Resan från de piskande vindarna i norr hade varit lång. Många hinder hade dykt upp på vägen och en del platser var så lockande att varghonan stannat till. Leontine. Det var hennes namn. Ursprunget till det var okänt men hennes bror hade ett liknande namn, Leonn. Hennes systrar däremot hade helt andra namn, av någon underlig anledning.

Hon hade anlänt till världen en dag sent på hösten. Löven hade börjat falla och nätterna var kalla och marken täcktes allt oftare med frost. Kylan var inget problem. Hennes mamma var en isvarg och flera av hennes gener var från henne. Däribland att kyla inte berörde henne på samma vis som det berörde andra. Hennes far var en bergsvarg och styrka var något av hennes styrkor. På samma gång var hon inte så jättesnabb. Men hennes blandras gjorde att hon inte var fullt lika långsam som en renrasig bergsvarg.

Hennes moder tog hand om henne och hennes tre syskon, men en dag när hon vaknade upp visste hon att det var dags. Hon skulle lämna sin familj. Hon hade mognat fort och hade lätt för att lära vilket resulterade i en jaktförmåga som var bra för hennes unga ålder.

När hon lämnat sin familj reste hon från söderut bort från bergen. Hon passerade många vackra ställen, och bebodde sig på en del av dem några månader. Men hon förflyttade sig alltid vidare. Kunde inte slå sig till ro. Tillslut hade hon hamnat här, i Ötamons kungliga skog, där hon nu vandrade omkring.