::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Diablo** Död Spelas av : Nira | Död

Den stora svarta kroppen låg bara slumpvis breved en lagomstor sjö.
Han hadde flera gånger försökt ta sig dit i behov av vatten, han kom allt närmare och närmare men hans ork och energi minskade drastiskt varige gång han överansträngde sin skadade kropp.
Benet var på bättringsvägarna, revbenen också men ennu var de brutna och kunde göra allvarliga skador om han skulle försöka ställa sig upp.

För två veckor sen så hadde Diablo fightats emot ledaren av Treontha, Murderotic.
han var inte i sitt bässta skick då han började striden, och det vart bara värre nu närhon avslutade den.
Detta skedde i Erinarii och det var där han hadde legat tills hans sista krafter räddade honnom, men samtidigt dödade hans livsglöd.
Färden igenom undermarken med hjälp av lavan hadde varit hård, han fick kämpa sig upp ur den väldiga sprickan som hadde skapats när han kom från helvetet, ja det var nässtan så.
han var djävulens skapelse, och till helvetet skulle han när han dog.
Ingen tvekan om saken, Diablo visste så väl ifrån första början att han inte var en ängel, han hadde alltid drömt om herravälde och att ondskan en dag segrade över de veka goda.
Många säger att Godheten alltid vinner tillslut, det är inte sant, i numoori finns det mer onda individet än det finns goda, så ondskan har ett övertag.

Men vad kunde Diablo göra nu för att hjälpa ondskan att växa? ingenting, han var undernärd och hadde mistat flera kilo sen fighten ägde rum.
en lätt suck lämnade hanens strupe när denna tanke slog honnom.
hans vingar var påväg att släppa ifrån kroppen under förvandlingens gång.
Diablo hadde fått två små svarta horn på nosryggen som ennu växte, de hornen liknade noshörningshorn fasst dessa var sylvassa.
Likaså hadde hans päls kring halsen växt ifrån de andra kroppshåret, nu såg det ut som en början på en lejonman, och under den på vardera sida om hans huvud hände det saker, två svarta horn även där var påväg att växa ut ifrån skallen, de hornen liknade inget speciellt djurs horn men de skulle föreställa bergsbocks horn när de växt klart.
svansen var detsamma och resten av kroppen, hans huggtänder där uppe hadde börjat att växa lite mer, det var deta som Diablo själv hadde lagt märke till.
Men såklart var det mycket mer som skulle ske innan förvandlingen hadde avtagit.

Solen var påväg upp och nu kunde han se soluppgången, den bländade hans känsliga ögon en aning först.
men sedan vänjde han sig ganska fort.
Gräset bugades tvingande när en vind suste lätt över slätten, Diablos päls ruffsades till en aning.
En mus kom upp ur ett hål inte långt bort ifrån honnom, han kunde fortfarande använda sin framtass och en gnutta av hans krafter.
Musen flammades plötsligt bara upp och dog, Diablo sträckte sig efter den med fram tass men han nådde inte riktigt..
Han vart väldigt ittierad, han tvingade kroppen fram en aning, hans tass ko en aning fram, hans klo trängde igenom musens rosa svans, han drog den till sig.

Några minuter senare hadde han förbluffande nog inte ätit upp den än, han bara kollade på den lilla varaelsen som han hadde dödat.
Ett litet leende syntes på hans svarta läppar när musen bara försvan in i hans mun, det var inte diräkt någonting att tugga men han vela ha dess vätska, det smakade underligt.
Diablo hadde alldrig ätit mus förut, han hadde ansett de som skräpmat, visst var dem det men hellre någonting en inget alls.
Musen slank lätt ned för hans strupe, det var inga problem att svälja den lilla krabaten, större köttbiar hadde han svalt hela.

Det fanns inte så mycket mer att göra nu, bara ligga still och vänta på att bli läkt.
Men de skulle kunna ta många veckor till, han slöt sina ögon och bestämde sig för att vila sig efter de överansträningarna han gjort denna lilla stund...

[Paxat till Pacquita]

**Pacquita** Död Spelas av : Bönan | Död

För länge sedan hände något hemskt, en familj separerades ifrån sin dotter då hon simmade för långt och försvann sedan länge upp på land, tills dess hade hon levt på landdjur, och fiskar hade hon inte ens smakat ännu, hon höll på att lära sig bättre på att fiska, men det var svårt. Och speciellt då hon inte hade blivit lärd av hennes föräldrar hur man gör, hon hade varit så liten och skör, men nu, en aning större, kanske inte så mycket men ändå ganska så mycket.

