[Ensamroll]

Med nosen i backen strövade den unga hanen genom Döda skogen, precis i utkanterna av reviret. Dofterna av rådjur var fortfarande färska och gång på gång slickade sig ynglingen runt munnen i ren reflex. Även om han började känna hur magen kurrade hade han inte för avsikt att fälla ett byte för att föda sig själv. Bytet, om han nu lyckades fälla något, skulle med hem till reviret för att föda flocken. Det var i alla fall tanken.
Ju längre han vandrade, desto starkare blev känslan av att någonting var fel. Det var en underlig doft som letat sig i hans nos och om han inte visste bättre så skulle han gissa på att det var doften av död. Trots varningsklockan i huvudet fortsatte han framåt, följde spåret han fått upp på rådjuret.

I en liten glänta längre fram fick han syn på vad han väntat efter. En ung liten hind, kanske inte ens ett år gammal. Leviathan tog skydd bakom ett buskage, och sa åt Frihet att hålla sig nära honom, och sedan fortsatte han framåt. När han kommit längre fram såg han plötsligt att det egentligen var två rådjur, varav den ena redan var död. Det var ingen behaglig doft som kom från det döda rådjuret, och Levi bestämde sig snabbt för att istället försöka med det som fortfarande levde. Även om det hade varit skönt att bara kunna dra med sig ett rådjur hem, som någon annan redan dödat, så kände han tydligt hur någonting var fel. Vilket djur skulle döda ett rådjur, men sedan inte äta upp det? Det var bara... fel. Dock inte tillräckligt fel för att han inte skulle ge sig på den hinden som fortfarande levde.

Han fortsatte att smyga sig framåt i sakta mak. När han var tillräckligt nära kastade han sig ut från buskarna, mot hinden och nafsade febrilt efter dess ben. Hinden reagerade snabbt, men inte tillräckligt snabbt för att undvika den vita vargens tänder som greppade tag om bakbenet. Levi var dock tvungen att släppa när det panikartade djuret började måtta sparkar mot honom. Hinden satte sedan av i snabb fart, men Levi var inte långt efter. Hans skada på bakbenet gjorde det svårt för hinden att komma undan och Leviathan var snart ikapp. Han högg och nafsade efter bakbenen igen, för att få bytet att sakta ner ytterligare. När hinden till slut, efter en bit av jakt, började halt ordentligt, såg Leviathan sin chans. När han väl kom upp jämsides med djuret kastade han sig mot dess hals... och missade. Så fortsatte det ett antal gånger till, tills dess att han faktiskt fick in en fullträff. Han höll krampaktigt tag och pressade in sina tänder så djupt han bara kunde. Hinden tvingades ner på marken och inte förrän den slutade andas släppte han taget. Han släppte taget och blickade ner på sitt byte. Sin fångst. Det var med stolthet i bröstet som han sedan tog ett stadigt tag i djurets hals och började släpa det mot reviret. Hinden var inte speciellt tung, men omständig att dra med sig, och det gick långsamt.

Efter någon halvtimme eller så hade han kommit närmare reviret, men han hade lika mycket kvar att gå. Han kämpade vidare, driven av att få se sin moders stolta leende när han kom hem med detta bytet!

Leviathans blick var fäst framåt, på vägen framför dem, och Frihet skuttade bredvid. Faktum var att han var så inriktad på att bara ta sig till reviret att han inte hade märkt vad som höll på att hända. Hade han bara då och då hade kastat en blick på hinden han släpade på så hade han kunnat undvika vad som hände härnäst. Plötsligt kände han hur någonting hårt träffade honom rakt i magen, och det tog några sekunder för honom att förstå att hinden hade sparkat honom rakt i magen. Han släppte snabbt taget när djuret började vrida sig under honom. Han backade skräckslaget bakåt och såg hur hinden ställde sig upp på alla fyra benen. Det djur som sekunder tidigare varit död och i hans grepp.
"Herregud..." var det enda som han kunde förmå att säga, samtidigt som hinden försvann iväg mellan träden.
Vad i helskotta var det som precis hade hänt? Hade verkligen hinden börjat leva igen? Levi var helt säker på att den hade varit helt död, och även om den inte hade varit det så kunde den omöjligt bara valsa iväg på detta sättet. Utan att tänka vidare på det hela så lade han benen på ryggen och satte av i full fart mot reviret. Detta var något han var tvungen att delge resten av flocken!