(Pax till Rosie!)
Det var en solig, fin höstdag.
Luften så här års var väldigt klar och fräsch, och gräset under hans tassar började långsamt gulna.
Numoori gjorde sig redo inför vintern.
Alla smådjur, som ekorrar, samlade på sig så mycket mat att de själva knappt fick plats i sina små bon och skrymslen.
Harar och rävar blev vitare och vitare, kylan spred sig som en klolik hand över områdena.
Himlen var klart blå, och solen hade bleknat med månaderna.
Black var inte någon snöälskande hane, han ogillade den stickande känslan av kyla.
Det var på sätt och vid eldkraftens fel.
Men om han hade haft till exempel vatten, is och snö som kraft, hade han inte gillat eld.
han kunde nästan inte ens föreställa sig hur det skulle vara att avsky eld, som var en del av hans väsen.
Han bet ihop och fortsatte i samma takt.
Den smaragdgröna blicken liksom flöt över omgivningen, analyserade rörelserna och öronen vinklades mot minsta ljud.
Svansen svepte lojt bakom honom, stegen var lugna men tog honom effektivt framåt.
Den ärrade nosen vädrade i luften som förde med sig olika doften.
En speciell doft fanns där, bara en svag dutt.
Varg, men inte så nära.
Men på slätten får man snabbt syn på främlingar på långt håll, eftersom det öppna landskapet inte döljer dem.
(Tog meningar från ett annat roll, men tyckte det passade xD och skrev så mycket nytt jag kunde komma på~)