Natten hade fört mig sig frost som nu på morgonen gnistrade som miljoner små diamanter på de få löv som hängde kvar på träden och buskarna och de låg som ett gnistrande täcke över marken. Hösten avr här och solens bleka strålar var inte varma nog att få de lager frost att smälta, inte förrän solen stod som högst och var som varmast. En kall vind svepte över skogen och trotts den kalla vinden var skogen stilla. Endast de nästan kala grenarna som rasslade i vinden hördes.

Den massiva svarta varghanen rörde sig med tysta steg fram längst viltstigen. Han hade lämnat reviret för första gången på flera veckor. de isande blå ögonen granskade kritiskt de slumrande landskapet och hungern rev i hans inre men han tänkte ännu inte jaga. De tofsprydda öronen klippte och den långa böljande svansen svepte mjukt bakom honom. Han fortsatte vandra viltstigen fram då en främmande vag doft letade sig in i hans svarta nos. Lugnt började han följa den.

(Pax Falloura)

I den varma solen mitt i det frostiga gräset låg en liten rosa fluffboll och sov, men då solen gick upp mer och mer snuddade strålarna just den lille rosa. Gäspandes innan den lille slöt upp ögonen och hoppade upp ur sin liggande sovställning, nu blev denna rosa fluffboll som en liten raket genom skogen, tassarna blev blötare och blötare och vattnet skvätte upp ifrån tassarna till magen, den rose blev väldigt blöt och stanna upp en sekund då honan såg en stig.

Hon tittade på den och något gjorde så att hon fördes efter stigen, på något sätt. Hon såg sig omkring då hon snuddade den smala stigen med sina tassar, höll utkik och öronen vickade av och an efter intressanta ljud. Smygandes på stigen fick den rosa fluffbollen upp ett spår, hon satte fart och for iväg emot lukten.

Den mörka hanen fortsatte gå längst med den vaga viltstigen och vädrade. han drog snabbt emd den skära tungan över den svarta nosen då han uppfattade rörelser längre bort i skogen. han stannade upp och stod lite på spän då han inväntade vad de nu var som rörde sig längre bort i skogen. Åter svepte han till med svansen och och de tofsprydda öronen klippte till på hans huvud.

(Hur gammal är hon? är de en valp eller är hon ungvarg?)

[5 m-år. Valpiz. :3]

Den lilla rosa fluffbollen fick syn på något svart framför sig som stod på stigen, hon stannade framför den andre och började att skaka, hon visste inte vad hon skulle göra, hon som hade trott att det var någon att leka med. Men detta kanske var en stor mördare?

Den lilla blev mycket rädd och lade sig sakta men säkert på rygg och visade underläge.

Då den lilla rosa saken kom emot henne så reste sig raggen först på hans rygg men sedan då den lille lade sig ner på rygg och visade den ömtåliga buken och visade sig så underlägsen så klippte öronen till på hans huvud och han lade det på sned. Så de var en valp han stött på. Snabbt såg han sig omkring med de isande blå ögonen innan de åter föll på valpen. Han betraktade valpen och gick närmare den. "Valp, vart är din mor och dina syskon?" Rösten var djup och mörk. Vissa skulle kanske tycka att den var hotfull men för honom höll han den i en neutral ton. Han kände inte doften av fler främmande vargar i närheten så han antog att valpen var ensam. Han stannade och satte sig enr fortfarande med de isande blå ögonen fäst på valpen.

Då den store svarte vargen gick närmare skakade hon ännu mer, men då han satte sig ner och talade så satte hon sig sakta upp hon med.
"Jag har inga syskon, ensamma valpen. Jag sprang ifrån min mor, jag lämnade henne .." Sa den lilla fluffbollen med ljus röst, och plötsligt då hon slutat tala hoppade det ut något litet ljus som studsade ner i marken och slocknade, den rosa lilla honan hoppade förskräckligt till.
"Sluta skrämma mig din store läskige .. snälla?" Bad hon snällt emot den store svarte hanen, öronen vinklades bakåt för att hon kände sig mycket osäker, och den västra tassen åkte upp och ner ifrån marken hela tiden, det tydde på osäkerhet det med.

*Vem är denna hane? Läskig i alla fall ..* Tänkte hon och lade huvudet på sned, sedan sa hon:
"Vem är du?" Och ställde sig upp och luktade efter hanens päls.