Något sade henne att något var påväg, det kändes i hennes sinne, hon simmade snabbt genom massor av fiskstim, små fiskstim. Tills bottnen kom högre och högre upp, hon simmade snabbt upp till ytan, en ljudvåg släppte hennes mun då huvudet kikade upp över ytan, och snabbt for det ner igen under vattnet. Vad skulle hon göra mer? Inget, för det fanns inget mer och göra.

Ljudvågen hade kommit till det stället hon ville, det lät som en fågel uppe i ett träd så att andra skulle bli förvirrade, typ ett ljud som en paradisfågel, och det finns ju inte på Numoorislätten. Hon kikade snabbt upp över ytan igen, där låg det någon, skulle hon hälsa? Nej, inte alls, hon skulle smyga. Så snabbt for hon ner under ytan igen och simmade till den plats där det fanns några buskar nära den lilla remsan av strand, där gömde hon sig och tittade på individen.

**Diablo** Död Spelas av : Nira | Död

Marken var sval och fuktig efter gårdagens lilla regn skur, det doftade uppfriskande och Diablo tog ett djupt andetag.
Eller iallafall tills det högg till i lungorna på honnom, hans blick vilade på soluppgången som nu inte längre var någon uppgång.
Utan mer som solens vandring över himelen tills den åter nått sitt mål som alla andra dagar han levt.
Månen skulle påbörja sin vandring och ge Diablo extra stryrka, Månen var som en slagt energikälla för honnom, Allt kändes så mycket lättare då.

Ett ljud smög sig förbi, han behövde inte ens rätta på sina öron för att höra att det var ett fåggelläte som inte alls var härifrån.
me varför skulle han bry sig?
det var ju bara en fågel.. som kanske men bara kanske hadde kommit på fel spår.
Halsen kändes torr, musen var inte tillräcklig nog.
Huvudet åkte upp en bit och han kunde se vattenytan därifrån han låg, vatten..vatten..
Tänkte han men låg kvar, alldeles stilla.
Att känna att det doftade en annan varg häri närheten var inte svårt, en blöt varg..
kanske var det en havsvarg? för att vem skulle ta sig ett bad vid denhär tiden på morgonen?

Diablo suckade, det kändes som om han var ensam på dena slätt, men endå var han omgiven av säkert många andra vargar.
Fasst då skulle han ha känt deras dofter på många kilometers avstånd, kanske mils..
Hanens blick slöts åter och sedan var det bar att vänta på att solen skulle gå ned..

**Pacquita** Död Spelas av : Bönan | Död

Hon fuskade en aning igen och fick fram telepatin in i individens huvud, den tänkte på något, hennes hem tänkte den på. *Vatten .. vatten ..* Tänkte individen, det var som om denne sade till henne, vilket denne kanske gjorde också. Individen verkade behöva hjälp, men vad var det för något? En hjort? Nej, men det liknar som det då den har horn. En fisk, fågel, orm? Nej, vad var det? Hon ville så gärna veta så att hon fortsatte att rota runt i individens huvud, hon ville veta vad det var för djur. *Varg.* Fick hon fram ur dennes sinne då hon rotat en liten stund. Hon såg ner emot vattnet, skulle hon hjälpa denne?

Snabbt for hon ner i vattnet ljudlöst och inte ett enda skvätt, ingen plums ens. Hennes fjäll gjorde det också ännu lättare att simma, men det var också praktiskt till annat, inga loppor, och inte så mycket skit fastnar, all skit rinner ju av fjället. Själva hon är praktisk också.

Snabbt simmade hon ner till bottnen, såg sig omkring och andades djupt in vatten och ut igen, det gjorde hon tre gånger tills hon slutade och snärtade till med sina baktassar så att det svätte vatten emot individen, hon vile så gärna hjälpa. Men fungerade det? Hon simmade upp till ytan för att titta, och kusten var klar, hon gick upp på den lilla sandremsan och sedan fördes hennes tassar över till gräs, hon satte sig ner framför individen. "Mår du bra?" Frågade hon omtänksamt och såg på denne hanne framför henne. *Konstig varg .. horn? Varför horn?* Tänkte hon i sitt pälsförklädda huvud.

**Diablo** Död Spelas av : Nira | Död

Diablo låg stilla, Hornen som höll på att växa fram var inte synliga ennu.
Ett skarpt öga på nära håll skulle kunna lista ut det, men på håll? kanske om hadde bra syn men annars var det omöjligt.
Värken i hans vingar hadde inte avtagit sen den första dagen han blev liggandes här.

