Ensamroll!!! SVARA INTE!

Saturn hade inte tid att stanna. Han bara sveper förbi över Döda skogen. Känner inte för att stanna i dimman. Han håller sig på hög höjd så att sikten är bra. Så låter han vindarna svepa framåt. När vindarna byter riktning får han svepa med vingarna för att hitta en ny vind han kan segla på för stt komma mot det håll han är på väg. Öknen är målet och han vill gärna ta sig dit så fort som möjligt.  Så att de alls sen kan ta sig tillbaka till Blodbergen. Tillbaka till flocken. Tillbaka hem. Tanken på att flocken blir samlad igen driver honom  framåt. Håller honom på gott humör och han till och med hummer lätt för sig själv för att fördriva tiden lite extra.

För att klara resan har Saturn sett till att vara mätt och otörstig. Allt för att han ska ha så mycket kraft som möjligt. Han till och med råkade på en lite mesig främling med enormt ego som trodde sig vara starkare än han var och ville ta Saturn’s byte. Pssh. Som om Saturn bara skulle ge det till honom. Främlingen fick ordentligt på pälsen. Ordentligt. Dennes livsenergi var väldigt uppskattat. Tack så mycket. Saturn var inte trött. Han fick vila en del i Kaiwood innan han påbörjade sin vandring. Sen har han ju vandrare innan han blev en Devils och det sitter fortfarande kvar i kroppen. Plus att han tränat regelbundet. Han var inte trött. Bara glatt exalterad över att få möta de som lämnades kvar i Öknen igen.

Öknen knappt skymtas där borta i fjärran. Det är inte så långt kvar. Han kan vara framme till kvällen. Saturn sveper på med vingarna lite till och placerar sig på en vind som sveper honom mot sitt mål. Att på se öknen igen. Inte för att han tror sig att den har förändrats. Djävulsklippan är målet. Snart är han framme.

[AVSLUTAT]