Den lilla hade inte alls varit glad när Huyana hittade honom tjurande bakom en sten. Efter en hel del trugande hade hon förstått att det var Rakel som... antingen hade hon bitit honom eller så hade hon retats. Huyana kunde inte riktigt förstå varför hon aldrig kunde vara snäll mot sina syskon, hon skulle hela tiden vara värst.
Solen hade sjunkit lågt på himlen och deras revir badade i ett varmt rött ljus. Det var under kvällar som denna hon kunde sakna kylan som fanns längre norrut, hon ville att det skulle ånga om andedräkten och att man skulle behöva krypa ihop hela familjen för att hålla värmen under natten. Hon insåg att det var alla dessa valpar som fick henne att längta hem. Inte för att det fanns någonting kvar att komma hem till, men hon saknade de marker hon växte upp på.
Med ett leende buffade hon till Lumo där han satt och stirrade stint ner i marken.
"Får jag visa dig en sak?" frågade hon och log uppmuntrande mot honom tills han nickade "Titta där." hon gestikulerade mot marken framför hans tassar.
Jorden började långsamt förändras, började avbilda hennes hemland. Små jordvargar rörde sig över den tvådimensionella ytan, skuttade omkring. En av de små vargarna reste sig upp ur marken och började strosa omkring på marken framför Lumo. Bakgrunden förändrades, visade på en vandring genom många olika skogar.

[Pax till Lumo]

När Huyana hade hittat Lumos gömställe bakom stenen hade han först stirrat på henne i uppenbart missnöje och sedan tjurigt vänt ryggen till. Det hade dock inte tagit särskilt långt tid innan den vita tiken hade lyckats locka ut någon sorts förklaring, även om Lumo inte ville berätta exakt vad det var som hänt. I själva verket hade hon brottat ner honom och slitit honom i örat - hårt - men han ville inte erkänna det snöpliga nederlaget. Rakel var både äldre och större än honom, men han ville fortfarande visa att han var en riktig Quare. Han hade endast kommit loss för att han tjutit högt nog för Rakel att backa undan i ren och skär självbevarelsedrigt. Hade han låtit med flit och jagat bort henne på egen hand hade situationen sett annorlunda ut, men nu skämdes han bara. Dels för att han blivit nedbrottad av Rakel, dels för att han inte hade någon kontroll över sina förmågor. 
    Lumo nickade långsamt vid Huyanas fråga och såg hur hon koncentrerade på en punkt vid marken. Plötsligt började jorden röra sig framför deras tassar. Lumos ögon växte märkbart i storlek när han betraktade det minimala skådespelet. Snart hade den sura minen runnit av helt. Han kände igen mycket av vad vargarna gjorde i både Huyana och Qu, men han kunde inte förstå allt. När bilderna sedan ändrades till att likna en skog såg han upp mot henne.
   "Hur.. Hur gör du det där?" Insikten att hon var så duktig fick honom att skämmas ännu mer, och han kunde inte hindra en liten hint av valpig frustration att smyga sig in i tonfallet. Han ville vet hur hon gjorde så att han kunde bli lika bra. Även om de inte hade samma krafter kanske hon hade några hemligheter att dela med sig av.