Han suckade och slappnade av, att anstränga sig mer vaar bara dumt.
För första gången tänkte han på sin mor och på sin far.
Modern's utseende kom han ihåg så väl, men fadern var en svart gestalt vars namn och utseende han inte kom ihåg.

hans ögon var fortfarande slutna, Svala vingar smekte hans päls när han plötsligt fick vatten över sig.
Han slog upp ögonen, redan för många minuter sedan så hadde han upptäckt en annan individ här, var det den kanske?
Diablo sökte med blicken över de område han lyckades se, Visst var det skönt med vatten men det skulle vara bra om han fick i sig någonting.

Diablo kollade upp emot himlen, klart blått och alldeles molnfritt, inga regnmoln?
han suckade och lade ned sitt huvud igen, kroppen var inte fullt läkt en men han visste att han snart skulle behöva röra på sig för att komma någonstans.
han kunde inte bara ligga här och tina bort dag efter dag.

En röst började att tala, han kollade bakot och där stod helt klart någon.
'Mår du bra?' hadde honan frågat, en dum sådan.
"Ser de ut som det kanske?" hadde Diablo svarat tillbaks med sin som vanliga Hesa och mörka ton.

En tystnad svepte förbi innan han lade sig riktigt, på mage.
Han försökte att sätta sig upp, det högg till flera gånger och hans kände hur blodet började att bildas i hans mun.
Men hans ben svek honnom och han föll åter till mark.
'helvete!' hadde han tänkt då han föll, som innan så låg han på marken med ett sammanbitet, kallt och nässtan lite skrämmande annsiktsuttryck.

'Vem försöker jag llura? jag klarar inte ens av att sitta upp.. Värdelöst..'
Tänkte han för sig själv då han såg hur fåglarna flög förbi i deras små flockar.

han låg så att han kunde se henne, men endå så vände han bort sin blick för att han skämdes.
Diablo, den som hadde dödat många vargar, slagits till liv och död.. Han som nu inte ens kan sitta.
man kunde se hur hans tänder bet ihop, sammanbitet.

**Pacquita** Död Spelas av : Bönan | Död

Hon såg på hannen, och hennes lugg var över högra ögat så hon ruskade huvudet och manen rörde sig bort ifrån hennes högra öga, men det kom tillbaka, hon kunde inte få bort det. *Nej, såklart inte, men du behöver inte vara otrevlig för det.* Förde hon över som svar till hannens huvud, hon kunde räkna ut att den var en hane på rösten. *Helvete!* Utbrast hannen i sitt sinne och hon hoppade till av vag skräck, han skrek ju i hennes huvud, skulle hon ha på "sinnes floden" med denna hanne? Ja, det är säkrast så. *Vem försöker jag lura? jag klarar inte ens av att sitta upp .. Värdelöst ..* Tänkte hannen, det märktes att han var upprörd, och deet sägs ju också att vetten är helade, men själv så hade hon inte direkt några vattenkrafter som kunde hjälpa honom. Det enda hon har är ljudvågor och telepati.

*Åh .. jag vill så gärna hjälpa till, men varför har jag inga vattenkrafter tro?* Tänkte hon i sitt fjällbeklädda huvud. Blicken vändes emot himmelen och efter bara några sekunder hoppade hon ner i vattnet ljudlöst. Hon simmade ner till bottnen och såg på alla fiskar som var där, dom var så fina, och likaså dom hade fjäll som henne själv. Dom svarta ögonen svepte över området i denna lilla insjö, vattnet var inte farligt och ingen förutom hannen var i närheten. Buken fördes ut och in, ut och in, hon andades och såklart att syndes. Hon simmade snabbt vidare, tills hon såg ett fiskstim, då tvärstannade hon och grävde med tassarna för att få bort sanden under henne, hon skulle gräva ner sig. En efter en, såg hon fiskarna simma förbi, men ingen simmade tillräckligt nära, och hålet var nu klart, så nu lade hon sig i hålet och förde över lite sand med hjälp av ljudvågorna, lätt som en plätt. Hon fixade också ett litet kikhål för att se om någon kom riktigt nära. *Komsi komsi fiskarna.* Tänkte hon.

En liten men övergödd fisk simmade långsamt och slött förbi, den såg jättetrött ut. Då såg hon sin chans, hon följde den med blicken och vips högg hon och den hamnade mellan hennes käftar. Smidigt, men lite svårt. Hon lär sig mer och mer hur man fångar fisk för varje dag. Så nu när hon har fisken mellan sina käftar simmade hon snabbt tillbaka upp till land, en tass efter en gick fram till hannen och med en liten duns släppte hon ner fisken på marken framför honom. *Hoppas att det smakar. Den är fylld med vatten som varenda fisk är, så nu får du helt enkelt vatten och mat.* Förde hon över till hans huvud med ett leende.

