Pågående Event
Senaste ämnen
» Hoppsan [Nuksimvalpar]
Igår på 20:24 av Umbriel

» [LKF] Två vilsna själar
tis 26 mar 2024, 15:09 av Maksim

» Ditt hjärta är sant [Astrid]
tis 26 mar 2024, 14:41 av Astrid

» Heartsick [P]
tis 26 mar 2024, 13:07 av Lev

» Ring av eld (P)
fre 22 mar 2024, 22:11 av Filia Ignis

» Jag ska besvara elden
fre 22 mar 2024, 15:11 av Kolzak

» Ingen hemma [P]
fre 22 mar 2024, 14:43 av Nunam

» Ace död
ons 20 mar 2024, 16:37 av Muriel

» Lekmoster [P]
ons 13 mar 2024, 14:51 av Moya

Vem är online
Totalt 17 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 17 gäster.

Inga


Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
From the fog he enters, [P] Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
From the fog he enters, [P] Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

 

 From the fog he enters, [P]

Gå ner 
2 posters
Sida 1 av 2  •  Gå till sida : 1, 2  Nästa
FörfattareMeddelande
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: From the fog he enters, [P]    lör 22 dec 2018, 11:57

Dimma, fuktighet och dimma. Fukten försökte desperat krypa in mellan den svarta pälsen, försöka komma åt den mjuka och lena huden som doldes under de grova täckhåren. Trots dess bittra försök kom fukten inte längre än halvvägs in och fick hans päls att nästan glittra i det svaga ljuset som lyckades tränga fram i dimmans tjocka töcken. Cae travade sakta fram i lugn takt och spelade vaksamt med öronen för att försöka snappa upp det minsta ljud som befann sig i hans närhet. För stunden låg det bara en öronbedövande tystnad och hans tankar började så småningom vandra iväg i hans skalle.

Ett plötsligt väsande fick den stora vargen att flyga rakt upp och han slog nästan runt i en volt över den plötsliga attacken. Cae stirrade ilsket ner på marken och förväntade sig att se en ödla eller åtminstone en stor orm som argt ville tala om för honom att ge sig av. Det Caes gröna ögon möttes av var en vansinnig liten gnagare på väg ur sitt hål i marken, förmodligen låg där nere ett dussin små gnagarbebisar. Cae blev ursinnig och tog sin vänstra framtass och slog till den lille varelsen så den flög gallskrikande i en vid både upp från hålet och landade längre bort i en kvidande duns.
-" Lycka till att hitta hem..." väste han fram med en irriterad ton och fortsatte sin färd framåt. Hjärtat slog fortfarande hårt i bröstet och han var mer på sin vakt igen, han lät tankarna vandra tillbaka i sina gömmor och istället fokusera på vad som låg framför honom. Han ville inte bli överraskad på det där sättet igen, det kunde trots allt ha kostat honom livet.



[Paxat till Figaro]
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    lör 22 dec 2018, 17:42

Azheka var en märklig plats, denna stillsamma slätt, som höljd i tjock dimma tycktes ingjuta en känsla av ensamhet och ängslan i hjärtat på dem som passerade förbi. Det var tyst och stilla som i graven, vilket passade den grå kargens sinnesstämning väl där han långsamt stegade fram. Han var knappast någon vacker syn med sin knotiga kropp och glanslösa päls, och trots att det var många dagar sedan han förlorade sitt högra öga hade blodet i ansiktet torkat in i pälsen och bildade en tjock, mörk strimma som löpte från den tomma ögonhålan längs med nosryggen och ända fram till läpparna. Hans vänstra öga, som fortfarande fanns kvar, fungerade som en liten lykta och spred ett svagt, giftgrönt sken vart han än vände blicken. Någon pupill fanns där inte längre att tala om, den var bara ett svart, lodrätt streck i mitten av det intensivt gröna ögat, så tunt att den försvann när han fokuserade blicken. Inte för att det fanns något att fokusera blicken på — faktum var att han knappt såg tre meter framför sig, så tjock var dimman. Tung var den också, seg att andas, som att dricka trögflytande vätska. Att andas den här luften var som att dricka blod. 
    Plötsligt nåddes Figaros öron av ett ljud, visserligen dämpat av dimman men ändå nära. Ett lågt väsande, en stum duns och en röst som muttrade lågt för sig själv. Han hade inte sett någonting eller upptäckt någon doft, men å andra sidan hade han gått i tankar och inte varit så uppmärksam. Nu drog karghanen in den tjocka luften i lungorna och sorterade ut lukten som tillhörde ägaren av den muttrande rösten. Tydligen befann sig denna främling alldeles i närheten. Figaro knyckte till med huvudet — en ofrivillig rörelse orsakad av giftet i hans blod — och ändrade kurs. Han var dödligt uttråkad, och det här mötet kanske kunde bli ett roande tidsfördriv. 

Inte långt senare uppfattade han en rörelse på marken; alldeles intill hans framtass låg en gnagare och vred sig i gräset, uppenbart skadad efter att ha slagits omkull eller kastats. Han studerade den en kort stund, de spretande fötterna, dess ljusa pipande och det lilla ansiktet som spändes i smärta, innan han prompt sänkte huvudet, fångade gnagarens hals mellan käkarna och tryckte till. Djuret blev stilla samtidigt som munnen fylldes med järnsmak. Kargen fortsatte sin ljudlösa färd med gnagaren hängande från halsen mellan hans stängda käftar och läpparna färgade av blodstänk. Den dinglade från hans mun i takt med hans steg, och ögat sökte tyst efter den som skadat djuret. 
    Ögat sökte, och ögat fann. Han rundade ett träd och framför honom stod en skugga av en varg, mörk mot den mjölkvita dimman. Figaro stannade på ett par meters avstånd, och efter några sekunders tystnad öppnade han munnen och slängde den döda gnagaren mot den andre, så att den landade på marken framför främlingens tassar, med nacken i en konstig vinkel och pälsen fläckad med blod. 
    “Den här tillhörde dig, väl?” sa han hest. “Försök gärna plocka upp efter dig i fortsättningen.”
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    lör 22 dec 2018, 18:57

Cae saktade in till lugn skritt och såg sig runt, dimman låg om möjligt ännu tjockare här. Han skakade på kroppen så den lilla fukt som kommit in skakades ut igen och han kände sig åter torr. Cae avskydde känslan av att ha vatten ofrivilligt på sin kropp. Han skulle just röra på sig igen när han hörde något till vänster om sig, han sänkte huvudet och svansen stod rakt ut. Stel som en pinne började han ljudlöst röra sig framåt mot det som just fångat hans intresse. En groda hoppade över gräset och Cae suckade irriterat. Han vände sig om igen och skulle fortsätta mot vad han tror var där han inte vandrat när ett träd dök upp i utkanten av hans synfält. Vargen som kom mot honom fick hans kropp att stelna igen och signalen för att raggen skulle resas vibrerade under huden, bara inväntade signal på om den skulle få klartecken att resa sig.

Cae blev något förvånad när han såg hur vargen höll i en gnagare i munnen, stannade och till slut kastade den till honom? När vargen sedan talade till honom blev det plötsligt helt klart till varför denne tagit med sig gnagaren. Ett ögonblick började han undra om det var någon sorts hälsningsfras han inte hört om, men tack och lov var det inte det.