Han satte ner och lyssnade på valpen i hans öron lite osammanhängande sätt att tala. Han lade huvudet lite på sned igen. Hon var för ung för att klara sig ensam och han undrade avd för mor som kunde låta sin valp försvinna. "Varför lämnade du din mor" Han klippte till med öronen och höjde lite på ena ögonbrynet då ljuset studsade ner i marken och försvann. Han mötte sedan de gula ögonen. Han menade inte att skrämma henne men han var ovan vid valpar. Han backade undan nått steg och lade sig ner så han kom mer i jämnhöjd med henne i stället för att torna sig över henne då han satt upp. Då hon frgade vem han avr och nosade efter hans päls så klippte han lite emd öronen. "Jag är Tocho. Vad är ditt namn valp?"

(haha Tocho kanske adopterar henne :-P)

[Yay! ^^) Kul! ;D]

Hon satte sig ner då den andre la sig ner. Hon svarade på hans fråga.
"Jag lämnade henne för att visa att jag är värd något i hennes ögon, just nu är jag bara som luft för henne .. men jag ska visa att jag är duktig." Sa den lille.

Och sedan fick hon höra den andres namn efter en stund. Själv sa hon bara:
"Jag är Falloura, trevligt att träffas." Den rosa fluffbollen såg sig om och det kurrade i magen, hon vände huvudet emot Tocho då det hände, hon såg med sina valpögon hjälplöst emot Tocho som om hon behövde mat, hon såg in i dom isblåa ögonen och gjorde sina ögon mer begärande, hon behövde hjälp.

"Kan du hjälpa mig?" Frågade hon.

Han såg på henne och lyssnade först bara till hennes förklaring om varför hon var ensam. Han höjde lite på ena ögonbrynet och nickade bara sakta. "Okej" Svarade han bara på de hon berättade om sin mor. Sedan då hon presenterade sig på ett artigt sätt så log han vagt mot henne. Vagt men vänligt. "Trevligt att träffa dig Fall" Han förkortade hennes namn. Då han hörde hennes kurrande mage så undrade han kort lur länge sedan de var hon åt. Hur länge hon varit ensam. Han reste sig plötsligt upp då hon bad om hjälp och han nickade. "Jag kan hjälpa dig om de är mat du behöver ha hjälp att skaffa"

Han inväntade inte valpens svar utan höjde nosen i vinden och vädrade. Han undrade kort om hon skulle hinna med honom elelr hon han skulle sticka iväg och jaga upp något åt henne, de skulle gå snabbare så. Han kände flera dofter som skulle kunna avra möjliga bytesdjur innan han öppnade ögonen och såg på henne igen. "Om du väntar här så ska jag fixa nått att äta till dig" Han inväntade hennes svar. Kanske ville hon inte att han skulle gå ensam.

Hon nickade snabbt åt att han skulle fixa mat, men att hon skulle stanna på denna plats ensam gick hon inte med på.

Hon reste sig ifrån marken och ställde sig bredvid Tocho, hon väntade tills han skulle springa iväg efter något byte, hon ville verkligen följa efter.

"Tack för att du hjälper mig." Sa hon svagt innan dom for iväg.

[IT-Torka! XD]

Tocho såg på valpen som verkade göra sig redo att följa med på jakten så han nickade kort innan han satte av en en vägvinnande men energisparande trav. Dock sneglade han då och då mot valpen så denne hängde med honom och inte blev allt för slut. Han fick snart upp spåret av vild hare och han började följa de spåret. Snart kunde han ana sig till att ahren avr nära och hans blick föll på något vitt och luddigt under en buske. Han tog ett språng för att skrämma fram haren och då den satte av bort från honom var han snabbt efter den och inom loppet av 10 meter hade han satt tänderna i dess nacke och dödat den. Han var en van jägare och hararna var inte så utmanande då han hade sett den så tydligt och skrämt upp den med flit. Han ruskade på huvudet och haren hängde snart slapp i hans grepp. Han såg sig snabbt om efter valpen, då han fick syn på henne gick han till henne och lade haren på marken. "Här, ät" Han sade det kort men med en vag uppmuntran i rösten.

Hon travade efter Tocho i rask takt och det var konstigt att hon ens travade då hon var så liten, dom flesta brukar springa om dom inte är ikapp, men Falloura, hon var ikapp i raskt travande.

