Virel satt vid sitt lilla stånd och nynnade glatt på en melodi som hon kommit på själv, den betydde inget och den var inte jättevacker, men hon gillade den, och det var väl allt som egentligen betydde något när det kom till musik?
   Hon kollade på den lilla platen av glasting, hon hade sålt en massa saker idag och hon var nöjd med sig själv!
   Med en liten blick mot hennes betalningsskål så viftade hon på svansen, däri låg lite sand från stranden, så hon inte behövde hämta själv, en fin fjäder någon hade hittat, lite småsten, en kvist hon kunde rita i sanden med och en skalbagge som en valp gett henne som betalning för 'de genomskinliga blänkande stenarna'.
   Skalbaggen i fråga låg på rygg och sprattlade lite hjälplöst och ett litet gny från Virel indikerade att hon inte gillade det och så stack hon ner nosen för att vända den rätt, hon hade döpt den till Klas
   Hon uppskattade varje liten grej i skålen och när Skalbaggen var till rätta igen satte hon sig rakryggad, med bröstet ut-puffat och väntade på kunder.

Digne trippade glatt tillbaka till flocken efter sin nyligen avslutade ensamtid för dagen, snart snappade öronen hennes upp ett ljud, någon nynnade och det lät som Virel. Den färggranna tiken vände stegen i riktning mot flocksysterns nynnande.
   Och mycket riktigt, det var minsann Virel. Hon stannade upp snett bakom Virel och såg ner på de glasting som hon skapat, och nu tänkt sälja. En vrede reste sig inom Digne, hon visste att systern aldrig tog bra betalt för sina skapelser. Det gjorde henne besviken på de individer som faktiskt köpt saker utav Virel som inte förstår bättre, hon visste att systern bara ville göra andra glada men man måste ta betalt för sitt slit också.
   Nä, nu kunde hon inte stå här längre och bara se på, dags att ingripa. "Nämen, en Virel!" sa hon med en vänlig ton för att gömma undan de andra känslorna, tiken tog några skutt för att sedan sätta sig ner mitt emot systern. "Vad har du hittat på idag då? Förutom att skapa.. dina skapelser?" sa hon som om hon inte alls kunde räkna ut vad Virel haft för sig, Digne ville bara att den ljusa tiken skulle säga det med sina egna ord.

Virels huvud knyckte till för att se på Digne med ett leende och nickade kort.
   "Densamme, slit inte ut namnet bara, jag behöver det ett tag framöver!"
   Hennes svans viftade glatt och hons sneglade ner mot sina varor lite kort när de nämndes och hon ryckte lite lätt på skuldrorna och log.
   "Jo jag har sålt några, jag har betalningarna i en skål där!" hon skuttade bort till skålen och puffade fram den glatt till Digne och sneglade upp, väntandes på att hon skulle undersöka dagens haff.
   "Ja, det är ju bara de betalningarna man kan se, såklart, det var en som kramade mig, en gav en fin komplimang, och en lärde mig hur man kan lätt sätta ihop toner till musik!" och så började hon nynna igen, svansen viftandes.

"Närå, det ska jag inte" den ljusas svans viftade till och hon såg ner mot sina varor, de turkosa ögonen följde Virels. Den andre yttrade något om en skål, att betalningarna skulle ligga där i. Virel skuttade bort till skålen för att sedan skjuva den mot Digne, den ljusa babblade på men tiken kunde bara förmå sig att stirra på den där förbannade skålen. Nu kunde hon inte stoppa sin vrede längre, "Nej. Ursäkta" hennes tydligt arga stämma avbröt Virels nynnande, "Du kan inte komma och påstå att detta är nåra bra betalningar för allt ditt slit, det enda av värde i skålen är sanden - vilket vi båda vet" hon såg upp mot flocksystern, spände blicken i henne. "Kom inte ens och säg att en nedrans kram är en betalning! JAG kan ge dig en kram när som helst, detta betyder att om jag ger dig en kram i betalning är inget slit gjort från min sida, du ger helt enkelt bara bort din skapelse som du arbetat på hur länge som helst" Digne pausade kort, "Du måste kräva något från kunden som denne har fått slita för att få tag i, i utbyte mot din skapelse. Inte en insekt eller en komplimang, kom igen!" hon fnös argt och snörpte ihop munnen, ansiktet blev surare med varje sekund som gick. Digne som var så glad tidigare.

Virel var till att börja med jätteglad över besöket, men det skulle snart ändras, Digne verkade surna till fort och Virel stirrade på skålen som Digne bestämde sig för att tracka ner på, det var många fina saker däri, men det tänkte hon inte säga högt utan hon satt där tyst och såg på Digne när denne fäst blicken i henne.
   Hon visste att det var sanning i det hon sade, men hon ville bara göra folk glada men det kändes inte som om det var rätt tidpunkt att dra upp det.
   När sedan Digne var klar så huffade hon lätt och viskade kort. 
   "Valpen jobbade hårt på att fånga Klas" mumlade hon och sneglade mot skålen där Klas försökte begrava sig i sanden.
   "Ge mig ett exempel på vad då? Mat? Tjänster?" hon lät halvt desperat och såg mellan Digne och skålen hon ratat.

Menande sneglade Virel mot skålen som Klas, KLAS låg i, "hAr Du DöPt InSeKtEn?" det ryckte i hennes ena ögonlock, Digne höll på att gå upp i atomer. Hon ville skrika, skrika rakt ut. Hon insåg att hon var tvungen att vandra bort en bit innan hon kunde fortsätta, satte sig med ryggen mot Virel och räknade till tio.
   När hon väl var, någorlunda lugn igen, gick hon tillbaka till flocksystern. "Ge mig ett exempel på vad då? Mat? Tjänster?" sa Sandvargen desperat, ögonparet flög mellan skålen och Digne. Hon satte sig ner, "Ser man på.. vettet hinner ikapp dig" ett lättat leende spred sig, äntligen började den ljusa att förstå. "Det är exakt mat och tjänster som jag syftar på, även bytesvaror som jag nämnde tidigare" en utav tassarna puttade till skålen, "Inte insekter eller kramar" avsmak fyllde Dignes ansikte.

Virel såg lite oförstående ut när Digne frågade henne om hon döpt insekten och hon nickade sakta.
   "Ja alltså han såg ut som en Klas, tycker du inte det?" frågade hon och tittade på krypet en stund innan konversationen fortsatte.
   "Jo, alltså, jag antar att jag kan be om det, om du vill det, Digne, skulle det göra dig glad då?" frågade hon upphetsat med svansen viftandes.
   Hon ville bara tillfredsställa alla, och om det gjorde Digne litet gladare så skulle hon försöka iallafall.
   "Tack för tipsen, var det något annat du ville prata om, eller kom du fram bara för att skrika på mina priser?" hon fnittrade litet, lät inte det här krossa hennes goda humör, neppnepp, hon var en solstråle alltid.

Upphetsat viftade Virel på sin svans, Digne skrockade lätt vid systerns naiva beteende, "Ja, det s'ulle minsann tillfredsställa sura lilla ja'" hon log brett.
     "Tack för tipsen, var det något annat du ville prata om, eller kom du fram bara för att skrika på mina priser?" fnissade den ljusa fram. Digne närmade sig Virel och buffade till henne i sidan, "Tsk! Nä, du känner ju mig. Måste hålla koll pårej" tonen hade en något sur klang, hon tyckte inte om när andra retades men hon lät det passera. Flocksystern hade fått tillräckligt med skäll för idag.

[ Avslutat! ]