-" Oops... Trodde den åtminstone skulle ha vett nog att kravla sig hemåt igen, utan att vara i vägen för någon annan. " Små skrockade han fram mellan något sammanbitna läppar.
-" Men såna som du ska väl ha något att göra, vilken tur du ordnade upp situationen. Säg mig, led den stackaren in i slutet?" Cae ticsade med huvudet och tog två stolta steg fram emot främlingen. Han sög på tungan och övervägde om han skulle kläcka ur sig ännu en kommentar eller om han skulle hålla sig nöjd där, kanske avvakta lite och se vad förs lekar den här varelsen var med på. Checka av vart gränsen går.
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    sön 23 dec 2018, 11:43

Främlingen var mörk, lika stor som han och besatt ögon av ungefär samma sort som han själv. Han mindes den enda andra personen han träffat med sådana ögon, hon som var roten till alla hans plågor, och tanken på henne fick honom att knycka till med huvudet som om han försökte skaka henne ur tankarna. Hon var ett avskyvärt kräk, inte värd att ödsla energi på. Istället valde han att fokusera på främlingen framför sig, läsa av situationen, utvärdera möjligheterna. 
    Oops. Trodde den åtminstone skulle ha vett att kravla sig hemåt igen, utan att vara i vägen för någon annan. Figaro höjde ett ögonbryn, och den lilla rörelsen fick det att strama och svida i huden runt hålet där höger öga suttit. Han låtsades inte om det. 
    “Det är lätt hänt att överskatta intelligensen hos de där”, sa han, “men å andra sidan är det lätt att överskatta den hos de flesta.” Han var ännu inte färdig med sin utvärdering av främlingen, behövde lite mer tid, några fler ord innan han kunde se vad denne gick för. Det förlorade ögat stirrade blint på främlingen ur sin tomma håla, men det andra sken lätt i grönt, och lika intensivt som det brukade. 
    Sådana som du ska väl ha något att göra. Säg mig, led den stackaren in i slutet? Den andre ryckte till med huvudet, nästan som om den härmade hans rörelse från tidigare, och han undrade om det kunde vara så att den här också var en giftvarg. Kanske ännu ett av den grå honans verk. Figaro stod kvar när främlingen närmade sig, uttryckslös förutom ett litet leende som drog i mungiporna. “Den skrek, om det är svar på din fråga. Det är något speciellt med att se små varelser lida, tycker du inte? Man känner sig som Gud.”
    Den grå hanen tog ett steg framåt, kortade av avståndet mellan dem ytterligare, lät sitt öga värderande söka i främlingens ögon. Kunde den här vara något att ha? Någon att använda sig av? För stunden hade han andra problem att hantera än att nå sitt mål, men det fanns alltid där i bakhuvudet, och han hade inte gett upp det för en sekund. Han skulle förändra den här världen, och de som ställde sig i vägen skulle dyrt få ångra det. I hans värld fanns det ingen plats för svagsinta, så det var lika bra att rensa ut dem nu. Med ansiktet mindre än en halvmeter ifrån den andre granskade Figaro honom med hakan höjd och huvudet lätt på sned. 
    “Vad är ditt mål i livet, främling?” frågade han lågt, fortfarande med det lilla pockande leendet som hotade att spricka fram och förvandlas till ett brett flin om han släppte på kontrollen. "Vad vill du uppnå mest av allt?" 
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    sön 23 dec 2018, 12:13

Caedes granskade främlingen ingående, han kände fascination av vad som hänt med dennes öga? Om han förlorat det i strid eller bara sprungit in i ett buskage när han vilt flydde från någon eller något? Cae fick så många frågor så till slut kunde han inte hindra orden från att välla ur hans gom.
-" Vad har hänt med ditt öga? " Strupen var något torr  trots fuktigheten i luften så rösten skorrade lite, han vinklade huvudet på sned och såg in i vargens öga. Inte för att Cae var den som skulle döma andra egentligen med tanke på sitt egna dimmiga öga, men han var ändå nyfiken på att få reda på vad som hänt den främmande vargen. Cae ignorerade det första han sa om att överskatta intelligensen hos dom flesta, men inom sig instämde han helt på det faktumet och placerade även den främmande vargen närmare och närmare det facket.

Cae log nöjt när han talade om att den lille gnagaren skrek i sina sista sekunder i livet, precis som Cae gillade att se livet rinna ur kropparna. Kvidandes och skrikandes in i det sista, blev dom tyst tappade han allt intresse för dom stackars varelserna och han lämnade dom ofta åt sitt öde. Vissa hade överlevt medan andra plågats ihjäl i tystnad.
-" Perfekt..." Mumlade han lite tankspritt med leendet kvar på läpparna. Vargen framför honom tog till orda igen och Cae rynkade på ögonbrynen. Vad han hade för mål i livet och vad han helst ville uppnå. Överleva din idiot. Tänkte han tyst för sig själv men svarade snabbt på hans fråga.
-" Trygghet. Jag vill känna trygghet och lugn i mitt liv. " Hans ton var neutral och han tillade snabbt.

-" Caedes, mitt namn är Caedes. " Att någon främling skulle få kalla honom Cae var otänkbart. Det var en lång procedur för att få förtroendet att nämna honom vid hans korta namn.
-" Och du, vad är ditt mål? " Frågade han tillbaka utan att lägga någon större betoning på frågan, det var mer en artighetsfras tillbaka.
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    sön 23 dec 2018, 17:34

Vad har hänt med ditt öga? Figaro bet ihop käkarna hårt och blundade kort med det öga han hade kvar. Vampyren, det var vampyrens verk. Det hade kunnat gå mycket värre, men tydligen hade hans blod inte fallit vampyren i smaken, så han hade nöjt sig med att stjäla Figaros öga. Den grå såg åter på den mörka. “En vampyr stal det”, sa han enkelt. 
    På frågan om hans mål kunde Figaro inte låta bli att känna sig besviken. Trygghet och lugn. Verkligen? Leendet försvann från hans läppar och Figaro rynkade pannan, såg stint på främlingen. “Trygghet”, ekade han. “Är det inte vad alla vill ha? Det låter lite tråkigt, tycker jag, men är du säker på din sak, så.” Han tystnade, som om han var färdig med ämnet, men tillade sedan: “Tillåt mig att fråga, hur ska du uppnå din trygghet? Allting kräver offer, som du säkert vet. Det enda som skiljer ett mål från något annat är att det är viktigare än det man måste offra för att nå det.”
    Hans namn var Caedes. Kargen nickade kort — namn var överflödiga, om det inte var hans eget. “Figaro”, svarade han uttryckslöst, som i förbifarten. Vad var då hans mål? Vad var meningen med hans liv? Det var bra mycket större än trygghet och lugn, i varje fall. Det största, övergripande målet var att bygga en ny värld, men längs vägen hade han planterat flera delmål, mindre saker, roliga saker. Figaro vred bort huvudet en kort stund, som om han funderade, innan han såg på Caedes igen. 
    “Förändring.” Ögonbrynen var rynkade och uttrycket fundersamt, och han nickade lätt för sig själv. “Kaos, men inte utan ordning. Jämlikhet. Ingen mer svaghet. En plats för de värdiga.” Ögat smalnade lite när den grå studerade den mörke, värderande, granskande. “Säg mig, Caedes, har du höga tankar om dig själv? Anser du dig vara värdig?”
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    tis 25 dec 2018, 19:09

Caes tankar började vandra när reaktionen var så tydlig och kraftig från den främmande vargen, det verkade vara ett ganska smärtsamt minne inte bara kroppsligt utan psykiskt också. När han sedan talade om att en vampyr stal det fick Cae svälja ett skratt, en vampyr stal det. Just dom orden fick det att låta väldigt lustigt av någon anledning. Kanske var det just betoningen på stal det, varför stjäl man ett öga? Kanske hade vampyren en häxbrygd på gång som innefattade ett öga från en varg? Eller vilken annan anledning fanns det egentligen? Hämnd kanske? Ja hämnd kändes som en betydligt mycket mer logisk förklaring. Så Cae beslutade sig nu för att inte fråga mer utan nickade kort och sakta åt det hela för att visa att han hade uppfattat och inte tänkte lägga mer vikt vid det.