**Diablo** Död Spelas av : Nira | Död

Diablo reagerade inte så konstigt som nog de flesta vargarna brukade göra när de plötsligt hörde röster i huvudet.
hanen morrade åt henne när hon svarade, han var inte på humör och vände bort sitt huvud.
Nu när han inte längre såg honan visste han inte heller om hon var kvar eller ej, han brydde sig inte..

Några minuter gick och diablo kände sig nu lite osäker vart honan kunde befinna sig, under vatten kanske?
Hanen suckade och slöt sina ögon då han hörde ljudet av gamar och cirkulerade i högan skyn åvan honnom.
hanen visade tänder och morrade ilsket, solen plågade honnom, gamarna var irriterande och det värkte, sved och pinades inombords.

Plötsligt skymde någon solen och en fisk landade precic framför honnom.
Rösten var så lik, det va honan.
Diablo kollade upp emot henne med en misstänksam min, ögonen smalnade och tänderna blottades i en lätt morrning.
Snabb som en Cobra hadde Diablo snappat åt sig fisken, den var nu emellan hans blodiga käkar och diablo lade sig till rätta.
hans vingar var ihop fällda o fisken som bara för en liten stund sedan var i vattnet låg nu emellan hans framben.
Diablo kollade på honan då den Extremt stora hanen tog tag i huvudet på fisken och slet av det.
Spottade sedan ut det, hela tiden hadde Diablo ett öga på honan medans han slaktade fisken på dess saftiga och näringsrika smakligheter.

Hanen hadde inte svarat henne på att bra tag för ens fisken snart var slut då han sa "jag antar att jag är skyldig dig ett tack"
sade han med sin mörk hesa ton, Den var inte otrevlig bara lite oslipad.
Diablo var inte den som använde den speciella tonen emot främlingar han nyss mött.

**Pacquita** Död Spelas av : Bönan | Död

Hon log emot honom då han tackade för fisken, hon blev glad innombords och hade hjälp honom en aning, men den där lilla slaktade fisken var bara nu ett skellet och han behövde säkert mer, så hon hoppade ner i vattnet igen och letade vidare för att fånga fisk.

Denna gången andades hon bara in vatten, hon höll andan istället för att andas, sakta men säkert kom ett fiskstim emot henne och hon simmade ner till bottnen och ställde sig där blixt stilla. En liten fisk, en stor fisk, liten, stor, mitt emellan, liten. Ingen fisk var den perfekta, så hon valde ut en med sin blick, och så började jakten, snabbt simmade hon fram till den och gjorde en stor bubbla och ett leende som skulle skrämma den, och den snabbaste utvägen valde fisken, och nu för en lättare jakt valde hon andningen. Fisken simmade allt vad den kunde, men hon skulle klara det, hon skulle fånga den. Men så syndes ett litet hål i sanden som fisken verkade sikta sig in på, och snabbt var hon på plats över hålet. Hon täppte igen dens andra utväg, men då det hände, hörde hon ett surrande under henne, hon visste precis vad det var, en elektrisk ål. Och så plötsligt såg hon den komma upp ur sanden, som om den grävde sig upp, hon blev rädd, men det var ju inte ens större än henne själv, så hon tog spjärn med den ena baktassen på marken och ålen simmade fram tills den stannade framför henne. Hon glodde på den och tittade in i dens ögon mordiskt, som om hon bara skulle klara av detta. Och likdant gjorde ålen tillbaks. Den förste som attackerade var ålen, den simmade in under henne, och gled jämte hennes mage, som om det var ett bra val .. det valet var dock det dåligaste, den där ålen bråkade med fel vargfisk. Huggandes emot ålen gjorde den elstötar som hon undvek, men en träffade tillslut och hon skakade på sig som om inget hade hänt. Då blev hon så arg att hon valde ljudvågorna, dom är ju alltid bäst under vatten också. Hon öppnade sin mun och ut kom det en stor ljudvåg med både skrik och kraft som bar iväg ålen till en sten med en smash. Den var inte död, men avsvimmad, och hon högg av dens huvud när hon hade simmat fram till den. Sedan bar hon upp den mellan hennes käftar och simmade upp till hannen, hon ställde sig framför honom igen och släppte ner ålen utan huvud. *Varsågod.* Förde hon över till hans huvud ännu en gång.

**Diablo** Död Spelas av : Nira | Död

Hanens hunger var ennu inte mättad, men varför gav hon mat till en främling som kunde döda henne om han bara så hadde lusst?
Diablo såg det vänliga i det hela och han hadde ju ingenting emot att få mat nu när han var så skadad som han var.
Det syntes på henne att hon vart glad över att han gillade den, honan hopadde ned..igen?
Diablo lade huvudet på sned samtidigt som en smärta i nacken krälade över till hans skulderblad.
Han ryggade smärtsamt tillbaks & la ned sitt huvud på marken igen.

