Cuywendz låter framkroppen falla ner i en lekpose och svansen sätter fart bakom henne i ett ivrigt viftande. Glädje var mycket bättre än sorg. Och så länge hon var glad var inget fel. Hon gav ifrån sig ett litet, lekfullt, gläfsande och såg på Tzigane med sina mörka ögon. Sedan bar det av.

Hon var snabb på benen, deras längd och hennes annars styltiga gångstil till trots. Huvudet guppade när axlarna höjdes och sänktes i takt med galoppen. Hon sprang inte allt för fort dock. Visste inte hur snabbt den andre manvargen kunde springa. Ett leende prydde hennes läppar och hon såg emot den andre. Ett litet skratt letade sig fram, uppbringat av glädjen över att få springa.

Det platta landskapet svepte förbi. Det, här relativt korta, gräset vek sig för deras framfart, och ett och annat träd passerade. Och glädjen spreds genom luften i ett lättsamt skratt.

Han gläfser till och reser sig på bakbenen och spretar med tårarna på framtassarna och ser på Cuywendz där hon har sjunkit ner mot marken. Sen far hon iväg. Tzi hinner inte riktigt reagera. Hans hjärna har trots allt tagit skada av att kroppen varit undernärd så länge. Men så fort framtassarna tar mark igen kastar han sig efter henne. Tiken är snabb. Han blir förvånad. Tzi är snabb han oxå. Men inte lika snabb som Quywendz.

Benen jobbar under honom. De seniga musklerna som han faktiskt har rör sig under skinnet på honom. Varje rörelse syns under skinnet. Tårna sprider automatiskt på sig när tassarna tar mark för bästa grepp och han är snabb med att skjuta ifrån vid varje språng. Han gläfser till igen. Klart anfådd. För han har inte den bästa kondisen med tanke på sin magra kropp. Tungan hänger i mungipan och fladdrar lätt i vinden och guppar med i rörelserna när han springer.

Det känns härligt att springa. Att sträcka ut ordentligt. Det borde han göra oftare. Spränga fram över savannen så att dammet yr. Det borde han göra dagligen. För att öka kondisen och bygga lite mer muskler.

Blicken kastades över axeln och Cuywendz saktade in litet för att låta Tzigane komma ikapp. Trots att hon inte kände Tzigane allt för väl var hon glad att han verkade glad. Hon gläfste till svar när han gläfste. Skrattade lätt i vinden. En lite stolt känsla for genom hennes kropp. Kanske var det för att hon så gärna ville hjälpa den andre manvargen. Kanske var det för att hon tyckte så synd om honom. Känslan kunde nästan liknas vid hennes moderliga stolthet över valparna. Inte riktigt, men nära nog.

Benen rörde sig hastigt. Tassarna sköt ifrån så snart de träffade markens hårda, gräsklädda, yta. Snabbt för de båda fram. Och Cuywendz kände sig till bredden fylld med frihet och glädje.


[Kort... men det kompenseras med en bild XD]

[Sööööt bild. 8D Som alltid. <3]

Tzi spränger fram. Det ser ut som att de smala benen egentligen inte borde hålla. Att den beniga kroppen borde falla ihop när som helst. Han är inte alls van vid detta. Kroppen är inte van vid detta. Men det borde den. Han är en manvarg. Han borde ha bra kondis. Han vill ha bra kondis. Han borde kämpa. Detta är tankar som aldrig slagit honom tidigare då han inte sett sig vara värd det. Men denna tag har han mått väldigt bra. Så positiva tankar lyckas få övertaget över de negativa.

Öronen står spetsade på huvudet. Vinden sliter i pälsen. Det känns så bra. Han gläfser till igen. I rent glädjerus. Han mår så bra att de negativa tankarna inte lyckas få grepp om honom nu.

Men såklart. Har man långa ben, en gänglig kropp och inte mycket muskler som orkar hålla upp kroppen, inte under sådan press som en språngmarch kräver, så är det dömt att något ska hända. Tzi lyckas snubbla över sig själv. De långa benen lyckas trassla ihop sig själv och han faller. Dammer yr och bildar stora moln kring kroppen. Tzi slår en kullerbytta. Mer dam yr och döljer scenen. Men manvargen är snabbt uppe på benen igen. Kroppen är fortfarande inställt på att arbeta så han gör en hel serie bocksprång innan han tillslut stannar upp. Han står bredbent och med huvudet så långt att nosen nästan snuddar vid marken. Dammet lägger sig kring honom och smutsar ner den rena rödbruna färgen hans päls äger. Den smala kroppen darrar, skinnet darrar, benen darrar, öronen darrar, skuldrorna darrar, svansen darrar. Han darrar hela han. Han andas väsande. Andfådd. Men det är faktiskt ett leende som vilar på hans särade läppar. Tungan hänger rakt ut ur munnen.

Benen ger mer och mer fart. Hon dundrar fram över den torra, dammiga marken och tungan hänger utanför käkarna. Dansar i vinden. Dammet yr om hennes tassar och ögonen blickar livligt framåt. Mot den ändlösa horisonten. De stora öronen på hennes huvud vänder sig om efter ett ljud, men det tar ett språng till innan hon inser vad det är. Med ett skutt och stela ben bromsar hon så gott hon kan. Cuywendz låter hastigheten fortsätta i en vid båge och de mörka ögonen fokuserar på Tzigane som fallit omkull. Bredbent stannar hon upp och ett skratt letar sig ur hennes strupe när den andre manvargen skuttar upp och bockar. Hon ser leendet i den andres ansikte. Ser en glädje som inte funnits där tidigare. Och det gör henne glad. Stolt rent av.

"Haha! Ah..." Hon passgångar fram till den nu stilla hanen. "Du är snabb!" Hon ler med hela kroppen och svansen viftar trött bakom henne. Andetagen är djupa, andfådda, och hon ruskar på huvudet för att slippa dammet i ansiktet.

Cuy's ord når hans öron och de spetsas snabbt på huvudet. Tzi höjer huvudet och slickar sig några gånger om munnen med den nu torra tungan. Försöker öka salivflödet i munnen så att den inte ska kännas så torr. Och för att han inte ska kraxa som en kråka när han talar. Han ler glatt mot tiken.
"Du med". Säger han och glädjen flyter in i orden. Svansen börjar vifta bakom honom. Kroppen är inställd på glädje. Tzi kan bara koppla en känsla åt gången. Annars blir han helt förvirrad och det drar bara ner honom i depression. Han är en enkel kille. Därför är alla hans känslor lätt förstärkta eftersom kroppen bara kan visa en känsla i taget.

[Kort och dåligt. xP]

[Eh.... jag kommer inte på en fortsättning XD Någon idé? Annars tycker jag att det kan kännas lite åt det avlutade hållet~ ]

[Men då kan vi ta och säga att det är avslutat. ^^
Kommer heller inte på någon bra fortsättning. x3]