Trygghet tråkigt? Cae kunde inte förstå riktigt hur det skulle vara en tråkig sak. Att äntligen få känna lugn och ro i sin kropp,att inte ständigt vandra med känslan av stress och ångest rotandes i sin själ. Hur kunde det vara en tråkig sak att uppnå? Kanske om man själv redan hade ett lugn inom sig att det inte var något man kunde förstå,för man hade det redan? Men för Cae var det obegripligt. På hans fråga vad det skulle kosta honom, vad han var beredd på att offra flinade han svagt och svarade kort och enkelt.
-" Överleva, kosta vad det kosta vill." Rösten var kall men rak, han visste sin sak och skulle aldrig tveka att slåss för sin sak. Åtminstone för stunden, om det urartade var en annan sak. Det handlade trots allt om att överleva oavsett om det betydde att behöva lägga benen på ryggen och fly undan problemet.

En uns av frågan och undran över vad Figaro menade, förändring? Jämställdhet? Jämställt emot vad med tanke på att dom inte skulle vara annat än värdiga? Starka och sunda individer antog Cae och fanns det bara vargar som det så skulle jämställdhet vara ett faktum? På nästa fråga om Caedes ansåg sig vara värdig? Ja han räknade inte sig själv som svag, han var smart och listig och lyckades nästan alltid hållas på god fot med vem han än mötte. Allt för att hålla sitt egna skinn på rätt sida, så självklart hade han bra tankar om sig själv men om han var godmodig. Nej det skulle han själv inte säga, men andra hade oftat refererat honom som högfärdig, självupptagen och en riktig besserwisser när det begav sig.
-" Om jag anser mig värdig, Ja. Om jag har höga tankar om mig själv och anser mig bättre än någon annan, Nej. Anser jag att jag platsar in med dom mindre värda, dom svaga och utsatta i världen, Nej. " Det var det mest logiska svaret han kunde ge. Även om han inte riktigt hängde med på vart Figaro ville komma med detta skulle han aldrig erkänna det högt, för någon.
-" Själv då, anser du dig bättre än andra? " Hans röst var nu intetsägande, som om han stod helt passiv till vad än Figaro svarade.
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    ons 26 dec 2018, 19:52

Den mörka hanen ville uppenbarligen inget hellre än att överleva. Kosta vad det kosta vill. Figaro nickade svagt, mumlade fram ett “hm” mellan stängda läppar, och hans ansiktsuttryck var tankfullt och beräknande. Giftet hade gjort ett bra jobb med att fördärva hans sinne, men han var åtminstone ännu tillräckligt klar i huvudet för att räkna ut att det kunde vara en tillgång. Kanske kunde Caedes vara användbar ändå.
   “Är du rädd för döden?” frågade han, och det låg ingen som helst känsla bakom orden. Han var ännu inte helt klar över vad för slags person Caedes var, men han hade dragit den slutsatsen av hanens svar, att överleva till varje pris, och det fanns fördelar och nackdelar med de flesta egenskaper, liksom dödsångest. Vissa gjorde vad som helst för att rädda sitt eget skinn, förådde och dödade, men det kunde också göra dem mer försiktiga. Diskreta. Figaro lyssnade nu mer uppmärksamt och stilla än han gjort på länge.
   Den mörka ansåg sig vara värdig, men inte bättre än någon annan. Det ryckte en gång i en muskel i karghanens kind, men han breddade munnen i ett svagt flin. 
    “Jag anser mig bara vara bättre än de som inte är bättre än mig.” Det vill säga, de flesta. “Men det är just de, de som inte är bättre än någon av oss, som tyvärr inte riktigt platsar i den värld jag ämnar skapa. Det är synd, men det är inget för de svagsinniga, och inget för de som tvivlar och ställer sig i vägen. Dem kan man lika gärna rensa ut direkt. Mindre jobb efteråt.” Blicken var menande, nästan som "du vet hur det är", men där fanns en udd bakom när den grå betraktade den mörke. Inte riktigt en utmaning, men nästan.
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    tor 27 dec 2018, 11:09

Cae granskade Figaro, Cae kände sig något tveksam om han borde lita på den här individen. Samtidigt hade han inte mage att vända honom ryggen eller tränga in honom i ett hörn, Cae hade en magkänsla att det inte skulle sluta bra för honom. Varför kunde han inte avgöra men han valde att vara på sin vakt. Frågan som kom när Cae avslutat sin tanke skulle fått honom att rycka till om det inte vore för att han fått den en miljon gånger vid det här laget. Framförallt när det kom till den diskussionen dom just haft. Så han visste exakt vad han skulle svara, men valde att lägga precis med tid emellan Figaros fråga och hans eget svar. Han ville inte ge hanen några idéer som skulle komma och bita Cae i arslet sen.
-" Om jag är rädd för döden? Nej, eller jag tror att vi alla djupt inom oss hyser någon sorts respekt mot döden men att kalla det rädsla är fel. Snarare är det någon form av vetskap om slutet och att vi inte varit redo för det som kan skapa rädsla i många. " Han talade med lugn ton och mötte Figaro i blicken, vek inte undan med den men hade ett avslappnat kroppsspråk.



Cae lyssnad på vad Figaro sa, han höjde ett ögonbryn och djup inom sig fnös han. Han hade god lust att himla med ögonen men lät dom ligga kvar i hanens ansikte. Vilket oerhört intelligent svar. Cae kändes för att kräkas i sin mun men stod där med lugnt uttryck.
-" Och hur ska du veta om individen framför dig är värdig eller inte? Hur ska du veta om du är bättre än denne eller ej? Och är inte du då också en av dom som inte är värdig en plats eftersom det kommer alltid finnas dom som är bättre än du på alla plan, så i deras ögon är du den som blir i vägen för du platsar inte hos dom? " Cae talade nu med högburet huvud och med viss bitterhet i rösten, han granskade honom med något avsmalnade ögon. Den här vargen blev bara underligare och underligare.
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    tor 27 dec 2018, 20:44

Inte rädd för döden, alltså. Tonen i Caedes röst var lugn och avslappnad men där fanns en slags bestämd egg också, som talade om för honom att Caedes inte riktigt litade på honom. Roat väntade han tills den andre talat till punkt, och när Caedes tystnat såg han honom bara kort i ögonen innan han släppte fram det lilla leendet som ryckte krampaktigt i ena mungipan och vände bort huvudet med en lätt fnysning. Han andades in genom nosen och lyfte huvudet för att se på den andre igen, fortfarande hånfullt leende. “Filosofiskt. Det trodde man inte om dig.”
   Svaret på utläggningen om värdighet var inte det hanen ville höra, men faktum var att han fann det relativt underhållande. Och hur ska du veta om individen framför dig är värdig eller inte? Misstroget, men också lite teatraliskt, lyfte Figaro ett ögonbryn. “Du måste skämta. Sådant märker man. Och skulle jag ha problem med det, finns det en gammal beprövad metod som kallas att ställa frågor.”
   Han närmade sig en liten bit, och plötsligt fylldes han av iver att attackera, av en impuls att visa exakt vad han gjorde med sådana som misslyckades med hans lilla test. För hans inre blick såg han det som dolde sig under Caedes päls, varmt blod och ben, och det kliade i tänderna att få smaka det. Han kunde praktiskt taget höra krasandet av ben och känna blodstänken på tungan. Höra skrik av smärta. Caedes tyckte ju om när man skrek, kanske ville han prova själv? Det var någonting som inte stod rätt till hos kargen, någonting som slog slint och just nu närmast pulserade han av återhållen energi. Inte så mycket ilska, mer en fascination av det morbida, och en önskan att få komma under skinnet på den andre. Det skulle vara så enkelt. Att bara närma sig lite till, bara någon decimeter, göra ett snabbt utfall. Hugga tag i halsen. Figaro tvivlade på att Caedes skulle vara snabb nog att hinna parera, med tanke på att han ägde snabbhetens kraft, men han var så frestad att testa. 
    Inuti den grå hanens bröstkorg bultade hjärtat precis som det gjorde inuti den mörke, och vetskapen om att det fanns där, precis inom räckhåll, gäckade honom. Han greps av en plötslig önskan att se hur det såg ut. Förmodligen som hans eget, fast mindre infekterat. Hans eget var försvagat av att behöva pumpa runt hans giftiga blod, men Caedes var inte som han. Tanken på att det var möjligt för honom att göra det, att helt enkelt attackera den andre utan förvarning, var svindlande. Det kommer alltid finnas de som är bättre än du på alla plan, så i deras ögon blir det du som är i vägen. Att tala var svårt när adrenalinpåslaget rusade i kroppen, men han bet sig i kinden och gjorde det ändå.
   “Fel svar”, sa han, och ansiktet blev oroväckande allvarligt och stilla. “Om du vill överleva måste du vara smart. Taktisk. Att svara fel på främlingars frågor är inte så taktiskt, är jag rädd. När det gäller det andra, de som skulle vara bättre än mig …” Det började rycka och knixa kraftigt i hans ansiktsmuskler, och bit för bit klövs hans mun i ett brett, sinnessjukt leende.
   “Över mig står bara gudarna.” Att han sedan inte trodde på existensen av några gudar lät han vara osagt.
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    fre 28 dec 2018, 15:57

