Den store vite, till synes malplacerade valpen satt med en glatt viftande svans och väntade en bit ifrån lyan. Det var en del moln på himmelen ovanför och luften var lite fuktig men inget som tycktes störa den glada valpen. Vid svansroten växte det långsamt ett par ståtliga fjädrar som i slutet matchade hans markeringar som prydde hans bak och ansikte. Syskonen hade sagt att de skulle träffas en bit bakom lyan, det var bara något som Nadie hade behövt göra innan och Ciye hade glatt traskat till baksidan direkt för att vänta. Ciye hade ganska mycket tålamod när det handlade om att sitta och vänta, men han fann det ytterst tråkigt att sitta och lyssna på någon som talade och även om han försökte hålla sig tålmodig och lyssna så fann hans intresse snabbt andra saker att hålla på med. Så som att försöka klia på vad det nu var som befann sig ovanpå hans huvud. Vad det nu var kliade något otroligt och han försökte ofta att klia sig med sina tassar, med varierande resultat.
Just nu satt han dock tålmodigt och väntade. Han funderade lite på vad de skulle hitta på. Det var inte jätteroligt att brottas mot syskonen för han var inte tillräckligt bra för att vinna någon gång, trots sin storlek kunde han inte riktigt få till det i slagsmålen och slutet blev alltid lika hur bra det än gick för honom. Visst, han kunde råka sätta sig på syskonen och få ner dem, men det var allt.

[Nadie]