[ Detta utspelar sig innan Wunjo har tagit sig till Norspiret ]

Det hade tagit lång tid för henne att ta sig genom Raukakekedjan, men nu äntligen hade hon nått den efterlängtade slätten. Aldrig hade hon sett något liknande, ett wow lämnade hennes små läppar. Hon kunde inte förstå att hon äntligen fått ge sig ut i världen, bortanför allt som hon så väl kände till, det var minst sagt overkligt.
   "Häftigt" utbrast den lilla valpen när hon fick se en riktigt stor bison, egentligen var den normalstor men aldrig förr hade hon stött på någon sådan varelse, därför ansågs den vara superstor. Det var alltså detta som hennes moster hade berättat om, hon skulle få se alla de underliga djuren på sin färd.
   Tandhalsbandet rasslade högljutt när Uveji skuttade fram över slätten, blicken fäst på något.. lysande?

Wunjo hade tagit en liten omväg över Azhekaslätten. Hon ville se den innan hon fortsatte mot Samudr, men inte hade hon räknat med att stöta på en liten räv här ute. De ljusa ögonen blinkade mot det lilla djuret som närmade sig. Blicken vandrade sedan neråt mot tandhalsbandet som rasslade. Ungdjuret hade iallafall god smak när det kom till smycken.
"Ett sådant fint smycke," kommenterade hon med ett litet leende. Wunjo förstod att hon stod ut mot den plana slätten med sin skarpfärgade man. "Tillverkade du det själv?"

Den lysande saken visade sig vara en stor varg och denne gav Uveji en mycket uppskattad komplimang, ett stort leende spred sig i det lilla ansiktet. "Själv?" upprepade räven och nickande vid honans fråga, "Ensam som ån."
   Valpens ögon drogs mot den andres örhängen och armband, inte minst hennes lysande partier. Beundrat skådade hon det som hängde runt benet och närmade sig långsamt.
   "Meningen med?" frågade den lilla och pekade med sin tass på armbandet. Varför bar vargen på detta smycke? Det var inte tänder, så inte skulle det skydda tiken mot sjukdomar inte.

Wunjo blinkade, först oförstående. Sedan klädde ett litet leende hennes läppar.
"Vad duktigt. Åh, detta?"
Wunjo lyfte tassen räven pekat mot. På benet bar hon ett smyke av ben och klor som hennes mamma givit henne. "Det var min mamma som gav det till mig. Om du har tid att lyssna, så finns det en underbar historia bakom. Låt mig berätta."

[Avslutat]