Caedes granskade Figaro med vaksamma ögon, vargens kroppsspråk började tala för sig och Cae kände inte för att stå där helt handfallen och oförberedd om han beslutade sig för att vända deras diskussion till handgemäng. Orden som löpte ur vargens strupe fick Cae och knycka till med huvudet. Det trodde man inte om dig.... Nej precis, där är en av alla brister i din plan, Figaro. Tänkte han irriterat för sig själv. Cae ruskade på huvudet när Figaro pratat igen Idiot. Cae kramade tassarna och borrade ner klorna i marken när Figaro närmade sig, Cae spände dom små musklerna i tassarna och kände hur hans inre började bubbla.
Figaros ord fick honom att smalna med båda ögonen, fel svar. Cae hade lust att skratta högt åt honom men lät ett svart leende sprida sig över hans läppar. Även om han innerst inne visste att han satt sig i skiten kunde inte raseriet släppa och han kände hur han ville bryta Figaros leende.
-" Att svara fel på frågor ställda av främlingar ger mer sagt om dom än om dig själv. Vad som ger dig rätten att bedöma rätt och fel svar på en fråga som fritt kan tolkas talar mer om dig än om mig. " Caes ton var nu iskall, rösten vibrerade nästan som en morrning och han sänkte huvudet något utan att släppa vargen med blicken. Hans kropp stod som fastfrusen i marken och luften vibrerade nästan mellan dom.
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    sön 30 dec 2018, 19:07

Caedes hade märkt hans humörsvängning och gjorde sig synbart beredd på en attack. Detta roade honom, att se den inverkan han kunde ha på andra, och det faktum att det var så lätt. Han var så otroligt fascinerad av tanken på att studera den andres kropp från insidan, så försjunken i tanken på att smaka blod och slita i kött, att han nästan inte hörde vad den andre sa. Det var egentligen inte länge sedan som han sist dödat en varg, men det var berusande. Beroendeframkallande. Just nu led han svåra abstinensbesvär, men han höll sig i skinnet. Fastän han i tankens värld slitit sönder Caedes till trasor tusen gånger om, stod han i verkligheten kvar, mycket stilla. Vad som ger dig rätten att bedöma rätt och fel svar på en fråga som fritt kan tolkas talar mer om dig än om mig. Figaros röst var något hesare än vanligt, men förvånansvärt stadig och obrydd, inte rösten hos någon som fantiserade om att avliva sin samtalspartner. “Det gör väl det.” Självkontroll, påminde han sig om, alltid självkontroll. Det var svårt nu när Caedes irriterade honom så, och när giftet torterade honom bortom all sans, men han var tvungen att hålla sig lugn. Eller åtminstone ge sken av det. Den som kunde kontrollera sig även i stunder då kontroll var det minsta man väntade sig hade övertaget. Givetvis. 
    “Vad som är kriterierna för värdighet varierar förstås från individ till individ”, sa han lågt men lättsamt. “Varje person står bakom sina egna värderingar. Men det är jag som har ambitionen av oss. Det är jag som ämnar förändra.” 
    Han studerade den andres mörka leende under tystnad, och hans eget flin hade dött från hans läppar. Tankarna stormade omkring innanför pannbenet på den grå men ingen syntes utanpå. Han spottade ut en loska med saliv i ungefär samma färg som hans öga, fast inte lika intensiv, som landade på marken vid hans tassar. Där fanns spår av blod i saliven, förmodligen från såren i hans hals och mage orsakade av det frätande giftet. Det hade färgat hans saliv grönt, men ännu inte lyckats färga hans blod. Eller? Nej. Det torkade blodet i ansiktet var ju snarare svart. Han greps av tanken att han kanske skulle bli tvungen att kolla, bara för säkerhets skull, och kände för att le, men lyckades hålla det till en mikroskopisk ryckning i ena mungipan. Så plötsligt lyfte han blicken, som varit fokuserad någonstans på Caedes hals, som om han försökt få den att öppna sig genom ren viljekraft — och såg den andre i ögonen med ett bergfast uttryck i ansiktet. 
    “Har du någonsin dödat någon? Någon som är större än en gnagare, vill säga.” Tonen var rak och frågande, ärlig om än något nedvärderande, och Figaro nickade menande åt den lilla döda gnagaren som låg på marken mellan dem.

[Hepp, ta ett megarörigt inlägg x)]
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    sön 30 dec 2018, 19:27

Caedes väntade bara på att Figaro skulle kasta sig över honom, försöka sätta tänderna i hans svarta päls och sakta men säkert försöka göra slut på hans liv. Cae skulle slåss för allt han var värd, slåss för sitt liv och om det behövdes skulle han fly vid första öppning. Han hade ingen anledning att försöka hävda sig mot Figaro, något med honom fick Cae och känna sig illa till mods. Han ticsade till med huvudet just som han nästan stod helt blickstilla och såg ut att vara en staty.

Plötsligt bröts tystnaden av att Figaro talade igen, i vanlig ordning vid det här laget kom det bara nonsens. Cae kunde inte förstå hur den här killen kunde tro sig vara bättre än någon annan när han inte kunde leverera ett enda vettigt ord ur sin käft. Samtidigt som orden sluppit ur honom så verkade han stanna av i sitt kroppsspråk men hans öga som forskade hungrigt över hans kropp avslöjade för Cae att han inte kunde backa av och släppa fokuset. Jag som ämnar förändra..? Cae fnös inombords igen och hans något avsmalnade ögon öppnade upp sig igen.
-" Vad tror du dig kunna förändra? Vad ska din förändring leda till? " Cae kunde inte låta bli att ställa ytterligare frågor på dom idiotiska orden. Samtidigt som han blev djupt irriterad på Figaro blev han ändå fascinerad över hur man kunde vara så urbota dum. Det fanns inte ett enda vettigt ord som sluppit ur honom sedan han först började tala. Öronen klippte till när han hörde Figaro spotta på marken. Cae följde spottet i ögonvrån och såg samma gröna spott som han sett tidigare. Hans mungipa ville röra sig uppåt vid minnet av den mycket speciella tiken, men han lät ansiktet förbi orört.