Hon gömde sig i en buske och såg på haren i en annan buske framför dom båda, hon såg på då Tocho fick tag i haren. Hon gick ut ur busken och mötte Tocho, han släppte ner haren framför henne och sa:
"Här, ät." Själv nickade hon och högg in, plockade bort päls på det stället hon skulle äta och bara åt och åt.

Efter en stund hade hon ätit upp en av harens bakben, det segaste och som en del tycker - det äckligaste stället. Men Falloura brydde sig inte, för hon var så hungrig att hon bara åt. Kött eller muskler, hon brydde sig inte.

OFF: Jag får joina för Falloura - får jag för dig - Tocho? :) )

Han betraktade valpen då denne högg in på haren så han gick undan lite och lade sig enr. De isande blå ögonen vilade på valpen medan hon åt. han lät henne vara ifred att äta sig mätt.

(Visst det är ok att du joinar :-) Därav de korta svaret)

(Great!)


De nätta tassarna trummade lätt och rytmiskt mot marken när hon sprang.
Den vita manen flög och andetagen var snabba på grund av den påskyndade takten.
Hon flög fram, med den stora svansen böljande som silke efter sig.
Luften var ren och fräsch, det var luften hos en kall höst.

De fallna löven prasslade under hennes trampdynor.
Rosa, precis som hela hennes slanka kropp.
Hon kände doften av sin unge på säkert en kilometers avstånd, men hörde inte hennes röst förrän kanske hundra meters.
Den gälla stämman bröt tystnaden.
Hon andades ut, hennes dotter var vid liv.
Snabbare takt.

Men när dotterns röst besvarades av en mörkare stämma stannade honan upp helt.
Sedan satte hon av igen.
Snart fick hon syn på dem.
Dem?
Hennes rosa fluffboll åt just på en hare.
Och nära, alldeles för nära, låg en mörk hane.

Fallulah kom störtandes och tvärnitade framför dem, så att löven yrde om hennes tunna rävben.
Hon gick fram till sin valp och slickade henne över nosen.
"Vart tog du vägen, flicka? Du anar inte hur..." fast sedan avtog hennes röst och hon glömde vad hon skulle säga, hon såg på hanen.
Fallulah litade inte på hanar, inte det minsta.
De var sliskiga, förförande, lögnaktiga dårar allihop.
Åt krossade hjärtan till frukost.
Svansen snärtade till, ögonen smalnade av.

Hon sänkte huvudet och öronen tippade inte bakåt riktigt, utan mer åt sidorna.
"¿Qué estás haciendo aquí? ¿Qué quieres a mi hija?" mumlade hon.
Sedan höjde hon på huvudet igen, medan den vita manen lade sig tillrätta över hennes skuldror.
"Vem... är du?"







(Haha xD)

Han hörde ljudet av tassar och snart sladdade den rosa tiken in mellan dem och gick fram till valen. Samtidigt som hon hade sladdat in så hade han reste sig upp och han stod med en rätt stolt hållning och betraktade tiken som uppenbarligen var valpens mor. Hon gick raka vägen fram till valpen och slickade denne på nosen och sedan verkade hon komma på att även Tocho var där. Dock så kände Tocho att nu då valpen hade sin mor i närheten så var allt bra. Men tiken började muttra och så sedan frågade hon tvekande vem han var. "mitt namn är Tocho... och ni är valpens mor antar jag"

(kort men väntar på Fall nu)

Då den lilla fluffbollen hade ätit klart hördes ett prasslande och ut till den lilla gläntan kom hennes mor instörtande, hon blev lite förbluffad över hur hennes mor bara kom så hastigt, och slickade Falloura över nosen. *Detta kommer sluta illa ..* Tänkte Falloura och såg ledsamt emot Tocho, sedan gick hon närmare sin mor och stod tätt intill hennes smala rävben. Hon slickade på moderns högra ben som hon stog vid och vände sedan blicken upp emot den högresta Fallulah.

Sedan föll blicken emot Tocho, Falloura blev rädd och drog sig bakåt så att hon snubblade över den stora haren, och då föll hon över den och där låg en sten, hennes högra bakben slogs rakt emot stenen och ett gällt ynkligt gny kunde nu höras över skogen. Det smärtade i benet och hon försökte resa sig upp, men allt var förgäves, hon behövde hjälp, hon grät.
"Aj, mor .." Var det enda hon kunde få ur sig och gnydde mer. "Madre, por favor .. me ayudan." Viskade hon.

