[Ensamroll svara inte på detta, utspelar sig vår 2017]

Ira och Archimedes hade tagit sitt uppdrag på största allvar och de hade begett sig nedåt Ken-Yak's område. De båda hade blivit tagna med storm av de levande döda och Archi hade fått planera deras framfart från himlen. Att undvika en hel hord av Zombie's hade varit ett eget uppdrag i sig. Hennes krafter fungerade inte på dem och att gå i närstrid med dem alla var inte ett alternativ. Ira fick helt enkelt kämpa med sina smygtekniker medan Archi avledde dem så gott han kunde. De var ett bra team och arbetade väl under tystnad, som om de kunde läsa varandras tankar ibland.  De hade valt att ta sig genom Kaiwood's ena flank istället för att sedan fråga en okänd varg om de var i rätt riktning för att ta sig till Numoorislätten. Om kvällarna hade de valt ibland att göra uppehåll i vandrandet, även om Ira till en början protesterat insåg hon ganska snart att vila också var nödvändigt för att på snabbaste vis ta sig runt områdena och tillbaka. Under själva vandrandet var allt väldigt seriöst och välplanerat som allt i Ira's liv, Archi försökte då och då lätta upp stämningen men det var inte för ens de hade sina "vilostunder" som Ira släppte garden och skämtsamt kunde skratta med i samtalen de hade. Att hon hade blivit invigd bland de sista hade tärt på henne en aning och hon gjorde allt för att göra så bra ifrån sig som möjligt. Så även nu, när kungen inte kunde se. 

När de nådde Numoorislätten tillsammans började deras sökande efter Qu, men dofterna var gamla och revirsmarkeringarna ytterst svaga. De fick börja höra sig omkring efter flocken och de mötte många relativt trevliga flocklösa vargar, men också någon enstaka otrevlig sådan. De höll sig undan konflikter och meddelade några av dem om deras utpost i Eriinari kallat Islagunen. De fick svar på sina frågor tillslut och upptäckten över Qu's försvinnande eller vandrande lämnade de båda en aning förvånade. De påbörjade sin hemfärd lite tidigare då misstanken om att de levande döda härjade mer på den västra kanten av området fanns. Trotts de större hindret på hemvägen så hade en månad gått som smort. Ett lyckat uppdrag och med massor av information mötte dem Islagunen med stora leenden på läpparna. Det hade varit lärorikt och intressant, hela resan. Och de kunde knappt vänta tills de fick berätta allt för de andra och för Hielo, deras konung.