Ännu en gång ställde Figaro en fråga, Cae tippade huvudet på sned och höjde ett ögonbryn vid hans fundering. Om han dödat någon större än en gnagare?
-" Ja, råttor är inte direkt min favorit föda. " Svarade han med ett hånleende, Cae förstod att det inte var svaret Kargen var ute efter men han kunde inte låta bli. Det var svar på frågan om än inte svaret Figaro varit ute efter. Cae fortsatte le vid minnet av sin bror och hans valpar, även om han inte tvekade på att gå i försvar om Figaro skulle ge sig på honom efter det svaret. Cae förväntade sig att svaret han gav skulle få bägaren att rinna över, han visste inte om det var vad han var ute efter eller om han bara ville se hur många knappar han kunde trycka på innan bomben exploderade?
[haha, kaos inlägg.. här snackar vi skrivkaos..!]
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    tis 01 jan 2019, 13:45

Vad tror du dig kunna förändra? Vad ska din förändring leda till? Figaro lät ansiktet förbli en stel, orörlig mask tom på känslor, men inom sig fnös han ljudligt åt den andres dumhet. Det var tydligt att Caedes inte var något att ha, ingen han kunde använda sig av, så mycket hade han fått ut av samtalet, och Caedes visade bara på ännu fler anledningar till att han inte skulle välja honom ju mer han öppnade käften. Tänk lite själv, för gudarnas skull! Kanske var det så att hans mål var för stort för att vanliga vargar skulle kunna greppa det? Kanske var anledningen till att Caedes avvisade hans idé att han helt enkelt inte förstod bättre? Trots allt, de enda han träffat som helhjärtat backade upp planen var ju Fenris, Othello, Nathaniel och Vârcolac. De andra medlemmarna i Nätverket. Kanske skulle han ta och leta upp dem igen, se vart de stod, om de fortfarande var med. Han återvände till nuet.
    “Vad brukar förändring leda till?” kontrade han. Om Caedes hade det minsta uns av logiskt tänkande hade frågan varit överflödig. 
    Råttor är inte direkt min favoritföda. Figaro nickade svagt och slöt ögonlocket över det enda kvarvarande ögat för en kort sekund. Tankarna rörde sig med halsbrytande hastighet innanför pannbenet, som alltid, men han tvingade sig att sakta ner, sortera ut dem, skapa ordning. Han öppnade ögat igen och betraktade kyligt Caedes. “Att döda är enkelt. Det är att veta när man ska låta bli som är svårt.” Han var lugn nu, märkligt distanserad och stilla, som om han betraktade scenen utifrån sin egen kropp. “Jag tolkar ditt ansiktsuttryck som att det var en trevlig upplevelse.”
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    tis 01 jan 2019, 19:06

Caedes hoppades nästan inombords att svaret Figaro skulle komma att ge honom skulle räta ut alla oändliga frågetecken, men trots möjligheten Caedes gett honom gav det ingen respons och inga frågetecken rätades ut. Förändringar brukade leda till både goda och onda ting, Cae antog att Figaro var ute efter den bättre delen ur sin förändring men det var inte sällan det blev bakslag och det kom att äta upp en i slutändan.
-" Förändringar brukar leda till något bättre. Du vill ha ett liv utan svaga individer. Det ska vara starka och värdiga varelser som vandrar på denna jord. Men med starka individer kommer starka viljor och jag kan inte låta bli att tänka att det är fler än du som vill ha detta. Vill ni alla ha samma resultat? " Han tippade huvudet svagt på sned och hans röst blev lugnare. Cae fick svälja sin besserwisser och inse att Figaro nog var den av dom som skulle explodera först. Även om Cae hade god lust att fortsätta diskussionen med sina åsikter hade han inte lust att få ett bett av Figaro, han ville inte dö.
-" Hur tänker ni er rangordningen? " Cae stod kvar med fullt fokus på hanen och fortfarande beredd att kasta sig undan om frågorna han ställt inte fick den reaktion han hoppades på. Han hoppades att hans frågor om Figaros framtidsvision skulle få honom att svalna lite. Kanske försöka få diskussionen framåt och kanske skulle Cae lyckas komma undan en konflikt?

När Figaro talade vid igen var det för första gången något smart som kom ur hans mun. Cae blev nästan imponerad över hur Figaro hade kunskap till något sådant i alla fall. Caedes hade inte reflekterat över sin uppenbara reaktion över minnet på sin bror. Han nickade kort och började sedan tala.
-" Det har du helt rätt i. Att man dessutom har självbehärskningen att låta bli när tiden är inne är det få förunnat. Jag har sett det hos några och är lika imponerad varje gång dom kan stå emot begäret att få avsluta någons liv. Säg mig Figaro, har du dödat en annan varg? " Den mörka rösten höll sig neutral med en svag uns av att fascination inför det faktum att han sett vargar stått med tänderna över någon annan strupe i vilt raseri men ändå kunna ta sig samman och gå därifrån. Där och då hade man inte bara vunnit striden utan man hade även vunnit en stor del av sig själv.
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    ons 02 jan 2019, 17:35

Han var inte säker på om han väntat sig ett svar eller inte på frågan om vad förändring ledde till, men det fick han i alla fall. Starka individer med starka viljor. Det var förstås korrekt, men Figaro såg det som det minsta problemet i planen, och i varje fall något att ta itu med först när det viktigaste var avklarat; nämligen byggandet av ett värdigt samhälle. Det verkade som om de båda hanarna var lugnare nu, efter att tidigare ha tävlat om att få vara den som först fick bita den andre i halsen, men även om Figaro till det yttre tycktes oberörd var han inte så dum att han för ett ögonblick släppte ner garden. Vill ni alla ha samma resultat? 
    Figaro särade käftarna och släppte ut ett lätt skratt, lågt och djupt nerifrån halsen, nästan som en morrning. “Det hoppas jag. Om inte annat får vi väl kompromissa.” Tonfallet föreslog att han med ‘kompromissa’ inte menade att han själv skulle behöva underkasta sig. Nej. Han var beredd att göra undantag, om de var praktiska, men det var fortfarande hans idé som skulle drivas igenom. 
    “Någon rangordning”, fortsatte han sedan, “kommer nästan inte att existera. Jag — och några till — ämnar skapa anarki. Under kontrollerade former, givetvis. Alla ansvarar för sig själva, alla har samma rättigheter och skyldigheter. Vem som styr kommer inte att spela någon roll eftersom ingen kommer att vara bättre än någon annan.” Själv hade han ju en liten egen idé om hur rangordningen skulle se ut. Fenris delade den, såvitt han mindes. Någon måste ju upprätta åtminstone spelreglerna, och vilka passade då bättre än de som skapade själva spelplanen? Det var hyckleri på högsta nivå, men det rörde honom inte i ryggen. Så länge han fick vara kung var han nöjd. Det var dock ingenting han hade för avsikt att delge Caedes; den andre hade lite till att bevisa. 
    När Caedes talade om vikten av självbehärskning kunde han inte låta bli att hålla med. Det krävde något alldeles extra att hålla huvudet kallt när kroppen bultade av adrenalin. “Sådana vargar har min respekt.” Dock var han inte särskilt förtjust i att skona liv bara för barmhärtighetens skull, bara för att visa sig mer sympatisk och ädel än sin motståndare; vissa förtjänade att dö. Som den ljuse ynglingen vars liv han tagit i blint raseri. Han mindes tillbaka på mötet med en lätt känsla av självgodhet, trots allt var det hans verk och bara hans. Så, hade han nu dödat en annan varg?
    “Det har jag.” Han släppte fram ett litet leende i ena mungipan. “En yngling som inte förstod sitt eget bästa. Han tyckte inte om min lilla idé.” Figaro ryckte oberört på axlarna. “Jag tyckte inte om honom, så jag löste problemet.”
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    ons 02 jan 2019, 20:50

Cae kunde inte släppa tanken över att så starka viljor skulle....kompromissa? Han hade oerhört svårt att tro att någon av dom skulle vara så lättvindiga med att släppa sina egna viljor. Speciellt inte en karg som Figaro, Cae undrade om Figaro hade tankarna om att släppa sina egna delar av sitt mål? Eller om han bara stod och ljög honom rätt i ansiktet? Spelade det någon roll för Cae? Nej, han hade just lyckats vända en tickande bomb till en bubblande vulkan åtminstone.
-" Men om ni inte har någon som styr hur ska ni kunna hålla ordning? Det lär finnas individer som skulle vilja hävda sin rätt mot en icke befintlig ordning? Men fanns där en kung som styrde skulle man lättare kunna luta sig tillbaka mot ledningens order. Även om dom kommer vara friare än vad många flockar har idag så behövs det riktlinjer för att hålla ordning och lugn. " Cae talade nu med en mer intresserad röst och hans rastlöshet började sippra fram. Även om orden som Figaro fortfarande spottade ur sig fick honom att vilja klia sig under hakan för att ens förstå en gnutta av så började åtminstone svaren bli något tydligare.

