Hon hade tagit sig en promenad, lämnat brodern där de spenderat natten. Visserligen var de på vandring tillsammans, till lika del för att lugna föräldrarna som att de faktiskt ville det, men då och då behövdes lite ensamtid. En liten avstickare för att se lite annat än ett bekant ansikte. Hon hade stannat upp vid en mindre bäck för att dricka lite då hon fick syn på en liten varelse längre fram. Hon höjde huvudet och studerade djuret mer noggrant. Var det en björn? En väldigt liten sådan, ungen kunde inte vara gammal. Försiktigt tog hon några steg framåt för att inte skrämma den. Det verkade inte finnas någon mor i närheten, var den ensam? Nej, inte kunde väl den klara sig själv redan? Hon sänkte huvudet i höjd med ungens, som verkade väldigt glad över att se henne av någon anledning där den helt orädd tog sig fram till henne. Hon visste bättre än att röra vid ungen om det nu fanns en moder, men hon kunde inte hindra ungen från att nosa på henne och ge ifrån sig ett glatt tjut. Som från ingenstans så hördes knastrande ljud ifrån vegetationen en bit bort då en högrest björn steg fram från mellan träden, uppenbart arg. Hon backade genast bak och försökte visa att hon inte menade någonting ont, men det verkade inte ha någon vidare effekt. Honan röt, för att sedan rusa mot henne i blind ilska. Utan att dröja kvar för att se resultatet av den stundande attacken så vände hon sig om och satte av i språng. Det här gick inte riktigt som hon hade tänkt sig. Hon var snabbare än björnen, men säkert inte lika uthållig så hon bestämde sig för att det troligtvis var bättre att ta sin tillflykt i träden och vänta ut det hela. Hon slängde sig mot första bästa trädstam och klättrade upp så fort benen tillät henne, lade sig sedan ner på en av grenarna med en djup suck. Andningen var fortfarande hastig efter språngmarschen och hjärtat slog dova slag i hennes öron. Blicken följde björnen som stod med de väldiga ramarna upp mot trädstammen och försökte förgäves nå upp till henne. Stammen var för robust för att kunna fällas av björnen, hoppades hon åtminstone. Hon hade inte mycket erfarenhet av ilskna björnar. Det var ungefär då som hon fick syn på skepnaden av en varg längre bort. Hon reste sig kvickt upp. Det här kunde te sig illa. ''Passa dig, hon är förbannad!''.

| Paxat till Unnown. Haha sorry för den dramatiska starten xD |

Mellan träden kanske femtio meter bort brakade något stort fram med hög hastighet. Unnown, som var ute på svampjakt tillsammans med Blindir, hade fått kasta sig ner på marken för att undvika att bli sedd. Samtidigt stack lukten av björn i nosen. Blindir måste också ha känt den, fast han befann sig längre bort, och ropade dämpat hennes namn. Hon svarade att hon var okej. Hon hade tänkt överge alla tankar på björnen och hänge sig åt svampplockandet, men så kom ännu en lukt fladdrande mot henne — en varg. Tänk om det var den som var jagad av björnen? Unn stod kvar ett ögonblick, osäker på vad hon skulle göra. Hon var ju både blind och svag, men hon kunde inte låta någon falla offer för björnens klor när hon kunde hjälpa. Hon var tvungen att hjälpa. 
   Hon ropade åt Blindir att hon snart var tillbaka, och med hjärtat dunkande i bröstet satte hon efter björnen. 

"Passa dig, hon är förbannad!"
   Unnown tvärstannade. Dova morrningar djupt nerifrån djurets strupe och ljudet av en annan vargs röst sa henne att denne på något vis satt sig i säkerhet, i ett träd kanske. Unnown hukade bakom en buske och ångrade redan att hon följt efter. Vad kunde hon göra? Det var antagligen bara att vänta ut den, sitta kvar i trädet tills den tröttnade och gick. Men nu hade hon satt sig själv i en riskabel sits genom att befinna sig på marken alldeles nära björnen. Hon skulle ha stannat hos Blindir. Varför var hon alltid så dum? 
   Unnown vågade inte svara av rädsla för att göra björnen uppmärksam på att det fanns ännu en varg, inom räckhåll, för den. Dumma, dumma Unnown, tänkte hon gång på gång, medan björnens klor strimlade trädets bark i vilket främlingen måste sitta. Hon var otroligt sårbar. Om vinden vände och björnen fick korn på henne... 
   Morrandet tystnade. Ljudet av tunga steg, en stor kropp som vände sig om. Ett grymtande. 
   Vinden hade vänt, precis som björnen. Den hade upptäckt henne.  

[Unnown är så värdelös i den här situationen haha xD Nyxe better come and save her]