Med ett neutralt ansiktsuttryck och långa, bestämda kliv tog sig kargen över slätten. Det kunde absolut tyckas som om han var på väg någonstans, till och med hade bråttom dit, men det var snarare så att han var på väg från någonting. Han hade lämnat Eriinari och nu kommit så långt österut han kunde tillåta sig själv. Numoorislätten fick markera vändpunkten. Hans öron klippte lätt när en irriterande insekt surrade kring hans kattlika ansikte, och den store grå vargen kastade med huvudet för att få bort den. Ett lågt muttrande lämnade hans sammanpressade käftar. Något om förbaskade små skabbdjur. En grov svordom för att komma från någon som oftast höll sig för fin för sådant och talade lika belevat som han ansåg sig vara.
  Solen brände över hans rygg. Figaro bestämde sig för att ta skydd under ett träd, vänta ett par timmar tills solljuset inte stack så illa i hans lätt lysande ögon och därefter fortsätta mot Ken-Yak, där han hört något om ett helvete som brutit löst. Det lät lockande. Han var tvungen att kolla vad det var. Han kunde fortfarande hålla uppsikt över det närmaste området där han sträckte ut sin seniga kropp i gräset och blickade ut över slätten likt ett lejon.
  Uppmärksamheten var det inget fel på, viljestyrkan och beslutsamheten likaså. Ingen skulle få passera de glödande gröna ögonen obemärkt, ingen tog sig förbi trädet utan att ge honom informationen han ville ha. Han hade sina metoder för att få det han önskade. Likt en stenkall väktare låg han under trädet, och ingen som hans blick föll på gick förbi gratis.

Den flammande tiken hade bestämt sig för att inte stanna länge i den här delen av landet. Numoorislätten känns inte som en plats för henne och det kliar i kroppen att börja vandra igen. Hon visste aldrig att hon hade sådan vandringslusta förrän hon blev ensam. Och ensam är inget hon gillar att vara.

Den glödande himmelsblå blicken sveper över området som breder ut sig framför henne. Med den enfärgade pälsen står hon ut mot omgivningen.
Irriterande insekter surrar runt hennes huvud. Tiken blir nog så irriterad på dem och de blir till intetgjorda av små gröna eldflammor som fräser till och försvinner lika snabbt. Genast blir det färre insekter som surrar kring vargen.

Efter ett djupt andetag känner hon sig lugnare igen och fortsätter sin färd. Just då faller hennes glödande blick på en grå varg som ligger under ett träd. Tiken nosar lätt i luften men gör ingen ansats till att gå närmare.

Kargen höll stenhård uppsikt över området kring trädet han tagit som sitt. En hare vippade med öronen ovanför gräset ett tiotal meter bort en stund, innan den fick syn på Figaro och det blev fart på den. Han rörde sig inte, bara låg där och såg på den, men enbart flyktinstinkten sa åt haren att sticka. Det var lite fascinerande faktiskt, hur naturen berättade för haren att vargen under trädet var någon man skulle akta sig för. Han gillade det. Trots att han inte hotade den blev den så rädd att den tog till flykten endast av åsynen av honom. Ett roat flin letade sig upp på Figaros läppar.
  Plötsligt föll hans lysande blick på något rött längre bort. En varg. En tik, närmare bestämt. Hon tycktes ha sett honom också, för hon stannade och betraktade honom, men kom inte närmare. Hennes eldiga färger gjorde henne till ett pockande blickfång i allt det enformiga gräset. Han nosade i luften, andades in hennes doft, och satte sig upp i en smidig rörelse, men lämnade inte skuggan under trädet.
  “Var hälsad, främling.” Rösten var lugn och behärskad, artig, men som med så mycket annat med Figaro kunde man ana något mer därunder. Frågan var bara vad. “Vad för er till Numoorislätten en så vacker dag som denna?” 

Hanen talar till henne. Hälsar henne. Ännu en som anser att talat ska föra. Tiken bara suckar lätt men väljer sedan att ta sig lite närmare.
"Detsamma, främling". Svarar hon med sin karaktäristiska brytning på Cazari. Den eldfärgade tiken stannar på behörigt avstånd från hanen. Där sätter hon sig ner.
"Just denna dag har ännu inte tillfört mycket. Men på Numoorislätten har jag befunnit mig ett tag". Berättar hon. Information som är av ringa värde.
"Om du inte misstycker så ställer jag samma fråga till dig". Lägger hon till. Lite kallat skada ingen. Kanske kan hon komma över lite information som kan vara av värde. De svarta öronen klipper till på huvudet. Tikens glödande himmelsblå blick vilar på hanen.