Caedes ville nästan tappa hakan när Figaro sa att såna vargar hade hans respekt, han höll minen utåt men fick faktiskt tänka om en gång innan han svarade honom. För även om Cae hade placerat Figaro ett fack redan fick han börja tänka om, Figaro kanske inte var så dum som han utgav sig för att vara? Han kanske bara var.... halvidiot?
När Figaro åter igen tog till orda innan Cae hann svara så rycktes han tillbaka till verkligheten. Han granskade hans leende och orden som kom till det. Vargen hade inte gillat hans idé. Cae visste inte om han gillade Figaros ide heller men just nu skulle han se till att ÄLSKA vad än han sa om den. Dock inte allt för uppenbart utan det fick nog allt komma smygandes ju mer samtalet fortskred. Han hade redan lyckats vända Figaro till att svara mer utförligt och med lite mer intresse, han behövde bara spinna vidare på det här. Svaret Cae visade utåt var en kort nickning och några ord.
-" Jag märker att vi har ett liknande intresse. Min bror kom i min väg för mitt mål och låt mig bara säga som så här, han kommer inte i vägen igen. " Cae kände flinet sprida sig på läpparna och inom honom skrattade han.
-" Jag gillar ditt tänk med att inte låta någon stoppa dig, det visar att du står fast vid ditt mål. Jag stöter allt för ofta på andra som har ett svagt mål och vågar inte stå fast vid sin vision.  All cred till dig. " Cae ljög inte vid dom orden, han var imponerad över att Figaro faktiskt stod fast vid sin vision och inte bara var tomma ord.
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    tor 03 jan 2019, 18:39

Om ni inte har någon som styr, hur ska ni kunna skapa ordning? Det lär finnas individer som skulle vilja hävda sin rätt mot en icke befintlig ordning? Men fanns där en kung som styrde skulle man lättare kunna luta sig tillbaka mot ledningens order. Det fanns logik i det Caedes sa, det måste han medge. Så bra att han hade allt uttänkt, då. Detta var hans livsverk och han tänkte inte lämna något åt slumpen. Figaro drog upp överläppen i ett svagt flin, så att man precis anade de triangelformade tänderna som fanns där bakom.
   “Oroa dig inte, jag vet precis hur det ska se ut. Det kommer att finnas en kung. Det kommer att finnas lagstiftare och det kommer att finnas vargar som ser efter att lagarna efterföljs. Det är därför jag kallar det kontrollerad anarki.” Ja, hans mål var allt för honom, allt som någonsin hade betytt något och allt som någonsin skulle göra det. Det var möjligt att han var en smula fanatisk, men han valde inte att se det så. Snarare var han dedikerad. Målmedveten. Konsekvent och principfast.
   Det visade sig att Caedes också hade haft en fejd med sin bror. Figaro mindes de tre idioterna han vuxit upp med, de som fläckar ner hans barndom och reducerat den till blott plågsamma minnen, och smällde ihop käkarna hårt vid tanken på dem. Han hatade dem med varje cell i sin kropp, och han skulle se till att de fick betala. “Liknande, verkligen”, instämde han, en aning frånvarande innan han slet sig ifrån tankarna på bröderna. “Jag har faktiskt ett annat mål också. Hämnd. Mina bröder är skyldiga mig sina liv.”
   Det Caedes sa härnäst förvånade honom lite, smickrande ord låg ungefär så långt man kunde komma ifrån intrycket han fått av den mörke hittills, men han höll ansiktet neutralt. Jag gillar ditt tänk. Jag stöter alltför ofta på andra som har ett svagt mål. All cred till dig.
   “Jag har aldrig förstått meningen med att ha ett mål om man inte är villig att göra allt för att nå det”, sa han ärligt. “Inte heller ser jag någon mening med att låta de som står i vägen för mig leva, om jag kan förhindra det.”
   Detta var en helomvändning i samtalet och han var misstänksam mot sanningshalten i Caedes ord, även om han inte lät det synas på utsidan. Nej, på utsidan var han sval, lite lätt nedvärderande, men inte fientlig. För tillfället valde han att spela med. Om så bara för att se vart det ledde.
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    fre 04 jan 2019, 15:40

Det är därför jag kallar det kontrollerad anarki. Cae smakade på orden i sitt huvud, kontrollerad anarki. Trots det relativt bra utvecklade svaret hade han ändå fler frågor, han stod och velade mellan vilka han skulle plocka ut för han tänkte inte låt Figaro få avsluta samtalet såhär. Cae behövde att kargen mindes honom med åtminstone lite positivitet bakom  första mötet. 
-" Du verkar ha slipat på ditt mål ordentligt, tänkt ut vilka för och nackdelar det skulle ge märker jag.  Jag må erkänna att jag mött flera som haft mål att skapa förändring, men dom har själva inte tänkt på vad deras förändring ska leda till. Dom tror att bara för att det blir en förändring så kommer det automatiskt skapa bättre förutsättningar för alla. Jag tycker det är oerhört naivt att tro att dom förändringar många eftersträvar kommer göra platsen bättre för alla som lever här idag. Precis som ditt mål kommer skapa bättre förutsättningar för dom som är värdiga, men resterande har ni redan tagit hand om och skapar därför en bättre värld för just alla som befinner sig i den just då." Caedes ton var nu mer fylld av respekt mot Figaro. Han kanske inte delade hans mål och vision innerst inne till hundra procent, men hans mål om att skapa kaos skulle nog Figaro absolut kunna hjälpa honom med. Om Caedes bara tog sig in i Figaros vision om framtiden så skulle han kunna vara med och putta bollen i rätt riktning. 

Caedes lät ett svagt 
-" hmmm..." slippa ur honom när Figaro pratade om sin bror och att han skulle kräva hämnd. Han vilade huvudet svagt på sned och sög på tungan, den här vargen blev mer och mer lik han själv. Frågan han funderade på härnäst var hur Figaro blivit en giftvarg? Men Cae valde att ha is i magen, han ville inte bryta den vapenvila som låg mellan dom nu. Det var för riskabelt.
-" Min bror fick känna samma lidande som jag fick uppleva under mina tidiga år. Jag hoppas du finner din hämnd, för den är ljuv. " Caedes kunde inte låta bli att flina rått åt dom fina minnesbilderna som dansade i hans hjärna igen. Bilderna av dom döda unghundarna och Ceeds blick när han såg sina barn ligga brutalt mördade framför hans fötter. 


