Nilo berättat att Aurora verkade ha ett romantiskt lagt sinne, men hade inte trott att det innebar att hon inbillade sig saker.
    "Jag tror du fått helt fel uppfattning om vår relation." skrattade han.
Visst var hon vacker, men att deras möten skulle vara av det romantiska slaget var långt ifrån verkligheten.
    "Om ensamheten blir påtaglig lovar jag att göra det." svarade han henne, och böjde nacken i en bugning innan hon lämnade honom.
Han såg på tyget som täckte ingången en stund. Slå ner rötterna med. Road skakade han på huvudet och riktade istället sin uppmärksamhet mot kruset.

[Avslutat]