Vargen stora tassar trycktes ner i marken med dovt ljud. Det klapprand ljudet blev starkare ju närmare man stod.
En fågel, vit som snö satt i en stor ek. Mycket nöjd med att ha hittat tillräckligt med mat för stunden till sina ungar satt den och putsade vingarna. Det dova dunsandet kom närmare. Fågeln tittade ut. Dess svarta små knappnålsögon såg intresserat på när en ljusbruna varg med ihopfällda vingar sladdade in i framför trädet den satt i.

Li hade sprungit. Förut hade hon fått upp ett spår av ett rådjur, men nu gav hon upp jakten. Spåret var några timmar gammalt, och hon hade varken ork eller lust att fortsätta jakten efter två timmars meningslöst sicksackande mellan trädstammarna. Magen kurrade till lite. Honan blinkade till och sänkte sedan nosen mot marken. En hare skulle räcka.
Snart snappade hon upp en doft. Tassarna klapprade än en gång mot marken. Nu gällde det. Muskler och senor rörde sig i perfekt harmoni och hon knappade in på den skräckslagna haren som snabbt hade insett förföljaren. Med en våldsam kraft vräkte hon sig framåt, över haren. Snabbt fanns hennes käkar runt harens magra hals, och snart sprattlade inte haren mer.

Haren var snart slut och hon ställde sig upp igen. Det var varmt ute, en sen eftermiddagsvind blåste igenom trädens kronor och fick henne att rysa till lite. Vindpusten förde också med sig en doft. Doften tjallade om att det fanns en varg i närheten. Hon slickade sig om den blodiga nosen och lyssnade.

Han travade fram under lövverket. Han höjde sitt ljusa huvudet och sniffade i luften. Det första som slog mot honom var blodlukten och sedan lukten av en främmande honan. Han vände tvärt. Den här honan kanske var mer intressant än den andra. Ett leende kom på hans läppar. Den här gången skulle han få ut information som var värd att använda.
Han travade ljudlöst fram till honan men höll en och en halv meter avstånd. Ett vänligt leende kom på hans läppar. "Hej på dig." Sa han vänlig till honan.

Tramptramp. Tassar som närmade sig. Li blinkade tre gånger innan en varg kom fram bakom ett träd. Vargen var ljust guldfärgad i pälsen och ganska stor. Li var också stor, men mycket utgjordes av vingarna, som ibland var utfällda. Honan insåg att hon varit tyst när vargen ställt sin fråga.
"Hej du." Li log mot honom. Vargar reagerade alltid olika på hennes tanketal. Det skulle bli intressant att se hur denna varg reagerade.
Öronen spelade på hennes huvud, men när hon märkte det så stannade dem upp i sitt flackande.

Han bit sig nästan i tungan när han hörd honan tala i hans sinne, men han höll kvar leende. Inte en till som kan tala till andras tankar! Han känd för att vända sig åt höger och börja banka huvudet i trädet som stod där. Varför hade han så otur? I det här takten så skulle han knappas över klassa Fem som kom med en varg som kunde göra allt som röde honom frös till is. Och om det inte var illa nog så tog det bara Fem tre dagar att hitta vargen. Hades hade blivet väldigt nöjd med Fem.
  Sju skakade nästan obemärkt på huvudet. Han måst hitta något speciellt eller unikt med honans kraft. Hon kanske var en varg som kunde flyta saker med tanken. Det skulle vara bra! Hades hade allt villat ha en med den kraften i flocken. "Vad heter du?" Frågade han i honan sinnet medan försökt obemärkt snoka i honans sinne.

Li lade huvudet på sned. Hon var inte rädd för att lämna ut sitt namn, det var inte det, men hon undrade vart hanen ville komma. Andra vargar hon träffat var inte så här rättframma.
"Mitt namn är Li." Hon log snabbt med återgick sedan till att fundersamt studera vargen.
"Och ditt namn?" Det kunde hon faktiskt kräva, nu när hon lämnat ut sitt. Detta var en annan varg. Kanske skulle hon pröva sin kraft på honom. Hon behövde öva, den var väldigt ny. De mörkblåa ögonen naglade fast vargen med blicken och hon dök in i hans medvetande. Li såg vad vargen såg. Hon såg sig själv stå intensivt stirrande. Vargen framför henne, hon själv drog ett djupt andetag och hon föreställde sig sedan en bild av hur hon flyttade sig tre meter åt höger. Försiktigt placerade hon bilden på hans näthinna. Sedan drog hon sig tillbaka. Det hade fungerat! Hoppas bara att vargen inte blev arg om han insåg vad hon gjort. När den lilla filmen av henne som rörde sig hade upphört så skulle hans syn återgå till det normala, och vargen skulle se henne stå på samma plats. Spänd väntade hon reaktionen, om det skulle komma någon.