Hon kände hur hennes dotter ställde sig mellan hennes framben.
När valpen sedan trillade och gjorde sig illa på en sten tog hon inte blicken från hanen, Tocho.
Hon gick ett par steg i sidled mot sin valp och lade en tass på dennes ben.
Sedan drog hon bort all smärta från sin dotter, ty hon var smärtans drottning.
Men hela tiden höll hon den giftrosa blicken stadigt fäst vid hanens isblå.
Sedan förde hon svansen mot valpen och hjälpte med den upp henne på stående fot.

Hon lade huvudet en aning på sned, manen föll över hennes ena axel.
"¿Qué te trajo aquí, hombre?" Hon såg forskande in i hans ögon, försökte hitta en enda antydan till hotfullhet mot antingen henne själv eller hennes dotter.
Sedan skakade hon snabbt på huvudet, kom på sig själv.
"Vad har fört dig hit, hane?" Översatte hon smått irriterat.


(mehe... vi köt korta inlägg så går allt med mer flyt 8))

(okej)

Tocho såg på valpen då denne ramlade och gjorde illa benet och han betraktade tiken hur denne skulle reagera. Hon gjorde något med valpen men han undrade om hon helade skadan elelr bara dövade smärtan. Han klippte till med öronen innan han mötte tikens giftrosa blick och svansen svepte till. Hon talade ett språk han inte kunde och sedan verkade hon bli irriterad över att han inte förstod henne. Han vred bak ena örat smått för han shjälv blev irriterad på denna tiks attityd men han skakade bara kort på huvudet. "Jag bor här i närheten och stötte på denna valp ensam. Hon var hungrig så jag fångade den haren åt henne." han mötte stadigt tikens blick, höll blicken neutral, varken vänlig elelr elak. "Så helade du valpen?"

Falloura kände hur smärtan försvann ifrån hennes bakben och hennes mor hjälpte henne upp på fötter igen, hon ställde sig framför Tocho och visade en blick emot sin mor att han var fredlig och snäll. Tocho var ju inte elak, det hade han säkert inte varit. I alla fall inte emot Falloura.

Hon gick sedan tillbaka till sin mor, ställde sig mellan hennes ben, tänkte över hur detta skulle bli. Men så hoppade något mörkt ut ur hennes mun, det gjorde endast en area mörk som natten, och sedan hoppade något ljust ut som blev en måne i den lilla världen Falloura hade skapat helt okontrollerbart. Men så stampade hon på den med ena framtassen och det försvann ur tomma intet.

Han betraktade tiken och sneglade på de valpen gjorde innan han såg på tiken igen då denne bad om förlåtelse. han nickade kort. Hade inte så mycket att säga dessa båda nu då de var tillsammans igen. "Ingen fara" Sade han bara kort som svar. Han ruskade snabbt på sig innan han såg på de båda igen. Tiken verkade skydda valpen mot honom. Ville hon tro att han skulle skada den så fick hon väl tro det.

Falloura såg på sin mor och Tocho, hon verkade be om förlåtelse, varför vet hon inte. Det verkade bara bli så. Falloura vände sig bakåt och sprang in i en buske, där gömde hon sig för att titta på dom bådas prat.

Ett leende ryckte i hennes mungipor, men det förblev så.
Hon såg in i hans ögon och rätade på sig, antog en bekvämare stående ställning.
"Lo sorprendente ojos azules.." andades hon, använde spanskan för att dölja den generande meningen.
Aldrig att Fallulah kastade smicker omkring sig.
Hon gav det bara till dem som förtjänade det.


(okej, detta var väldigt kort faktiskt. Sorry för det :D)

Han såg valpen gömde sig under en buske innan han åter såg på den rosa tiken. Han klippte lite med öronen och lade huvudet lite på sned. Han hade ingen aning om vad hon sade så hur skulle han kunna reagera på det. Hon kunde ha förolämpat honom grovt men om de var det hon gjorde så fick hon väl göra det. Han svepte vagt med svansen och de ryckte lite i de tofsprydda öronen.

(kort men vet inte vad jag ska svara)