"Rakel, din tjockis!" tjoade Tenn och försökte komma undan. Han var inte alls nöjd med situationen, där han låg fastklämd under sin syster. Deras kamp hade varit över så fort han hade snubblat, och hon lagt sig över honom. Tenn krängde och försökte åla sig ur hennes grepp. 
   "Vi tar en paus", föreslog han fast tonfallet varslade om att det inte var sant. Trots sitt erbjudande om fred, fortsatte han att försöka komma loss. Om hon bara kunde släppa honom, så skulle han brotta ner henne snabbare än hon kunde säga grodlort! Det var ett ord Tenn var mycket, mycket nöjd med. Han hade hört Wulfric mumla det, och det betydde att det var ett coolt ord.
   Efter mycket kämpande lyckades han vända på sig, och kunde äntligen trycka ifrån hårdare. Nu! Nu skulle han brotta ner henne! Ett lekfullt morrande lämnade honom, och han gjorde några sista ansträngningar att komma fri.

"Jag är inte tjock!" tjöt hon och bet brodern i örat som straff "Fu scha få sche på schok!" Så bestämt som bara en valp kan åla ålade hon runt på brodern och försökte trycka ner honom ännu mer.
Hon var mäkta stolt över sig själv som lyckats brotta ner Tenn alldeles själv. Självklart hade inte snubblandet någonting med saken att göra, Rakel hade brottat ner honom alldeles själv.
"Ha!" fnös hon och nöp broderns i hans tofs.
Plötsligt förändrades reglerna och inte nog med att Tenn lyckades vända sig om, han fick henne att glida av!
"FUSK!" tjöt hon och försökte genast hoppa på honom igen. Hon skulle allt visa honom att hon var starkare!