"Jag heter Nick." Sa han i honans sinne innan han stillnade till. Han kände tydligt att honan hade gått djupare inne i hans sinne. Han skulle precis slänga ut henne när han såg hur hon flyttade på sig. Ett skratt lämnade hans läppar. Han kände klart och tydligt att det var ett sinne trick. "Amatör." Sa han i honans sinne. Han gick skickligt in i hennes sinne och skapade en blid av hur hennes vingar föl av. Han tiller med la lite energi i att åstadkomma falsk smärta i bilden.
  Han minns plötslig alla gånger som Hades hade sätt ut honom på klippan med hans bror. Hur Hades hade sagt åt honom och hans bror hur det skulle skapa smärtfyllda bilder i varandras sinne. Han mindes också ur han och hans bror i flera dagar i sträck manipulerade varandras sinne. Hur Hades och hans syskon kom och gick för att se hur det gick för dem. Han minns även hur hans bror till slut kollapsade av utmatning. Han minns hur han vände sig mot Hades med ett leende och hur Hades nickade gillande. Han minns hur lycklig han var då.
  Han lät bilden som han skapade i honan sinne försvinna. Han gick två steg närmare. "Innan du gör det där igen så rekommendera jag att du ska bli bättre." Viskade han i honan sinne.

/Oups, fel karris, men hag orkar inte ändra, så det är jag i alla fall/


Hon tog inte åt sig av hans ord. Hon visste att hon inte var så skicklig än, och uppenbarligen så hade hon träffat på en varg med sinnet som kraft.
"Jag kanske just har börjat experimentera med den här kraften?" sa hon i utmanande ton. Hon var inte rädd för honom. Hon hade ju sina vingar.
I samma stund kändes det som om hennes vingar föll av. En brännande smärta följde med på köpet. Hennes ansikte förändrades bara till hånfullt. Det var ett trick, det var hon säker på. Annars künde hon bara sticka. Utan att det sågs spände hon vingarna. Jodå, visst var de där, hon kunde bara inte se dem.
"Amatör" sa hon med samma tonfall som Nick använt på henne. Bilden försvann. Visst fanns hennes vingar där. Vargen kom närmare. Hans röst i hennes sinne var obehaglig. Ja, hon hade helt klart haft otur med vem hon testade sin förmåga på.
Li ägnade honom bara ett föraktfullt ögonkast.
"SåNick.." Hon sa hans namn som om hon inte trodde på att han hette det. "Vad gör du här?"

"Så klart det var amatör mässet när jag inte anstränger mig." Sa han med en lugne röst och log mot honan. Men honans första mening logg kvar i hans tanke. Det kunde vara sant att hon kunde bli skickligare på sin kraft. "Jag är här för att leta efter vargar med begåvningar." Sa han och börja studera honan. Han börja bli mera intresserade av honans vingar. Det var väldig få i flocken som hade vingar och vingar hade fördelar som med kombo med tankekraft kunde bli väldigt intressant. "Så vad gör du här då?" Frågade han honan och riktade sin lila blick till honan ögon.

Haha. Inte då. Han hade ansträngt sig, det var hon säker på. Kraften han framfört var förstaklassig. Hon hade genomskådat det, men ändå. Hon sträckte lite på vingarna, bara för att de brukade bli stela i den ihopfällda positionen de brukade vara i, och hörde hans ord lite otydligt. Li tänkte efter, insåg vad han sa och log snabbt.
"Vad syn att du stötte på en sådan amatör som mig då." Hennes röst var sarkastisk. Hon skulle bli bättre. Vem vet, hon kanske till och med hade fler trick på hand.
Vargen framför henne, däremot, var tydligt erfaren. Han visste betydligt mer än vad han visade.
Vargen, Nick, öppnade munnen och talade. Nick. Det var en väldigt konstigt namn. Visst, de flesta vargar hade konstigs namn, men detta lät inte trovärdigt. Något fick henne att tvivla i påståendet om att han skulle heta Nick. Det slog henne att vargen faktiskt sagt något.
"Jag... bor här, typ. Tills vidare." Ja, det gjorde hon, tills vidare.

Han nickade fundersamt när honan svarade på hans fråga. "Vill du att jag ska lära dig hur du bli bättre på din förmåga?" Frågade han och tittade på honan. Honan var ganska oslipade och hon kunde har en dold förmåga. Så om han börja träna henne om hennes kraft så skulle han kunna märka om hon hade någon dold förmåga och ta med henne till Hades. Om inte så skulle han kunna lämna henne.

Hon tittade lite osäkert på vargen. Träna henne? Hur då? Inte för att hon var emot det. Bara han inte gjorde något dumt. Hon klippte snabbt med öronen och såg sedan på honom med de mörkblåa safirögonen som hon alltid hade tyckt om färgen på.
"Okej. Hur då?" svarade hon och log snett. Om han berättade hur man tränade sig skulle hon kunna träna sig oftare.
Den fluffiga svansen svängde rastlöst från sida till sida. I bakhuvudet förberedde hon sig mentalt om han skule attackera henne med sina mentala krafter, som ett prov på hur stark hon var mentalt. Om han gjorde det skulle hon sparka honom ut ur hennes medvetande. Förutom om han hade något viktigt att visa.

