[Mellan mina två karaktärer Andúnë och Paimonia, samt NPC:n Pondus som tillhör TBB. Inga svar, tack!]

Andúnë hade stött ihop med de två vargarna på sin vandring genom den gamla skogen. Hon hade hälsat dem med samma vänliga röst och leende som hon hälsade alla med, men hon hade inte fått samma trevliga hälsningsfras tillbaka.
"Vem är du och vad är ditt ärende här?"
Den bruna honan med snirkliga, ljusa mönster hade inte sparat någon tid på att kallprata. Nej, var det en sak Paimonia hade lärt sig så var det att man kunde gå rakt på sak ifall man inte hade någon annan agenda. Det fanns ingen mening med att slösa tid på meningslösa konversationer, speciellt inte med främmande vargar.
Den mörka hanen hon hade i sitt följe, Pondus, vars orangea bröstkorg och svanstipp smälte väl in i skogen höstfärger, skrattade vid Paimonias ord.
"Så, så... Inte behöver vi vara otrevliga." Han kastade ett bländande, falskt leende mot Andúnë samtidigt som han tog ett steg närmare henne.
Andúnë rynkade lätt på nosen, samtidigt som öronen vinklades en aning bakåt. Dessa två verkade inte direkt vara så vänligt inställda gentemot henne, och hon undrade i tystnad ifall hon hade gjort något galet eller ifall det var de två andra som hade en sådan attityd gentemot alla.
"Mitt namn är Andúnë," svarade hon kort. "Och jag har inget ärende här. Jag är endast på genomresa."
Paimonia såg bittert mot den mörka honan som hade vandrat nästan rakt emot deras revir. Och hon ångrade nästan att hon hade tagit med Pondus på denna patrull, hon önskade inget hellre än att hon varit ensam nu. Han förstörde allting med den där nonchalanta attityden han hade. 
"Du närmar dig våran flocks revir."
Pondus himlade med ögonen mot Pai. "Seså, lugna dig. Mitt namn är Pondus, och detta är Paimonia..."
Paimonia bet ihop käkarna. Vad var det egentligen för fel på den här idioten? Hur hade han någonsin kunnat få en plats i flocken? Vad var det egentligen som Shiva såg i honom?
"Vi vill inte ha främlingar på våra marker," fortsatte Pai sedan.
Andúnës öron ryckte vid orden som nådde henne. Honan verkade gå rakt på sak, medan hanen verkade mer... retsamt inställd. Andúnë var osäker på om han faktiskt försökte vara vänlig eller om han bara lekte med henne. Oavsett så fick deras attityder henne att ta ett ursäktande steg bakåt.
"Pondus." Blicken gled från hanen till honan. "Paimonia. Jag ber om ursäkt ifall jag har förolämpat er. Ifall min närvaro inte är önskad ska jag bege mig åt ett annat håll." Nej, någon strid ville hon inte ta. Dessutom hade de sannerligen en viss rätt till att varna henne. Flockar höll hårt om sina marken, Andúnë var väl medveten om det. Hon tänkte inte förarga dessa två, inte heller flocken de tillhörde. Ifall de inte önskade henne där behövde hon inte heller vandra där. "Jag ska ge mig av. Jag önskar er en fortsatt trevlig dag."
Och med de orden vände hon sig om och började vandra därifrån. Nej, det var bara dumhet att ta strider. Andúnë var en fredlig varg, det hade hon alltid varit, och inte skulle hon ändra på den saken nu. Om konflikter gick att undvika skulle man även göra det.
Kvar stod de två vargarna från TBB. Paimonia granskade den andra honan medan denne försvann mellan träden. Det hade varit enkelt, men till lika skönt. Hon var mest irriterad åt Pondus, och nu när främlingen försvunnit kanske han skulle tagga ner lite.
"Åååh, varför lät du henne gå?" gnällde den mörka hanen samtidigt som han slog till Paimonia i sidan med ena framtassen. "Du är en sån glädjedödare."
"Håll tyst," fräste Paimonia tillbaka. Varför hon och Pondus fått denna runda var ett mysterium. Hon klarat sig utan honom, och ifall hon någonsin igen blev tilldelad något att göra tillsammans med honom skulle hon protestera ljudligt.
Irriterat svängde hon runt och fortsatte sin vandring runt området de skulle kontrollera. Pondus följde henne tätt i hasorna, fnissandes. Han var nöjd över hennes irritation och han tänkte inte dölja det.

[Avslutat.]