► Ljudet av en morrande manvarg
► Manvargens skall

Namn: Kanto
Ålder: Ung tonåring
Kön: Hane
Ras: 50% Kalak (manvarg), 25% Cestro, 25% Naktaki
Storlek: 70 cm i manke
Krafter: Jord

Information:
Precis som de flesta valpar är Kanto en glad, sprallig och nyfiken liten sak. Han älskar at göra räder och upptäcktsresor, och hittar alltid något nytt och spännande att utforska. Han älskar att leka, men möter han en främling händer den att svansen slokar. Han är lätt att känna igen på de varmt bruna ögonen, det sprudlande skrattet och att han alltid är på språng. Han har en taning kropp med skrangliga ben och något större öron än normalt. Manen spretar okontrollerat i tunna strån mellan öronen - knappt värd att kallas lugg. En ljus fläck pryder vardera ögonbryn, och ett vagt, ljusblått V står att finna mitt i pannan.

Historia:
Kanto föddes på Numooris savann tillsammans med sina syskon Kian och Kilah. Valparna fostrades av sin moder - Cuywendz - och fick en god start på livet. Hon lärde dem att ta hand om sig själva, om rätt och om fel, och berättade historier om den stora världen utanför savannens vida vidder. Redan som väldigt ung började Kanto att med stor nyfikenhet utforska sina omgivningar. Han blev äventyrslysten och fick efter en kärleksfylld uppväxt chansen att lämna savannen och se den värld hans mor berättat fanns där ute.

Han sökte sig norrut, för att mötas av kaoset som drabbat landet. De hårda vindarna och kraftiga regnen som härjade i lövskogen fick honom att vända stegen västerut. Långsamt färdades han genom landet, sökande efter ingenting. Efter allt! På en resa för att upptäcka den värld han hört så mycket om. På vägen råkade han på en familj vildsvin. De små kultingarna hade fångat hans uppmärksamhet, och när han kom för nära hade suggan kastat sig efter honom och rivit upp ett sår i hans sida. Skrämd hade han lämnat platsen och fortsatt sin resa västerut, in i Silverpiles skogar.

I Silverpile möttes han av kaosets hårda vindar. Trött efter resan, efter allt han sett, efter såret i sidan och efter vinden som piskade hans kropp, sökte han skydd under ett träd. Med ett litet skydd av jord, skapat av egen kraft, lyckades han komma undan vinden. Snart dök en främling upp - Xhie - och de delade vindskyddet tillsammans. Trots att han inte lärde känna Xhie, då deras möte blev kort, så kunde han slappna av och le i hennes sällskap.

Kanto lämnade aldrig vindskyddet. En kraftig gren föll ur trädets krona - bruten av vinden - och träffade ynglingen. Den bröt hans rygg, och hans död blev snabb och relativt smärtfri. Läs Kantos sista inlägg här.