Honan han jusst träffat, inget namn, ingen fakta, ingenting.
Bubblor ifrån vattnet syntes, hanen blickade ditot men hadde fortfarande huvudet nedlagt på marken.
Den blöta honan steg upp med en sorts...orm i munnen?
Hon lade den framför honnom och Diablo lyfte diräkt på huvudet.

"Vad i?... vad är det?"
Sade han och kollade tveksamt på henne, den huvudlösa varelsen vars kropp var likt en väldigt tjock orm såg knappast ätbar ut.
Inte för att han någonsin hadde brytt sig om vad han stoppade i sig, mat som mat man fick energi ut av allt, nässtan.
Marken började att hetta till ca 3 meter kring honnom, hans kropp hadde fångat upp ett släng av kyla och reagerade diräkt.
Ett tecken på att hans krafter funkar som de ska iallafall, Diablo nosade på den ormlika varelsen, sedan kollade han lika osäkert på honan igen.

**Pacquita** Död Spelas av : Bönan | Död

"Vet du inte vad det är för något? Det är en elektrisk ål. Varsågod, ät." Sade hon trevligt och buffade fram den med nosen emot honom, men då hon kände något varmt inunder hennes tassar vändes huvudet ned emot marken, varmt och skönt, hon log emot hannen, vad hette hanen egentligen? Han kanske inte kunde svara? Eller? "Jag heter Pacquita, vad heter du?" Frågade hon med snäll blick, sedan sprutade hon eld på ålen ifall han tyckte det var godare med varm mat. Hon vet ju ändå inget om denne hane. Och varför ödsla tid på honom? För att vara snäll. Hon har ju inga vänner, detta är säkert hennes första. Den bruna blicken svepte över området men ingen var där, bara dom två. Helt ensamma.

[Kan vi ta typ 2 veckor senare? :3 Och hon har hjälp honom sedan dess, och kanske att han kan ställa sig upp och så? C:]

Pacquita hade hjälp Diablo väldigt länge nu, hon ville ju så gärna vara snäll, men vissa saker kan hon vara elak vid, hon har ett obestämt humör, dvs att hon aldrig har ett humör som alla andra har. Hon kan i ena sekunden vara snäll, och andra arg.

Hon låg där under vattenytan på bottnen och såg upp emot den vackra månen, det var en fin natt, och hon såg sig omkring. Men hon ville inte ligga där ensam, hon behövde lite mer värme då det var lite kallt i sjön. Så hon simmade upp till Diablo och lade sig tätt intill honom.

[Förlåt för PP. D':]

**Diablo** Död Spelas av : Nira | Död

När honan hadde nämnt vad det var som hon hadde givit honnom smalnade hans kyliga blick.
En ål, och en elektrisk sådan..
Bara ordet elektrisk fick honnom att tänka på Murderotic, honan som låg bakom hans skador.
Om han inte redan före fighten var rent utav allvarligt dåligt skick så hadde det inte blivit såhär, då hadde han fortfarande stått upp.

En grov morrning lämnade Diablo när han visade sina stora o spetsida tänder inför den huvudlöse ålen, innan man kunde ha uppfattaat vad som hände så hadde han redan den emellan sina käftar.
Diablo slet ur dess inälvor, dess hjärta, dess kött, Murder var någon han inte kunde sluta tänka på i första taget..
Det såg groteskt, hämskt och brutalt ut så som han slaktade den redan döda kroppen.
Ögonen hadde spärrats upp, pupillen vart mindre och ögonen hadde fått en galen och mordisk energi.
Mungiporna drogs upp i ett galet flin, han såg inte klok ut, bara blodtörstig.

'Murderotic... DÖ... DÖ... DÖ!!!' skrek han inom sig och han var fast besluten att resa sig upp och bara slita sönder någon eller någonting..
Men monstret hadde bara hunnit resa sig halvvägs tills kroppen sa ifrån grovt, revbenen skar på det inre organen o Diablo gjorde en smärtsamt ljud ifrån sig.
Han föll åter till mark, flåsandes och helt bortom kontroll.
Det var inte vanligt att han fick sånahär anfall, detta var faktiskt bara andra gången det hände.
Första gången var då han slått i skallen, han vart helt bortom kontroll den gången, likaså nu.
Fasst då hadde han iallafall någon att ta ut sin ilska över, en helt främmande varg som slutade i sönderslitna delar kring hanens tassar.

