Falloura sprang fram till Tocho och sa:
"Det var vänligt sagt av mor." Sedan öppnade hon sina lilla käft igen.
"Tror du att vi får följa med din flock, jag har sett dom och dig faktiskt. Så får vi följa med? Snälla?" Frågade hon mycket snällt emot Tocho.

tocho betraktade tiken då hon satte sig enr. hon verkade mycket lugnare nu och han nickade kort. "Jag gjorde de som kändes rätt" Han såg sedan på valpen då denne kom framtill honom och sade att hennes mor sagt något snällt. Han klippte lite med öronen och såg på henne innan han såg på tiken. Han klippte med de tofsprydda öronen och mötte de rosa ögonen hos valpens mor. Att en valp sade sådana saker var en sak.

Falloura vände sig emot sin mor och öppnade sin käft ännu en gång.
"Madre, que puede convertirse en un miembro de un rebaño! Él es el líder .."
Sa hon och log.

Tocho satte och betraktade de båda då de talade på ett språk han inte förstod. Han klippte med öronen och såg på valpen sedan till tiken. Hon verkade tveksam nu. Han reste sig upp och ruskade på sig. Funderade att gå tillbaka till reviret och låta dessa två reda ut detta själva.

Falloura såg hoppfullt emot sin mor som talade. Men nu var hon bara tvungen att svara mycket stolt.
"Por supuesto, lo he visto con mis propios ojos desde que se escapó de usted. Él es un buen líder." Sa hon bara så att hennes mor kunde höra vad hon sa, sedan log hon och blinkade hårt.

Hon vände sig emot Tocho som reste sig.
"Vänta .." Sa hon till honom.

Tocho betraktade de båda då valpen bett honom vänta. "Nu får ni allt berätta avd ni pratade om för tydligen har de med mig att göra" Han svepte till med svansen och såg från den ena till den andre innan han fäste blicken på tiken.

"Vi pratade om att du var en bra ledare." Sa Falloura rakt ut med blicken fäst vid Tocho, hon log emot honom.

Tocho såg på valpen och sedan såg han på tiken. Han klippte lite med öronen och drog lite smått på ena mungipan. "Jag har ännu inte avvisat någon från att gå med i flocken men är detta något d verkligen vill?" Han svept till med svasnen och höll den isande blå blicken stadigt på den rosa tiken.

Dom gula ögonen såg på Tocho, hon fattade inte varför hanen ifrågasatte dom båda om dom frågat om dom fick gå med i flocken. Där tog det bara stopp i Falloura's huvud, hon fattade inget.

OFF: Svarade samtidigt som Missah och då försvann mitt inlägg T_T


Fallulah böjde lätt på nacken och mötte hans blå safirer till ögon.
"Ja, señor, vi är säkra."
Ryckningen i hennes mungipor ersates av ett pärlvitt leende, på riktigt för en gångs skull.

(vart askort - ni vet varför)

Tocho såg på den ena och sedan på den andra och ncikade. Han kunde inte sätta den lille på prov men modern borde kunna svara på en del frågor. "Så.. Ni är säkra" Han nickade och log vagt men lite vänligt. "Vad bär du för kraft Fallulah? Jag frågar detta för att jag ska kunna dela ut rätt rang"

Han nickade. "Om du vill vara så vänlig så får du gärna visa"

(kort :-P)

Falloura tittade och lyssnade på deras möte, hon
la sig ner och väntade på att hon skulle få ordet. Men
hon skulle säkert aldrig få tala, detta var ju viktigt.

Tocho såg henne försvinna iväg för att sedan komma tillbaka med haren. Den levde ännu och sedan började hon göra något så den tjöt av smärta och ålade sig. Han klippte lite med öronen och betraktade detta noga tills mörkret lade sig över den och slutligen då den dog. Han visste att små djur som harar lätt kunde dö av för stora chocker och smärtor.

Han sneglade smått på valpen och sedan tillbaka till tiken. "Så smärta och mörker är de krafter du bär." Han hade sett både mörkret och ljuset som valpen kunde åstadkomma även om de inte var med flit alla gånger. Valpen skulle vara lättare att lära in i flocken än tiken men även hon skulle nog kunna anpassa sig. Han nickade smått för sig själv. "Så vill ni se reviret?"

Då hon väntade på att sin mor skulle komma tillbaka med ett byte så vilade hon, och råkade slumra till.

Men då hon hörde tassar röra sig emot marken bakom sig så vaknade hon mycket lätt. Falloura visste vad som skulle hända, hon hade sett detta förut, så hon brydde sig inte så mycket om den lilla harungen under moderns tass. Hon bara lyssnade på det pipande ljudet som haren gav ifrån sig tills den dog av smärta och blindhet.

En dag så skulle säkert Falloura också kunna bemästra blindhet, och kanske till och med röster, göra dom ljusare eller starkare och mörkare. Falloura's öron klippte till då hon hörde Tocho tala, ögonen spärrades upp mycket hastigt och blicken vändes emot honom, sedan slappnade hon av.
"Jag skulle vilja se på reviret, eller vad tycker du? Madre?" Sa hon till både Tocho och sin mor. Sedan reste hon på sig, tog den nydöda haren mellan käftarna och var redo, hon vände sedan blicken emot Tocho och nickade som svar att dom kunde gå.