Hon svarade honom, och för ett ögonblick blev han förvånad över den speciella brytningen hon hade. Egentligen borde den inte ha överraskat honom, hennes starka färger talade om ett särskilt ursprung, men han fann den om inte behaglig så underhållande att lyssna på. Nåväl, hon var åtminstone trevlig. Hans ögon följde hennes rörelser när hon satte sig ner, lite närmare honom. På säkert avstånd, förstås.
  Hennes vidare svar gav honom inte mycket att jobba med. Men kanske fanns det inte mer att veta, kanske hade hon inte någon särskild anledning att vistas här, till skillnad från honom. Han beslöt sig för att inte fråga vidare, då det uppenbarligen inte var av vikt för konversationen, och svarade istället på hennes fråga om vad han själv gjorde här.
  “För närvarande pausar jag, men jag är utsänd på ett uppdrag av en vit en vid namn Fenris. Känner ni honom?”
  Inte för att han trodde att hon gjorde det, även om han inte tvivlade på att Fenris hade sina kontakter. Det var mer för att fylla ut meningen med. På något sätt kändes det främmande att den här eldfängda honan skulle känna den iskalla vitingen. Han studerade fortfarande hennes reaktioner med lugn, men vaksam blick. Ett tryggt uttryck vilade i kargens ansikte. 
  “Mitt namn är Figaro, förresten. Får jag fråga om ert? Det kan vara trevligt att kunna namnge varandra.” Artighetsfraser som utbyttes. Han började tröttna. Ville komma till det viktiga, det som spelade roll.

Främlingen berättar att han är utsänd på uppdrag av en vit en. En Fenris. Tiken kan inte minnas att hon mött någon sådan varg. Men hon blir lite nyfiken. Utsänd på uppdrag? Vad för uppdrag? Vem är denne Fenris och vad gör han. Vad är hans mål? Tiken skakar lätt på huvudet.
"Jag kan inte minnas att jag mött någon vid namn Fenris tidigare. Vad är det för uppdrag?" Den här gången frågar hon inte om det är okej att fråga. Den här gången så går hon rakt på. Hon ser på hanen med seriös blick. Denne hane som presenterat sig som Figaro.
[/b]"Mitt namn är Marcela".[/b] Svarar hon på sin typiska cazari-accent. Uttalar sitt namn så som det ska uttalas. Det är få som lyckas få det rätt. Få som verkligen bryr sig om att då det rätt. Det spelar ingen roll för henne.

Det var väntat att hon inte skulle känna Fenris, liksom det var väntat att hon skulle fråga om uppdraget. Hon gick dit han förde henne. Figaro funderade lite på hur mycket han skulle berätta för honan, men bestämde sig för att säga samma sak han sagt till alla han mötte. Samma tjafs om att skaka världen i dess grundvalar. Givetvis förstod han att sådant krävde noggrann planering och att det förmodligen var nödvändigt, men han ville gärna se allt prat omsatt i aktion. Det var en spännande tid Numoori hade framför sig.
  “För tillfället går mitt uppdrag ut på att ta reda så mycket som möjligt om flockarna i Väst. Men det är endast en del av något större. Jag, Fenris, en grupp revolutionärer arbetar för att störta det korrupta flocksystem som finns idag. Säg mig, Marcela… “ Han lutade sig teatraliskt lite närmare henne och gjorde sitt bästa för att uttala hennes namn rätt. Mar-the-la. Det blev inte helt tokigt ändå. Den dramatiska effekten blev helt okej. “... Känner ni till krigen? Hur många vargar har inte stupat på slagfältet, påjagade av flockledare som endast söker hämnd på varandra på grund av privata oenigheter? Vi jobbar för att få stopp på detta. Ingen hånas eller förtrycks på grund av det fåniga rangsystem som begränsar oss. Ingen definieras av en titel. Vi ser på varandra som jämlikar.”
  Han såg på Marcela, försökte tolka hennes reaktion på det han just sagt. Vissa köpte det med hull och hår. Andra var mer tveksamma, eller förkastade det han lade fram totalt. Sådant brukade han inte fästa någon uppmärksamhet vid. Men han mindes ansiktena, och när Nätverket spridit sina tentakler över Numoori och långsamt kramade åt, då skulle de inte skonas. Motståndare var till för att övervinnas. Ibland räckte det inte att bara övervinna dem; ibland måste man krossa dem.
  Eftermiddagssolen sjönk stadigt på himlen, och snart kastade trädet han satt under långa skuggor på marken. Gradvis ökade ljusstyrkan i Figaros ögon, så successivt att man inte märkte det förrän de som två gröna lanternor betraktade en. Det var inte långt kvar till kvällningen.

Marcela är en varg som samlar på information. Om man säger att man sitter på information så kommer Marcela fråga om det. Det kan vara så att om någon mer än gärna vill dela med sig av sin information och hoppas på att Marcela ska nappa så att denne kan berätta vidare så kommer dennes förhoppningar att stiga eftersom Marcela ALLTID vill ha så mycket information som möjligt. Hon sitter redan på väldigt mycket information. Information som kan vara vesäntlig för andra i framtiden. Information är makt. Det lärde hon sig tidigt.

När hanen berättar om denne Fenris plan. Att försöka störta flockarnas rangsystem så är Marcela's första tanke att det är rena rappakaljan.

Säg mig, Marcela... känner du till krigen?