Nästa mening som Figaro uttalade fick Caedes och nicka kort, han tänkte just svara när han talade igen. Cae vinklade upp huvudet och mötte hanens lysande ögon med sina egna gröna, det grumliga ögat svagt kisande för att få bättre fokusering på hans siluett. 
-" Många är nog rädda att trampa andra på tårna när dom är på väg mot sitt mål, dom vill vara alla tillags och visionen är inte tillräckligt stark. Jag kallar det inte mål under sådana preferenser utan då är det drömmar man har. Ett mål står man fast vid och ja, det får kosta vad det kostar vill. " Den sista biten ur hans mening hade mer undertryck i sig, Cae ville göra ett påpekande om att hans mål var att överleva, kosta vad det kosta vill. Precis som han sagt bara ett par minuter sedan. Caedes var villig att ta Figaros sida, om det skulle skona honom. Caedes andra mål lät han hålla för sig själv, hans version av den nya världen klingade dåligt med Figaros version.
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    lör 05 jan 2019, 18:22

När Caedes talade igen var Figaro tvungen att hålla med honom återigen. Han inbillade sig inte att hans egen version av förändring skulle vara smärtfri på något sätt. Det var mycket möjligt att den skulle kunna slå tillbaka mot honom själv, och kanske skulle han förlora något viktigt i kampen. Förmodligen. Det som var viktigt var att slutresultatet uppvägde förlusterna. Han var en hycklare på många sätt, men inte i det här — han gick in för sitt mål helhjärtat, och han var inte så dum att han trodde att han skulle slippa undan om han blev motarbetad. När han sa att han var beredd att riskera allt, då menade han det. 
   “Sant. Allt har en fram- och baksida. Den som lyckas är den som vet hur man hanterar bådadera.” 
    Han mindes bröderna igen, mindes åren han spenderat i deras skugga, som en slagpåse av kött och blod och sakerna de gjort mot honom. Sakerna han på den tiden hade låtit dem komma undan med, för på den tiden var han bara en kuvad ungvarg utan fysisk styrka eller särskilt användbara förmågor. Han var tvungen att bida sin tid, bygga upp sig själv till den individ han nu var, samla sin styrka och sedan återvända, slå tillbaka med full kraft. Jag hoppas du finner din hämnd, för den är ljuv. Figaro nickade kort och släppte ut ett lågt "mhm" mellan sammanbitna tänder. 
    Han var tvungen att omvärdera sin uppfattning av Caedes en aning, för ju längre samtalet pågick, desto mer hade den mörke räddat upp situationen. Först hade han varit beredd att avfärda Caedes som en oanvändbar idiot, men han behövde nog modifiera bilden av den andre en aning. Det han nu sa — att problemet med de flesta var att de inte var tillräckligt målmedvetna — var klokt och Figaro kunde inte annat än att nicka instämmande. Hans kokande inre hade lugnat sig en aning nu, när det verkade som att de båda hanarna åtminstone hade börjat röra sig i samma riktning.
    “Det är därför de flesta aldrig lyckas, för att visionen är för svag och behovet att tjäna andra för stort.” När man trodde på sig själv som Figaro gjorde var den saken inget problem. “Drömmar är ett bra sätt att beskriva det”, tyckte han. Sedan blev hans ansikte något mer tankfullt och han såg beräknande på Caedes. Den kattlika svansen knyckte till en gång bakom honom. 
    “Skulle du vara beredd att ta del av den värld jag har berättat om?” frågade han med huvudet lite tippat åt sidan. “Och i så fall, skulle du kunna bidra till skapandet av den? Har du några användbara kvalitéer? Jag tror nämligen att vi skulle kunna hjälpa varandra, på flera sätt." Det var ingen lögn, han trodde genuint att Caedes hade något att tillföra. 
   "Trots allt, en bundsförvant kan vara bra att ha. Någon som står på ens sida.” Blicken i det lysande ögat var ärlig men uppmärksam. Han lämnade förslaget öppet för Caedes att välja hur han ville göra sig användbar, samtidigt som han gjorde det klart att han väntade sig assistans av något slag oavsett hur det slutade.
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    sön 06 jan 2019, 13:12

Caedes kände sig nöjd när Figaro höll med honom, han pustade ut inombords och hade känslan av att han lyckats vända den skuta som varit på väg in i ett isberg och nu var utom fara. Han valde att bara svara Figaros respons med en lugn nickning, han visste inte om det fanns mer att tillägga nu när lugnet mellan hanarna äntligen infunnit sig. Han kunde pusta ut för nuvarande och han hade åter igen räddat sitt egna skinn från att bli attackerad. Cae kände sig nästan stolt över hur han lyckats räta upp det hela, att han fått runt hela samtalet och lyckats läsa av Figaro så pass väl att han förstått att hanen verkade vilja ha stordåd och med det förmodligen vilja stå högst av alla, alla utom gudarna var ju under honom.
Figaro talade igen och Caedes lyssnade varsamt, försökte snappa upp det han sa och komma ihåg hur han skulle svara. Även om Cae kunde ljuga skulle han aldrig förlåta sig själv om han spelade dum och inte stod fast vid sina åsikter - om än något modifierade - under samtalets gång. Cae mumlade något i stil med
-" Så sant, så sant." Han skulle just svara honom ordentligt när kargen tog till orda igen. Cae höjde huvudet och kisade med sitt ärrade öga för att få fullt fokus på Figaro igen. Om han hade något att tillföra? Ja han var beredd att göra vad som helst för att överleva så det var väl bara att använda honom som han ville? Cae sög på tungan igen och svarade hårt.
-" Ja. " Rösten var fylld av tryck och betoning på att han verkligen menade det. Han lät tystnaden ligga i någon sekund innan han fortsatte tala.
-" Mina krafter är inte många likt andra vargar, jag har förhöjd hörsel som min kraft. Den största kvalitén jag har är mitt mål och mitt driv i livet - att överleva. Jag är beredd att göra både mindre och tyngre jobb, jag är inte rädd för att döda om det behövs och jag skyr inte tanken på smutsigt arbete. " Han stirrade nu stint in i Figaros ögon med fortsatt stolt kroppshållning. Caedes höll helt klart med Figaro i att dom skulle kunna hjälpa varandra, frågan är bara vem av dom som skulle få mest utav deras samarbete.
-" Den värld du beskrivit för mig är jag beredd att slåss för, jag är beredd att följa dina order och att få vandra in i en ny era med dig och ditt förband. " Caedes tog ett steg framåt mot Figaro med fortsatt höjt huvud, inte för att hävda sig mot honom utan för att hävda sig inför honom. Visa att han menade allvar och att han var beredd att följa med på hans resa. Cae visste inte hur det skulle gå till, men han skulle helt klart leva länge nog för att få se det.
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    mån 07 jan 2019, 12:16

Ja. När Caedes bekräftade sitt bidragande rätade kargen upp sig lite, andades tyst ut genom nosen. Blicken höll han fixerad vid den andres ansikte, tom på känslor andra än en slags stolt kyla. Han behövde egentligen inte Caedes, och han såg till att göra det klart också. Han behövde inte Caedes för att nå sitt mål, han behövde ingen alls. Men det skulle sannerligen underlätta en hel del att ha kompanjoner. Det var därför han anslutit sig till Nätverket från första början; för att flera var starkare än en. Och han tvivlade inte på att Caedes besatt användbara förmågor, förmågor som skulle kunna komplettera och kompletteras av hans egna. Trots allt var ju tre ögon bättre att ha än bara ett. 
    Han lyssnade på Caedes utan att avbryta, och tystnaden han visade var respektfull och eftertänksam, något man inte såg hos Figaro varje dag. Förhöjd hörsel som kraft, där ser man. Målet att överleva verkade vara väldigt viktigt för Caedes, kanske snudd på maniskt mycket, men han var förmodligen inte rätt person att uttala sig om hysteriska mål. Beredd att göra både mindre och tyngre jobb, inte rädd för att döda, skyr inte tanken på smutsigt arbete. Det var som en mental checklista där Figaro bockade av sak efter sak, och han var nöjd med resultatet. 
    Han skulle just svara när Caedes tog till orda igen, och samtidigt tog ett steg närmare honom med huvudet höjt och ögonen fästa på hans. Den värld du beskrivit för mig är jag beredd att slåss för, jag är beredd att följa dina order och att få vandra in i en ny era med dig och ditt förband. Figaro mötte kyligt hans blick under en sekund innan han började le — det började som en ryckning i ena mungipan och sedan växte det tills det klöv hans läppar och delade hans ansikte i två. 
    “Bra”, sa han lättsamt. Leendet krympte och han antog istället ett mer neutralt ansiktsuttryck, om än han behöll det belåtna leendet, mindre och mer diskret den här gången. “Arbete kommer det att krävas mycket av, och smutsigt sådant också. Men vi kommer att vinna en ny värld, en värld där vi — om vi vill — kan vara kungar.” Så stark brann övertygelsens låga hos kargen, rösten var låg men kraftfull och ordet smakade gott på tungan. Kungar
    “Jag har bara en fråga …” Figaro hade tagit ett par steg åt sidan, men nu vände han sig mot Caedes igen. “Ditt största mål är att överleva. Skulle du förråda mig och min sak, om det betydde att du fick leva?” Uttrycket i det grå ansiktet var inte anklagande eller hotande, snarare genuint undrande, men blicken var genomträngande och tolererade inga lögner. “Du kan vara helt ärlig. Jag värderar ärlighet högre än påklistrad lojalitet”, sa han, och han menade det. Vissa kanske ville kalla det hypokritiskt av honom, men faktum var att även om han aldrig haft något emot att ljuga ändå oftast valde att vara ärlig, om han inte hade något att vinna på att göra motsatsen.
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    mån 07 jan 2019, 20:28