Diablos flåsande var nu lugnare, han hadde lugnat ned sig för stunden..
många skulle tro att han var helt sjuk i huvudet, till en vis del var det också sant.
Smällen han hadde tagit emot skallen var då han föll i bergen, den ena vingen skrapades emot ett osett klippblock och han störtlandade utan att ens försöka streta emot.
Det enda han gjort var att falla men slutna ögon och ett lungt leende.
Om han skulle ha dött då, spelade ingen roll, döden var bara en lek.. Diablos favorit lek..

Han kisade en aning och kollade mot honan, han sa ingenting, bara väntade på att allt snart skulle vara över.

(Sure men då kan vi också säga att Diablo redan hadde legat där i 1½ månad ^^)

Tiden gick och honan hadde stannat vid hans sida, varför visste han inte.
Vem skulle egentligen vela stanna med en psyokopat till monster som Diablo?
Ingen vettig varg iallafall, eller så försökte hon bara att hjäpa till.

Diablo suckade när kvällen började att komma, många sår hadde läkt och kroppen var i rätt så bra skick.
Och hans inre kraftfält hadde bygts upp inom honnom i en tunn sköld, men ju mer kött han åt destu tjockare vart kraftfältet.
men såklart, när kraftfältet blivit tillräckligt tjockt, så tjockt som de kunna bli, så slutade de att växa som tur var.
Men detta kraftfält väger absorlut ingenting, så de är inget som tynger kroppen.

Ugglorna hoade och syrsorna spelade i sin somvanliga stämma.
Fasst den stämman var vag den kvällen.
Allt var nässtan så tyst och harmoniskt, allt var precic som det skulle vara..
..det fattades bara en sak..

Diablo hörde hur någon kom upp ur vattnet, kunde de vara paquita?
Hanen hadde inte presenterat sig än, inte någongång då hon frågat efter hans namn.

Diablo kollade inte, ögonen var stängda, han låg på mage.
Vingarna hadde då släppt, hanen hadde för nån dag sedan tagit en vinge efter den andre och slängt iväg dem så långt an kunde med sina käkar.
Sedan så hadde han inte saknat dem ett dugg...

En kall känsla, nässtan som en rysning spred sig i kroppen då honan lade sig så pass tätt intill så att både Diablo och självaste marken vart väldigt varm.
han klarade bara inte av att kylan skulle komma honnom enda in till huden, alldrig skulle han låta det ske.
Diablo öppnade ena ögat en aning och sneglade emot hennes håll, han granskade henne där hon låg sedan slöt han sina ögon.
Men han somnade inte, han var fortfarande tveksam emot henne, det dröjde minst 2 timmar innan hanen tillslut bara gedde upp och somnade djup..
..tätt intill den främmande, emn söta, varginnan..

(luungt, om någon PPar diablo så får de ta konsekvenserna XD fasst i detta fall.. thehe ^^'')

**Pacquita** Död Spelas av : Bönan | Död

Hon gjorde själv lite värme för att inte kyla ner hanen, eld, hennes krafter hjälpte till, bra nog så att dom båda skulle bli varma, och efter det, somnade hon sött tätt intill monstret Diablo.

Dagen därpå vaknade hon tidigt men ändå redan då var solen uppe, solstrålarna väckte henne och ögonen öppnades, hon kisade för att kunna se, sedan skulle hon ta ett morgondopp, så hon sträckte sig samtidigt som hon gäspade, sedan ställde hon sig upp och smackade likt en häst. Dom ovanligt långa klorna på hennes tassar gjorde det lättare att gå, och tassarna förde henne sakta men säkert framåt till sjön. Ögonen såg trötta ut och en vindpust drog i hennes man, svansen med en liten fena längst ut vajade fram och tillbaka, hon var glad. Och dom kraftfulla långa benen tog sats och smidigt hoppade hon ner i vattnet, utan plask och skvett, då hon var inunder vattnet blev hennes ögon vidöppna, hon blev en aning chockad över att det var varmt i vattnet, men aja, solen hade väl värmt upp sjön? Eller var det hanen? Nej, hanen var väl inte vaken, eller?

[Hade så god lust att skriva 'monstret Diablo'. XD]

**Diablo** Död Spelas av : Nira | Död

Diablo vaknade och kisade med blicken som vandrade över till honan.
Solen var påväg upp då han försökte att ställa sig, Smärtorna hadde ennu inte gått över.
Men kroppen gav med sig och de värsta hadde läkt, bara han tog det någorlunda lungt så gick det bra.
Hanen reste på sig, det var ovant att stå upp efter många månader som gått.

