Halluu... Som många säkert redan vet så är jag inte så extremt aktiv i mitt rollande, även om jag kikar in på numoori varje dag så är det mest bara för att ha lite koll så man inte missar typ tusen saker :c
Som admin hinner jag heller inte med att kolla tillståndsforumet hela tiden (fast gått igenom alla trådar där nu) och jag kan inte ta alla beslut själv, för det mesta går vi alla i crew igenom allt tillsammans innan vi kommer fram till ett beslut - därför får man ofta vänta då alla inte har tid samtidigt.
Jag tror även att denna "väntan" är orsaken till att allt fler från numoori lägger till mig på tex facebook för att be om tillstånd om saker som rör sig om numoori, samt ett flertal frågor. Fast att jag bett personer flera gånger att INTE göra det så ja.. det fortsätter. Och om jag ska vara ärlig: det är extremt jobbigt ._.
Ibland sitter jag med vänner på krogen och det piper i telefonen eftersom någon skickar ett flertal frågor, det har även hänt då jag vart på möten eller under kvällar man ligger och deppar genom någon jobbig ångest. Tja.. jag pallar inte. Nu säger jag ifrån. Jag har även hamnat lite i kläm med en av personerna som ofta gör så här mot mig eftersom att jag sa ifrån på skarpen till slut. Vilket fick "hen" att bli upprörd, vi småtjafsa och "hen" tyckte jag då kunde säga upp mig som admin.
Men de vissa inte verkar förstå är att DET ÄR INTE BARA JAG, jag tar inte besluten själv. Därför har vi forumet vi hänvisar ALLA till, det är därför vi ber personer skriva där istället för i mailen. För vi alla i crew ska läsa det.
Har ni frågor: ställ dom direkt i chatten och se om någon kan hjälpa er, många här på numoori kan hjälpa till met än vad man tror.
Vill ni be om tillstånd: Gör det i forumet.
Vill ni något annat som rör sig om numoori: kontakta mig inte "privat". Bara för att min mobil är inloggad på fb/skype betyder det inte att jag vill bli bombad.. höh. Men om ni ser mig inloggad på numoori är det annorlunda, skriv då bara i numooris chatt till mig för att tex be mig kika in i eran tråd eller dylikt.
Men undvik helst att kontakta mig på annat sätt.. :c

aww<3 hoppas det blir bättre hädanefter nu

Eftersom att jag redan hade en tråd här så tänkte jag fortsätta skriva i den om mina "irl problem".
Det har vart otroligt mycket runt omkring mig hela 2013, och inte blev det bättre nu 2014 även om jag hade stora förhoppningar då jag började min frisörutbildning i januari. Men nej, så blev det inte.
Igår fick jag ta ett beslut som kommer påverka hela min familj. Ett beslut jag ångrar så extremt nu. Jag vet inte ens varför det beslutet lades på mig..
Min lillebror(nu 17 år) har hållt på med droger under 3 års tid, lite till och från. På julafton fick han 1200 kr och efter två veckor hade han återigen noll på kontot. Bara DÄR skulle vi fattat hur illa det var. Därefter har han stulit pengar av oss och "lånat", och jag har flera gånger varnat honom. Jag har skrikit, grinat, hotat och vart allmänt förbannad, jag har till och med blivit anmäld för "våld mot tjänsteman" då polisen en gång kom hit och ville ta med honom, bara jag och min bror var hemma då och jag kunde inte låta det ske, så jag slet tag i polisen. Jag har gjort mer än så för honom.
Han blev hotad från SOC att dom skulle omhänderta honom - vilket fick honom att börja använda kemikaliska droger som lämnar kroppen bara efter ett par timmar = syns inte på pissprov.
Ja, detta har då fortsatt fram tills igår.
Mamma var och jobba, jag var hemma med mina yngre bröder och mormor. Min brors kompis var här också. Jag kunde höra hur dom snacka om att låna pengar av mormor och jag sa då "han får varken ha pengar eller låna. Speciellt inte av 'vår andra bror'". Varpå jag får svaret: han får inte nått för 100kr!
Men jo.. det är inte så dyrt som folk tror. Tyvärr.
Det vart mycket spring fram och tillbaka, ut och in. När mamma kommer hem säger hon att de stinker rök nere i cykelkällaren - precis som det gjort när han rökt innan. När mamma ska ta diskussionen med bror upptäcker hon att han är hög som ett hus och försöker gömma "redskap".
Mamma vet inte vad hon ska göra, jag säger att hon ska ringa polisen. Men hon vill inte. Min bror lyckas då smita ut och det brister för mamma. Där lägger hon också ansvaret på mig. Hon ger mig telefonen och säger: klarar du det, så gör det rätta.
Jag ringde polisen. Anmälde min egna lillebror. Ilskan drev mig till det, och jag ville inte att min yngsta bror som va hemma skulle få växa upp på samma sätt som mig med droger och våld i hemmet. Det kändes bra när polisen kom igår kväll och tog bort all skit. Det kändes bra...
Idag känns det inte likadant. Min bror är ännu hos sin kompis och SOC har beslutat att ta honom nu. Han blir LVU:ad. Det är lagen om vård av unga. Han ska förflyttas redan idag till andra sidan uppsala till ett utredningshem eller vafan det är...
Det värsta? Vi får inte träffa eller prata med honom innan. Dom hämtar honom utan att han känner till det här. Han får inte med sig saker eller kläder. Inga cigg, ingenting. Om en vecka kommer vi få prata. Och jag mår skit. Känns som om att han blir övergiven. Han har innan mått dåligt och vart självmordsbenägen och sagt att JAG är den enda han kan prata med. Men nu får jag inte finnas där längre. Han kommer va rädd, ledsen och må otroligt dåligt. Där blir vi maktlösa.
Just nu i skrivandes stund väntar jag in samtal från polisen att "allt är klart". Att dom hämtat och lämnat honom.. att han inte längre kommer hit.
Det är kaos. Jag mår skit - men han måste få hjälp, han lyssnar aldrig. Även om han kommer att hata och avsky mig får jag bara hoppas att det blir till det bättre.
Men jag vill att han kommer hem, hur kunde det gå så fel när vi skyddat honom från allt det här?
Och bara där förstår ni nog min inaktivitet.