Så klart hon gör det. Hon växte upp för att bli en krigare. En bricka i någons maktspel. När hon var liten så matades hon med föraktet för de andra flockarna. Vissa mer än andra. Hon fick inpräntat i sig att TDN var den ändå sanna flocken. Att Key var den som skulle leda dem till storhet. Men säker förändras. Det har Marcela sett. Hon tror inte på att någon flock är bättre än någon annan för de är alla olika.

"Jag föddes in i en flock och tränades hårt för att kunna bli en tillgång för den flocken. Jag matades med förakt för andra flockar. Jag har hört om krogen även om jag aldrig stått på slagfältet själv. Ett tag var allt jag ville att kunna visa att jag är en kraft att räkna med". Svarar hon och bryter som vanligt grovt på Cazari.
Detta är information av ringa värde. För hon är inte den vargen längre. Den flocken existerar inte längre. Men hon söker efter ett syfte. Även om vad Figaro berättar så låter det som rent fisksnack. Men det kan vara information som andra kan ha nytta av. Hon vill gärna veta mer.

"Vad du berättar låter dom något som kommer ta tid att uppnå. Hur har ni tänkt uppnå ett Numoori fritt från rangsystem?" Om hon visar intresse ger det större chans att hon får veta mer. Vad Figaro berättar låter som oändligt jobb. De kommer förmodligen möta på starkt motstånd. Marcela är säker på att om de försökt applicera det här på TDN så hade de blivit krossade. Ingen sätter sig på TDN. Men TDN finns inte lämgre. För den som höll uppe dem alla försvann. Key försvann.

Han var inte riktigt beredd på strömmen av ord som plötsligt lämnade Marcelas mun, eller dess innehåll. Så hon var en krigare. En soldat. Värdefull information. Han hade inte svårt att tro på det, något sa honom att hon inte direkt var någon fåfäng och lättskrämd hona. Var det något Figaro beundrade - eller kanske snarare respekterade - hos en varg så var det styrka. Att man var beredd att göra vad som krävdes för att lyckas. Ett tag var allt hon ville att visa att hon var en kraft att räkna med. Kargen nickade instämmande.
  "Vem vill inte det egentligen?" sade han. Ja, var det något han kände till, var det ett begär att få glänsa. Det var inte så mycket en vilja som ett trängande behov. När han var yngre, inte mycket yngre men något, var det det enda han brydde sig om. Nuförtiden hade han slagit om till en mer nonchalant stil. De som begrep hans storhet var de enda värda att visa den för. Resten kunde gå och slänga sig i Mardouf.
  Figaro nickade när hon påpekade att det lät som ett oändligt jobb. "Det kommer ta tid, naturligtvis. Men ingen revolution har skett över en dag!" Han pausade lite. "Missnöje, Marcela. Vi gror vår vision på missnöje. Vi är infiltratörer. Genom att plantera tanken hos vargar i hela landet vinner vi en ofattbar fördel. Hur många flocklösa vargar finns det inte i jämförelse med alla flockvargar? Och om vi lyckas få med oss en och annan missnöjd flockvarg blir dessa flockar instabila och lätta att tudela."
  Han var inte dum nog att tro att de skulle få igenom detta utan blodspillan, nej, faktum var att han själv hoppades få stå i Fenris spets. Vargar skulle dö, uppoffringar var oundvikliga. Men det nya Numoori, det Numoori som de skulle skapa, skulle vara värt att döda för.

Mörkret hade nu börjat sänka sig på allvar och solens sista, döende strålar skymtade ovanför horisonten. Figaro reste sig och tog ett mjukt steg närmare Marcela. Det var något med henne som intresserade honom. Därför gjorde han inte som han brukade, artigt sade hej då och lämnade, utan tog till orda ännu en gång.
  "Det mörknar fort", konstaterade han. "Det finns mycket mer att berätta, men det kan vi inte göra i beckmörker! Jag fann en övergiven lya inte alls långt härifrån så sent som igår. Följer du mig, Marcela, så berättar jag allt om vår storslagna plan och din eventuella del i den. Det lär ta hela natten att berätta allt! Och du kanske vill ge mig lite värdefull konstruktiv kritik i utbyte, så filar vi planen till perfektion." Rösten var trygg och ett charmigt leende låg draperat över Figaros läppar. Han anade att hon satt på behövlig information, och den informationen skulle han komma åt, på ett eller annat sätt. 

[Börja avsluta?]

Hon lyssnar uppmärksamt på vad hanen berättar. Hon suger åt sig informationen som en svamp. Hon måste erkänna att det låter intressant. Kanske de inte kommer lyckas. Men det finns en chans att de gör det. Vad som än händer så låter det som att det kommer att röras om i grytan ordentligt. Och den tanken gillar Marcela.

Det mörknar fort.
Hanen ber henne följa med honom. För han har mycket mer att berätta. Mörkret stör henne inte. Hennes himmelsblå ögon glöder av hennes inneboende eld. De lyser upp hennes ansikte. Mörker kan hon jaga bort med en svansviftning. Men hanen har lyckats fånga hennes intresse.
"Visa vägen". Svarar hon och följer sedan efter hanen när han leder henne mot den övergivna lyan han talade om.

[Har du något mer att tillägga? Annars är rollet avslutat. ^_^]