"Det bero på vad vi ska öva på." Sa han kort med en lugn stämma. Han tittade återigen på honan. Han försökt bara med blicken bedöma vad honans svagheter och styrkor var. Hennes vingar måst var en handkapp på något sätt. Men så klart gav det henne en fördel med att hon kan flyga. Som i normal fall skulle göra så att hon kom utan för andra vargas riktning. Men inte för honom. Han gick ett sig närmare honan. Han höll tillbaka ett slug leende.

"Vad sägs som om hur jag blir skickligare på mina tankeknep, och att inte göra det uppenbart att det inte är sant." Ett leende spelade på dem mörka läpparna. I samma ögonblick som läpparna återgick till sin normala position, istället för den tillfälliga förföriska minen, tog hanen ett steg framåt. Hanens läppar var sammanpressade, som om han försökte hålla tillbaka ett leende. Det var obehagligt, och hon släppte honom inte med blicken. Vingarna var spända ifall något skulle hända.

Han gav ifrån sig ett uppgivet suck. "Jag menar mera som att blocka, lägga in falska bilder och känslor. Sedan men inte minst att paralysera andra varelse" Sa han och tittade på vargen framför honom som hon var en valp. "Beroende på vilken av det nämnda saker så behöver du en sort träning för att lära dig på det mest effektiva sättet." Sa han och skakade miss nöjd på huvudet. Så honan var mer okynne än han hade trots. Det här kunde var bra eller kunde det bara var jobbit.

Hon suckade uppgivet och såg liks nedlåtande på vargen, som han gjort på henne.
"Jag menade rubbet. Vi kör rubbet. Om vi nu ska börja med någonting, så tar jag färdigheten att plantera falska bilder i sinnet och få dem att verka som verksamhet" Bara han inte gjorde något dumt. Tanken ekade i huvudet.
Li tog ett halvt steg åt vänster. Om hanen skulle attackera henne så hade hon plats att fly upp i luften. Även om det var troligare att hon skulle bli attackerad psykiskt.

Han såg hur honan börja gå åt vänster. "Är du nervös för lilla mig?" Frågade han och fick ett roade ansikte utryck. Han gick ett steg bakåt för att ge honan mera utrymme och för att vissa att han hade inte några onda avsikt, för tillfälligt. "Så du vill lära dig skapa falska bilder...? Vilken bild vill du skapa?" Frågade han honan och tittade in honans blå ögon.

/Sorry för segt svar/

Hon svängde lite med svansen.
"Jag är inte orolig för dig.." hon såg lite nedlåtande på han och skakade på huvudet. Nej, för honom var hon inte rädd.
"Jag tycker bara inte om tanken på dina krafter. Så jag står hellre här."
Trots att han tog ett steg bakåt var hon inte säker på att han inte hade onda avsikter. Om han gjord något dumt, var hon beredd.
Vilken bild ville hon skapa? Svårt val, men en bild av ur hon försvann upp i himlen kunde inte vara så dum.
"Vi kan ta en bild av hur jag försvinner upp i skyn." sa hon nonchalant och tittade in i hans ögon, lika djupt som han.

Han trängde tillbaka ett leende. "Avstånd kom inte hindra mig så mycket om jag vill göra dig illa, vet du väl?" Frågade han och tittade med spelat fasa på honan.
Han tittade fundersamt på honan. En sådan bild skulle kunna skapa problem för honom om hon vill lura honom. "Hm..." Sa han fundersamt. Hur skulle han kunna förhindra om honan vill lura honom. "Kan du välja en annan bild?" Frågade han.

[Jag är ledsen att svaret kommer så sent. Skolan, du vet.]

"Även om avstånd inte stoppar dig så ger det mig tid. Jag litar inte än på dig, vet du." Lugnt mötte hon hanens blick.
'Hm... Kan du välja en annan bild?' Hans ord irriterade henne lite, men hon förstod samtidigt varför han nekade. Li tänkte efter och nickade sedan.
"Något som passar till jakt? Lägga in en falsk bild av att det inte finns någon där?" Den kunde han väl acceptera? Om inte skulle hon börja tröttna på hans nekande ord.

Han la sig ner på marken med ett leende. "Jag antar att du kan grunderna om det ämne. Så... nu är det bara att hålla kvar det fast din motståndare streta i mot." Sa han och la till en lång paus. "Det bäst sättet är att du tror så mycket på bilden själv så att du NÄSTA lurar dig själv." Han la åter igen en lång paus mellan meningarna. "Det är en lite fin balans mellan det. Och det behöver övning för att inte lura sig själv." Sa han men en lite nedsättande ton i rösten och gav honan en lång blick. Han utvidgad sitt sinne för att söka efter ett lämpade offer för honan. "Om du vill kan du övar på mig men en varning... Jag kan ibland göra saker med vargar som inkräkta på mitt sinne utan att tänk på det." Sa han med en döds allvarligt ton i röst. "Eller så kan vi leta efter ett mera lämplig offer." Sa han och fick tillbaka sin vanliga röst.