Hanene mage kurrade, blicken vandrade åter över till honan som fortfarande sov.
Så liten, så skör.. och antagligen en delikates~
Diablo slickade sig kring munnen, hans käftar särades och var beredda att greppa tag kring honans förmodligen sköra nacke då någonting inte kändes riktigt som det skulle.
Hanen stannade upp ifrån att antagligen göra ett misstag han sent skulle ångra, Diablo granskade henne med en smalnad blick.
Det var trottsallt tack vare denna hona som han tillfrisknat i förtid.
Huvudet vändes bort men magen kurrade åter, hanen vandrade bort till vattenhålet för att dricka, att få känna vattnet rinna ned i strupen kändes härligt.
Huvudet höjdes och hanen lade sig intill vattenhålets kant på andra sidan under ett träd som skymde solen.

(hahah, de ee luuuungt XD

**Pacquita** Död Spelas av : Bönan | Död

Hon tittade upp ovanför ytan, nej, det var inte hanen, han låg under ett träd nära sjön. Då var det antagligen solen, så hon gick ner under ytan igen och simmade omkring för att fiska.

Några få minuter senare hade hon fem små- fiskar i munnen, hon simmade upp till land och klorna greppade snabbt tag i strandkanten, det blev lättare att komma upp. Så hon gick upp till hanen och lade dom fem små- fiskarna där.

[Sorry, har IT-torka och ska snart sova, och jag har varit hemma hos en kompis med såå~ ^^)]

**Diablo** Död Spelas av : Nira | Död

Diablo granskade vattenytan som rörde sig en aning, de små vågorna glittrade till i solen då dem nådde rätt punkt.
Att se på när vågorna allt vart större var lugnande, fasst även om hanen visste att det var honan så var han inte allt för avslappnad.
Tveksamheten fanns fortfarande kvar, likaså den kannibaliska känslan som gjorde honnom galen, fasst den känslan visade han inte.
Svansen svepte fram och tillbaks bakom honnom i sakta rörelser, hans nosrygg rynkades en aning då och då, tassarnas klor borrade sig ned i marken och han sklöt sina ögon.
Men inte långt därefter kom honan upp med fem små fiskar, hur skulle dem mätta hans hunger?
Ögonen slogs upp och hanens pupiller vart mindre, blicken var fäst på honan.
Blicken sänktes motvilligt ned på fiskarna och Diablo drog åt sig en och åt upp den som ingenting.
"Tröttnar du alldrig?"
Frågade han när han svalde fisken hel, trottsallt så fräter hans magsyra upp benen innan de hinner skada hans inre.
Rösten var grov och hes, ondskans glöd hadde väkt sig större inom den svarta muskulösa och gigantiska kroppen som sakta ställde sig upp.
han kollade ned på honan med ett slugt leende.
"Stora fiskar är så mycket godare, särskillt de med ett sött yttre"
man kunde nässtan förstå vad han menade med detta, om inte de skildes åt snart så kunde detta möte sluta..tragiskt~

**Pacquita** Död Spelas av : Bönan | Död

[Pacquita har ett förbättrat utseende och krafterna har ändrats en aning, men nu är hon helt klar. ^^]

Hon svarade inte på hanens första fråga, men sedan fick hon höra att större fiskar var godare, hennes ögon vidöppnades och hon blev livrädd. Hon var yngre och även mindre än denne hanne, men han fick inte skrämma henne, hennes krafter finns kvar för alltid.

Men att äta upp en större fisk skulle nog kännas konstigt, denna hane var en kannibal! Så hon beslöt sig för att hitta en snabb utväg. Någonstans .. men hon har ju fördelen, hon kan ju gå och springa mycket snabbare än hanen då han fortfarande är lite skadad. Så hon tittade åt alla håll, och den bästa utvägen var sjön. Hon sprang snabbt dit med en Stäppvargs fart och hoppade i med ett plums då hon inte hade tid till att fokusera, hon behövde varenda liten sekund till att få tänka, och hitta fler utvägar. Men så kom hon på, hanens ena vinge är ju bruten, dom gröna ögonen fördes upp emot skyn, hon kunde ju trotsallt flyga. Och eftersom att han är skadad så blir det svårare för honom.

**Diablo** Död Spelas av : Nira | Död

(jag såg det :3 och diablos båda vingar har ramlat av XD)

Diablo log då honan såg så vett skrämd ut, men att vända bort sitt annsikte så en kallhjärtad kannibal stod mitt framför henne var bara idiotiskt.
"Pacquita~" sa han för att få hennes uppmärksamhet, men Innan honan ens han kolla åt den andra sidan höjjde Diablo sin tas och drämde i, ljudlöst, hårt med sin stora tass rakt emot honans Huvud.
Detta kanske inte var dödligt men om han kunde få henne till mark så hadde han trottsallt ett övertag.
men även om han fick det, så är det inte säkert att han skulle klara av att göra slut på henne...

(sorry för det korta men jag har brottom till skolan XDD)

**Pacquita** Död Spelas av : Bönan | Död

[Jaha, hans vingar är borta. Så nu kommer han att likna Key en aning? ]

Pacquita gick upp på land emot hanen igen, för att se om detta verkligen hänt.
Och då drämde han till med tassen emot henne och hon sprang ned i vattnet med en stäppvargs fart igen.
Där under ytan såg hon upp emot himlen och simade upp ur vattnet med ett hopp, sedan flög hon upp i skyn så precis att hanen inte kunde nudda henne. Hon blev lite glad och valde att reta honom, det skulle ju bli kul, på tanke med vad hon har gjort för honom ska han få sig en liten omgång med stryk.

Hon sköt först en liten ljudvågseld emot hanen, ljudnivån var lika mycket som när man har öroninflamation och elden var vanlig, ljudvågselden såg ut som om elden svävade, fast egentligen var elden på en synlig ljudvåg.
Hon hade övertaget, men hon kan komma i underläge då hanen kan få ner henne på marken, och då är det kört.
Dom utvägarna hon har är snabb på marken, simmar otroligt bra, och hon kan dessutom flyga.
Men hon är ju inte direkt så stark jämfört med denne stora hane.
Pacquita såg på honom, med ledsamma ögon, hon var tårögd. *Varför gör du såhär när jag har hjälp dig? Du borde skämmas!* Förde hon över till hans huvud och såg sedan ilsket på honom.

**Diablo** Död Spelas av : Nira | Död

Diablo röt till då honan fegt gömde sig i vattnet, den väldige hanen samlade sina krafter för att lätt värma upp sig.
Honan krossade vattenytan och flög upp i en väldig fart, sedan helt plötsligt kunde han skymta tårar i hennes ögon, patetiskt.
En lätt morrning lämnade hanens hals då hon började att tala, med sina tankar.
"Det var du själv som valde att hjälpa mig, och du gjorde ett bra jobb minsann.. så jag borde egentligen inte röra dig..."
Började han med en mild och endå mörk och hes tonart.
"men och andra sidan.." Sa han lika lungt och milt som innan.
"Så bad jag inte om din hjälp!" Rösten vart grovare och mer framviskande men samtidigt fräsande. hanen gick fram och tillbaks på platsen, ögonen började att återfå sin livsglöd.
"Du borde flyga din kos, långt bort där du hör hemma hona... För såna kannibaliska monster som jag visar ingen nåd!"
Diablo var rasande, marken kring honnom började att spricka samtidigt som hanens käkar öppnades och sedan avfyrade han en kraftig stråle med en blandning av lava och eld, eld som omfamnade lavan med dess dansande illusioner rakt emot den flygande honan, och rakt igenom hennes lilla kraftvåg.
Att flyga var vell fortfarande ingen konst, bara Diablo får upp den rätta temperaturen som får hanen att helt och hållet flamma i eldens vackra färger, så kommer även eldens bärande vingar at träda fram på varsin sida av hanens gigantiska kropp.

[Haha, nejnej han kommer inte likna key det minsta :P ]

**Pacquita** Död Spelas av : Bönan | Död

[Jaha, okej, trodde det pga hornen. ;>]

Hon struntade i vad hanen sade till henne, förutom det sista om att hon kanske borde flyga ifrån honom. Hon tänkte, men då hon såg elden passera igenom hennes ljudvågseld så parerade hon hanens lavaeld, farligt, farligt, men härligt, härligt! Pacquita flög högt upp i skyn till hon inte kunde skymta hanen mer, hon ville inte se honom, inte röra honom, han var tvungen att försvinna ur hennes minne för alltid. Så nu flög hon bort ifrån honom, bort, långt bort, färden förde nu emot Ken-Yak.

AVSLUTAT?

**Diablo** Död Spelas av : Nira | Död

Hanen skrattade med sin hesa ondskefulla ton efter henne samtidigt som han vände sig om och började att gå emot andra hållet.
Nu var hans resa igång igen, han skulle finna Angelus och sedan, alla andra som stod på hans lista~

AVSLUTAT

» We're killin' strangers, so we don't kill the ones that we love [P]

::: IC: NUMOORI :::

Numoorislätten

Numoorislätten

Those Strangers..

::: IC: NUMOORI :::

Numoorislätten

Numoorislätten