Om bara Figaro kunde utläsa Caedes tankar skulle han nog slita strupen av honom befarade han. Därför var det livsviktigt att Caedes lade dessa ord han yttrat och hans handlingar han gjort hittills på sitt bästa minne, för om Figaro hade ett bra minne skulle ett felsteg kunna leda till fördärvet. Medan han lyssnade på Figaro fick han känslan av att det här utbytet av tjänster antingen skulle leda till ett livslångt förband eller döden för någon av dom. När Figaro yttrade ordet kungar kunde han inte låta ett litet leende sprida sig över dom mörka läpparna, han skulle nog aldrig kalla sig kung. Han var inte ämnad att leda en värld såsom Figaro ville ha den. En värld i skräck, panik och kaos var vad han ville ha och Figaro ville ha det mer strukturerat och ordningsamt.

Leendet dog av när Figaro sa att han bara hade en fråga till honom, Cae släppte inte blicken från honom och väntade med en något svag spänning. Vad skulle det vara som han ville veta? Även om frågan var lite väntad så blev han nästan besviken över den något förutsägbara frågan. Cae var just på väg att svara när Figaro sa åt honom att han kunde vara helt ärlig, att han föredrog ärlighet. Caedes läppar bildade ett litet roat flin.
-" Om det skulle innebära min död att vara dig trogen, så innebär det att du också vänt dig mot mig och då är svaret ja. För annars ser jag att jag både har dig och resten av er bakom min rygg om jag behöver stöttning. Ensam är inte alltid starkast. " Han stod nästan fastfrusen och andades tungt, han kisade med båda ögonen nu och uttrycket var barskt. Caedes såg ingen annan anledning till att han skulle förrådda Figaro om det inte vore för att han var på väg att driva Cae in i döden. Skulle han vara ute på uppdrag och stötta på problem skulle han vara flink nog att smita därifrån, det skulle inte innebära att förråda Figaro utan bara att uppdraget skulle behöva lite hjälp eller en annan infallsvinkel.

[Ursäkt för lite kort och udda... men just avslutat min första jobbdag på nytt jobb så hjärnan funkar inte riktigt som den ska :)))]
Figaro
Figaro 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    tis 08 jan 2019, 18:19

Dolde han någonting? Figaro kunde inte vara säker på det; det var något med sättet Caedes log på, roat, som om han hade en baktanke. Figaro besvarade inte hans leende utan lyssnade med ett ansikte som nu tycktes vara hugget i sten. Ensam är inte alltid starkast. Talade Caedes från hjärtat eller stod han här och ljög honom rakt upp i ansiktet? Han trodde faktiskt inte det. Ögat smalnade lite, en mycket liten rörelse av misstänksamhet, men i övrigt var kargen stilla. 
    “Har du något förslag på hur vi kan testa din dedikation? Vad vill du göra för att jag ska veta att jag kan lita på dig? Ord räcker inte alltid, är jag rädd, hur lovande de än låter.” Han var inte intresserad av att köra över någon som kunde vara en tillgång, och han ville också gärna höra Caedes svar. Trots allt var det ju Caedes som kände sig själv bäst och visste vilka hans kvalitéer var, och det var möjligt att Figaro kunde utläsa något i hans svar. Därför gav han honom möjligheten att välja vilket uppdrag han ville ha. 
    Karghanen satte sig långsamt i rörelse och började gå i en cirkel runt Caedes, medan han funderade högt. Det värkte och kliade i benen, han hade stått stilla för länge. Svansen lät han lättjefullt svänga fram och tillbaka medan han gick, ett steg för varje hjärtslag. 
    “Det finns många uppgifter för dig. Vill du samla information? Vill du rekrytera fler medhjälpare? Vill du infiltrera? Vad skulle passa dig bäst?” Han stannade upp framför Caedes efter ett par varv och betraktade honom, kanske lite närmare än han stått från början. Hans gröna, pupillösa öga borrade sig in i Caedes med en slags nyfiken bestämdhet som var svår att placera. Han trodde verkligen att den här hanen kunde ha potential, och han ville gärna se vad han valde att göra med den. Se vad för slags virke Caedes var gjord av. För Figaro var allting en prövning för att sålla de svaga från de starka. Och oavsett vad Caedes hade för idéer om hur den nya världen skulle styras, ansåg han att det var en fråga de kunde göra upp om senare.

[ Luuugnt :) Precis börjat igen jag också <3 ]
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: From the fog he enters, [P]    ons 09 jan 2019, 18:18

Caedes förstod att han skulle behöva göra något form av inträdes prov innan han skulle kunna se sig som en fullvärdig medlem. Just som tanken slagit honom pratade Figaro igen, han följde honom med blicken när kargen sakta vandrade runt honom. Caedes leende dansade fortfarande kvar över hans mörka läppar när hanen vandrade runt honom. Han knyckte med huvudet ofrivilligt och vände sedan huvudet mot honom när han passerat hans bakdel. Orden som lämnade Figaros mun och träffade Caedes hörselgång och han föll i sina tankar för en stund. Skulle han hellre föredra att infiltrera en flock eller skulle han rekrytera fler? Han skrattade inombords vid tanken på att han skulle rekrytera fler vargar till den nya världen. Han skulle vara en dålig intervjuare helt klart, däremot infiltrera en flock eller annat samfund skulle kunna vara ganska kul? Frågan är bara vad dom skulle göra den dagen dom inser att han just bara infiltrerat en flock och bara var ute efter information? Samla information vore förmodligen det mest neutrala att göra och kanske en bra inkörs port till en början? 
Caedes fokuserade tillbaka i nuet och fäste blicken i Figaros öga.
-" Samla information eller infiltrera skulle nog vara det som passar mig bäst." Svarade han med en lugn och saklig ton. Efter att ha känt hur det krupit i tassarna en längre stund fällde han in bakbenen och satte sig ner, fler tankar dansade runt i hans huvud och fokuseringen på Figaro blev inte den bästa. 

Ett kraftigt tics fick honom tillbaka till nuet och han slickade sig om munnen i ren rastlös reaktion. Han svepte svansen runt sig och drog ett djupt andetag.
-" Vad för typ av information eller infiltration vill ni ha tag i? "  Tonen var fortsatt intresserad och vaken även om hans kropp helst ville börja bege sig. 
-" Vart var du på väg innan våran väg stöttes samman?" Han var less på att stå här och tanken var bara att passera den här delen av landet och inte att bosätta sig här.
 
From the fog he enters, [P]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 2  •  Gå till sida : 1, 2  Nästa
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Hoppa till annat forum: