[Dödsroll. Svara ej tack]

Alexia tog sin vanliga rutt längs revirgränserna och spanade från luften. Sedan hon gick med i Draugai hade hon börjat använda sina vingar mer och mer. Det var en befriande känsla att segla genom luften och hon tackade sin lyckliga stjärna över att hon fortfarande hade sina vingar. Så spröda som de var så var hon förvånad att de hade hållit i alla dessa år nu. Det var ganska otroligt.

Rörelser i den snåla växtligheten nedanför henne fångade hennes uppmärksamhet. Genom trädkronorna kunde hon hon inte riktigt se exakt vad det var så istället dök hon ner mellan träden och landade på marken. Hon såg sig omkring, men när hon inte såg något vädrade hon i luften istället. Hon stelnade till.
"Björn", mumlade hon förfärat och såg i samma stund två små björnungar som satt och bara betraktade henne. "Satan."
I nästa stund hördes ett öronbedövande vrål och en förbannad björnmamma rusade ut ur buskarna för att försvara sina småttingar. Alexia hann inte reagera och björnlabben träffade hennes rakt i sidan och slungade iväg henne mot ett träd. Hon tjöt när kroppen träffade den hårda stammen. Hon föll ner på marken, och hon kunde ha svurit på att hon hörde någonting knäckas. Hon försökte resa sig upp men ingen kroppsdel ville röra på sig. Hon kunde inte röra sig!
Hon tittade upp och mötte ett par mörkbruna ögon som fick hennes blod att frysa till is. Det var nu hon skulle dö, hon var helt säker på det. Det andra slaget träffade henne rakt i huvudet, och allting blev svart...


Aisu hörde det höga vrålet och var snabbt uppe på fötterna. Björn. Av ljudet att döma var den en bit ifrån reviret, men vem visste var den var på väg, och hon ville inte ha en björn som sprang omkring på deras revir. Troligtvis dock så skulle den hålla sig borta från vargdofterna, men man kunde aldrig riktigt veta.
Nästa ljud hon hörde fick henne att bli likblek i ansiktet. Alexia.
"Baraz!" skrek hon åt hanen för att fånga hans uppmärksamhet. "Kom! Nu!" hon satte av genom träden mot ljuden, med Baraz hack i häl.
De kom fram precis i tid för att se björnen ge Alexia ett slag rakt över huvudet och hon såg hur den lilla vargkroppen blev helt stilla. Aisu skyndade sig fram till flocksystern medan Baraz och björnen rök ihop. Hon hade inga tvivel på att han kunde klara av det.
"Alexia...?" viskade hon, men tiken hade redan slutat andas. Hon tryckte huvudet med Alexias och slöt ögonen samtidigt som Baraz jagade iväg björnen. Han kom sedan fram till dem.
"Är hon...?"
"Ja", svarade Aisu innan Baraz hann avsluta sin mening. "Plocka upp henne, vi bär henne hem"